Se NJA 1984 s. 803. I fallet var det fråga om en avstyckning som innebar en avvikelse med knappt 500 kvadratmeter från en planbestämmelse om minsta tomtstorlek. Se vidare NJA 1978 s. 530 för motsatta slutsatsen. Dessa fall är dock överspelade i och med upphävandet av 3 kap. 2 § 3 st. FBL.
Hänvisas från p. 47 (s. 78)
47.Förevarande fall bör läsas i ljuset av att det vid tiden strax före domstolsprocessen fanns ett tredje stycke i 3 kap. 2 § FBL, som dock upphävdes i samband med att plan- och bygglagen trädde i kraft 1987. Detta tredje stycke innebar att relativt stora avvikelser från en gällande plan kunde göras vid fastighetsbildningsåtgärder. En förutsättning för en sådan planavvikelse var dock att länsstyrelsen gav dispens för den sökta åtgärden. Vid dispensprövningen skulle ägare av grannfastigheter ha möjlighet att yttra sig, inkomma med synpunkter och ha möjlighet att anföra besvär mot åtgärden. HD har i ett tidigare fall kommit fram till att ägare av grannfastighet kan bli sakägare vid denna typ av situation, dock under förutsättning att någon dispensansökan inte inlämnats till länsstyrelsen. En missbedömning gällande nödvändigheten av dispensprövning, med resultat att någon sådan process inte initieras, ska enligt HD i detta äldre fall inte påverka möjligheten att kunna hävda sina intressen för den aktuella åtgärden med resultat att ägaren ska tas upp som sakägare vid förrättningen. Detta fall är dock överspelat i och med 1987 års förändringar i såväl PBL som FBL.s. 78