Se NJA 2024 s. 150 p. 10 i Högsta domstolens domskäl. Högsta domstolen gör likadant i Hökerums lånefordran, T 5438–23, se p. 16. Se även Lennander, G., Återvinning i konkurs, Stockholm 2013, s. 338 f. Rättsfallet NJA 2001 s. 805 handlar om frågan huruvida man kan kvitta ett krav på återbetalning av en återvinningsbar betalning mot fordran på utdelning. I fallet hade även den utdelningsberättigade återbäringsskyldiga (återvinningssvaranden) gått i konkurs. Omständigheterna var i korthet följande. Bolaget ”Franslast” hade ett par dagar innan bolaget försattes i konkurs betalat delar av de hyror som varit förfallna till sin hyresvärd, ”Bålsön”. Vid tiden för konkursen utgjorde hyra en förmånsberättigad post (så är inte längre fallet).24 Mellanskillnaden mellan det förmånsberättigade beloppet och det strax före konkursutbrottet utbetalade beloppet upptogs i utdelningsförslaget som en förmånsberättigad utdelning. Två veckor efter att Franslast försattes i konkurs, försattes även hyresvärden Bålsön i konkurs. Franslast hyresbetalningar till Bålsön återvanns i Franslasts konkurs (dvs. den första konkursen). Detta innebar att Franslast hade ett krav på återbetalning av hyrorna mot Bålsön. Frågan i målet var bl.a. om kvittning av återbäringsbeloppet kunde ske mot alla hyresfordringar, såväl förmånsberättigade som inte förmånsberättigade, eller endast mot utdelningsbeloppet. Här blir det komplicerat. Kontentan av Högsta domstolens domskäl förefaller vara att konkursboets krav på återbäring från Bålsön inte existerade vid tiden för Franslasts konkurs. Det rör sig således inte om motstående fordringar på det sätt som krävs enligt 5 kap. 15 § KL. Av 5 kap. 15 § KL följer att ”[e]n fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan av borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades.” Det Högsta domstolen alltså konstaterar är att endast Bålsöns (borgenären) konkursfordran på betalning hade uppstått vid Franslasts (gäldenären) konkurs. Däremot hade inte kravet på återbäring uppstått ”när konkursbeslutet meddelades”; det uppstod först därefter när konkursförvaltaren krävde betalningen åter. Kvittning i Franslasts konkurs av hela hyresskulden mot återbäringen var därmed, enligt Högsta domstolen, utesluten.25
Hänvisas från p. 1 (s. 467)
Se NJA 2024 s. 150 p. 10 i Högsta domstolens domskäl. Högsta domstolen gör likadant i Hökerums lånefordran, T 5438–23, se p. 16. Se även Lennander, G., Återvinning i konkurs, Stockholm 2013, s. 338 f. Rättsfallet NJA 2001 s. 805 handlar om frågan huruvida man kan kvitta ett krav på återbetalning av en återvinningsbar betalning mot fordran på utdelning. I fallet hade även den utdelningsberättigade återbäringsskyldiga (återvinningssvaranden) gått i konkurs. Omständigheterna var i korthet följande. Bolaget ”Franslast” hade ett par dagar innan bolaget försattes i konkurs betalat delar av de hyror som varit förfallna till sin hyresvärd, ”Bålsön”. Vid tiden för konkursen utgjorde hyra en förmånsberättigad post (så är inte längre fallet).24 Mellanskillnaden mellan det förmånsberättigade beloppet och det strax före konkursutbrottet utbetalade beloppet upptogs i utdelningsförslaget som en förmånsberättigad utdelning. Två veckor efter att Franslast försattes i konkurs, försattes även hyresvärden Bålsön i konkurs. Franslast hyresbetalningar till Bålsön återvanns i Franslasts konkurs (dvs. den första konkursen). Detta innebar att Franslast hade ett krav på återbetalning av hyrorna mot Bålsön. Frågan i målet var bl.a. om kvittning av återbäringsbeloppet kunde ske mot alla hyresfordringar, såväl förmånsberättigade som inte förmånsberättigade, eller endast mot utdelningsbeloppet. Här blir det komplicerat. Kontentan av Högsta domstolens domskäl förefaller vara att konkursboets krav på återbäring från Bålsön inte existerade vid tiden för Franslasts konkurs. Det rör sig således inte om motstående fordringar på det sätt som krävs enligt 5 kap. 15 § KL. Av 5 kap. 15 § KL följer att ”[e]n fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan av borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades.” Det Högsta domstolen alltså konstaterar är att endast Bålsöns (borgenären) konkursfordran på betalning hade uppstått vid Franslasts (gäldenären) konkurs. Däremot hade inte kravet på återbäring uppstått ”när konkursbeslutet meddelades”; det uppstod först därefter när konkursförvaltaren krävde betalningen åter. Kvittning i Franslasts konkurs av hela hyresskulden mot återbäringen var därmed, enligt Högsta domstolen, utesluten.25s. 467