Se t.ex. NJA 2020 s. 169.
Hänvisas från p. 1 (s. 326)
1.Handlingar som en person företar i sömnen kan inte utgöra brottsliga gärningar. Den som sover är inte medveten om sina handlingar och kan inte styra dem, och det vore därmed orättvist att döma och straffa personer för saker de gör i sömnen. I straffrätten kommer denna grundläggande moraliska utgångspunkt till uttryck genom skuldprincipen och konformitetsprincipen. Principerna konkretiseras i brottsbegreppet. Där omfattar förutsättningarna för en otillåten gärning (brottsbegreppets objektiva sida) ett krav på att det måste föreligga en kontrollerad gärning. Asp, Ulväng och Jareborg beskriver detta krav så att gärningspersonen ”på order kan avsluta eller hejda det kausala skeende” som handlandet innebär. Sådan kontroll föreligger inte vid ”ofrivilliga handlingar”, vilket inbegriper ”en handling som äger rum under sömn eller annan medvetslöshet”. Att den tilltalades medvetande har varit förändrat eller påverkat kan dock även behandlas inom ramen för förutsättningarna för personligt ansvar (brottsbegreppets subjektiva sida). Här ingår som en grundläggande förutsättning för uppsåt eller oaktsamhet att den tilltalade är i tillräcklig grad medveten om sitt handlande.s. 326