Stycket

2.Ett exempel kan här vara NJA 2012 s. 1021 där HD lät köplagens reglering vinna insteg på området för fastighetsköp när det gäller frågan om reklamation vid rättsliga fel. Reklamationsfristen (skälig tid) befanns börja löpa, i linje med köplagens regel (41 §), redan när tredje mans krav om viss rättighet i fastigheten kan anses vara grundat på sannolika skäl och inte först senare när detta krav är klarlagt. Jordabalkens avsaknad av en entydig regel kompletterades i fallet av vad man måste kalla för mer allmängiltiga principer. Detta trots att det går att hävda att den bakomliggande situationen i flera avseenden skiljer sig åt mellan fastighetsköp och köp enligt köplagen. Här räcker det med att påpeka att fastighetsköpet i sig knappast i regel är förknippat med samma skyndsamhet som det genomsnittliga köpet enligt köplagen är. Ett annat senare exempel, ett hyresrättsligt sådant, är Lägenheten på Karlaplan NJA 2022 s. 82 där HD på motsvarande sätt kan sägas ha, i viss mening, mer lutat sig mot allmänna regler och därmed mindre mot JB:s särreglering. Avgörandet i detta fall kan sägas ha stått mellan att tillmäta de särskilda (sociala) skäl som ligger bakom makes eller sambos övertaganderätt enligt jordabalken avgörande betydelse eller att i stället just s.a.s. luta sig mot allmänna avtalsrättsliga regler. Ytterligare ett exempel, NJA 2015 s. 961, som dock gick i motsatt riktning, och som därför visar på att särskilda hänsyn och regler kan motivera att allmänna principer i viss mening hålls tillbaka. Det nu åsyftade fallet gällde bland annat de allmänna principerna om accession i relation till JB:s tillbehörsreglering. Här kan det inte råda någon tvekan om att reglerna om accession verkar i motsatt riktning än vad nu åsyftad tillbehörsregel gör. Regeln som återfinns i 2 kap. 4 § JB syftar till att kunna särbehandla eller särskilja ett presumtivt tillbehör i förhållande till fastigheten som förmögenhetsobjekt, medan principerna om accession tvärtemot s.a.s. håller samman två föremål som ett. I det nämnda fallet fann HD att principerna om accession inte kunde tillämpas och därmed att JB:s regler i viss mening ägde företräde. Här fick alltså de allmänna principerna stå tillbaka, men det kan påpekas att förhållandena var säregna inte minst som en följd av att flera fastigheter berördes.s. 90