Se prop. 2017/18:177 s. 78 och NJA 2019 s. 668 p. 15.
Hänvisas från p. 5 (s. 103)
5.Utgångspunkten är att frivilligheten inte behöver komma till uttryck på något särskilt sätt. Inför 2018 års reform hade den utredande kommittén föreslagit att valet att delta i den sexuella handlingen måste komma till uttryck genom ord eller handling. Det förslaget förkastades i den efterföljande propositionen; regeringen ansåg bland annat att uttrycken för ett frivilligt deltagande i sexuellt umgänge är ”högst skiftande” och att det är ”en del av den sexuella självbestämmanderätten” att bemöta sexuella närmanden som en vill. Det konstaterades att ett ”tyst samtycke kan alltså innebära att deltagandet är frivilligt”. Samtidigt anges, som nämnts, i författningstexten i 6 kap. 1 § att det särskilt ska beaktas om frivilligheten kommit till uttryck. I propositionen anfördes också att frivillighetsrekvisitet tar ”sikte på det faktiska handlandet och inte på personens inre inställning”. Det är inte helt enkelt att förstå hur det sistnämnda uttalandet förhåller sig till uttalandet om tyst samtycke. En möjlig tolkning är att ’tyst samtycke’ inte främst ska förstås i termer av en inre inställning, utan snarare som en form av deltagande. Vidare ledning har inte getts i frågan om hur frivilligheten ska bedömas. Både i förarbeten och rättspraxis framgår istället att bedömningen behöver grundas på situationen i dess helhet.s. 103