Stycket

6.I NJA 2018 s. 1091 var det igen fråga om att en man berört en kvinnas kropp. Den här gången handlade det om att han hade lagt sin hand på hennes lår. Högsta domstolen upprepade i princip vad som angetts i det förra fallet, nämligen att handlandet ska ha en tydlig sexuell inriktning eller prägel, vilket innebär ett krav på en kvalificering av det sexuella inslaget, och att vissa handlingar, till exempel beröring av en annan persons könsdelar, i stort sett alltid uppfyller det kravet. När det är fråga om andra beröringar kan förhållandena i den enskilda situationen få större betydelse, bland annat om gärningsmannen har gett uttryck för ett sexuellt intresse. I likhet med det förra fallet från 2018 angavs att ”gärningsmannens personliga syften inte är styrande för straffbarheten, om inte avsikten också kommit till uttryck i gärningsmannens agerande.” Enligt Högsta domstolen medför kravet på tydlig sexuell inriktning eller prägel att inte varje handling som är olämplig eller klandervärd träffas av straffansvaret, eftersom det inte är motiverat att döma ut straffansvar för varje handling som inte är lämplig eller acceptabel. Även i detta fall görs bedömningen på så sätt att Högsta domstolen först anför att beröringen i sig inte hade en så tydlig sexuell inriktning eller prägel att den faller inom det straffbara området, och därför anger att omständigheterna i övrigt inte gör att beröringen uppnår det kravet.s. 477