Jfr t.ex. Parkfastigheten NJA 2018 s. 753.
Hänvisas från p. 57 (s. 81)
57.Uttalandet är intressant i avseendet att HD upprätthåller huvudregeln om att grannfastigheter normalt inte är sakägare trots att en anläggningsåtgärd kan ha negativ effekt på enskildas intressen. Det är även intressant ur synvinkeln att HD på ett tydligt sätt trots detta inte utesluter att grannfastigheter under särskilt speciella omständigheter kan vara sakägare. Vilka särskilda omständigheter det ska vara fråga om är svårt att närmare konkretisera, men det finns som vi ska se strax ett exempel från tidigare praxis, vilket även omnämns av HD i NJA 2002 s. 161. Vidare torde viss ledning kunna hämtas från den rättsutveckling som skett på konstitutionell nivå senaste dryga decenniet för skydd av grundläggande rättigheter. I förevarande typer av situationer torde därför en ledstjärna för när grannfastighet blir sakägare vara när det vid en fristående prövning inte framstår som proportionerligt att den enskilde lämnas utanför sakägarkretsen. Det torde dock behöva vara fråga om särskilt negativa effekter på grannfastigheternas enskilda intressen för att klassas som oproportionerligt för att dessa ska bli sakägare under förrättningen.s. 81