Leomålet NJA 1982 s. 421.
Hänvisas från p. 12 (s. 30)
12.För att få samtliga skadeståndsrättsligt relevanta grunder prövade, skulle käranden alltså behöva inleda två processer. Emellertid är det inte givet att två skadeståndsprocesser i anledning av en och samma PFAS-förorening kan föras samtidigt eller efter varandra. Finner man i en sådan situation att processerna gäller samma sak föreligger hinder att pröva den senare väckta talan (13 kap. 6 §, 17 kap. 11 §, 34 kap. 1 § RB). Hur frågor om litis pendens och rättskraft skulle bedömas om de aktualiserades i ovan skisserade PFAS-scenario har vi här inte utrymme att vidare fördjupa oss i. Likafullt står emellertid klart att nämnda problematik inte skulle behöva uppstå om en och samma domstol redan i utgångsläget hade möjlighet att pröva alla de för käranden relevanta grunderna. Kravet på orsakssamband mellan skadegörande handling och inträffad skada ser olika ut i PAL, MB och SkL. Enligt SkL gäller standardkravet att orsakssambandet ska vara styrkt. Som en allmän skadeståndsrättslig princip har sedan ett lindrat beviskrav utvecklats för orsakssambandet i fall där kausalitetsfrågan är komplicerad och flera olika skadevållare är tänkbara. Sedan det lägre beviskravet ”övervägande sannolikhet” började formuleras i praxis ett antal decennier tillbaka, har det kodifierats i 32 kap. 3 § 3 st. MB. Enligt PAL finns emellertid inget lindrat beviskrav kodifierat, även om en bevislättnad med avseende på orsakssambandet i och för sig kan skönjas i lite äldre praxis. Även i EU:s uppdaterade produktansvarsdirektiv, vilket PAL alltså ska införliva i svensk rätt, uttrycker beaktandesatserna att det i vissa fall kan vara nödvändigt att sänka beviskravet när det gäller orsakssambandet, eller rent utav presumera att ett orsakssamband föreligger.s. 30