Citat i kontext

Kapitel

Fotnot 96

Sådan behörighet skulle exempelvis kunna följa av mäklarens uppdrag till mäklarföretaget, 18 § avtalslagen. lojalitetsplikt mot säljaren riskerar att begå ett kontraktsbrott mot säljaren genom att återbetala. Häri ligger en förklaring till ombudsförbudet i 3 kap. 11 § fastighetsmäklarlagen, nämligen i risken av att mäklaren genom ombudsrollen inte kan bibehålla sin ställning som en i princip opartisk mellanman.97 Men även om uppdragsgivaren efter anvisning från uppdragstagaren, som i fallet, har betalat pengarna direkt till uppdragstagarens kontraktsmedhjälpare, så kan uppdragsgivaren som klar utgångspunkt inte rikta ett återkrav mot medhjälparen. Så länge man utgår från HD:s rättsgrundsbedömning innebär ett sådant krav ett direktkrav. Och direktkravsrätt föreligger i princip inte, såvida inte medhjälparen trätt in i uppdragsavtalet eller gjort ett självständigt betalningsåtagande mot uppdragsgivaren (antingen medhjälpare gjort det ensam eller i ett tredjemansavtal med uppdragstagaren) eller det finns (en exempelvis skadestånds- eller mellanmansrättslig) grund för ansvarsgenombrott. Det har HD fastslagit i Den kinesiska investeringen NJA 2022 s. 311. Detta skulle kunna vara en förklaring till det uttalande som HD gjorde avslutningsvis i domskälen, om att det i målet saknade betydelse att köparen före tillträdesdagen hade krävt att slutlikviderna skulle återbetalas. Som skäl angavs betalningsombudsuppdraget och ”den allmänna karaktären av ett fastighetsmäklaruppdrag”.98 Det är inte helt lätt att förstå hur detta ska tolkas. Men alldeles oavsett kan man säga att det med HD:s bedömning i rättsgrundsfrågan följde att det för frågan om köparens återkravsrätt mot mäklarföretaget saknade betydelse att köparen återkallade betalningsombudsuppdraget efter betalningstidpunkten, även om detta medförde att köparen fick återkravsrätt mot mäklaren.99 Med HD:s rättsgrundsbedömning blev detta nämligen en fråga om en sådan direktkravsrätt mot en uppdragstagares kontraktsmedhjälpare som svensk rätt som utgångspunkt inte erkänner.

Sådan behörighet skulle exempelvis kunna följa av mäklarens uppdrag till mäklarföretaget, 18 § avtalslagen. lojalitetsplikt mot säljaren riskerar att begå ett kontraktsbrott mot säljaren genom att återbetala. Häri ligger en förklaring till ombudsförbudet i 3 kap. 11 § fastighetsmäklarlagen, nämligen i risken av att mäklaren genom ombudsrollen inte kan bibehålla sin ställning som en i princip opartisk mellanman.97 Men även om uppdragsgivaren efter anvisning från uppdragstagaren, som i fallet, har betalat pengarna direkt till uppdragstagarens kontraktsmedhjälpare, så kan uppdragsgivaren som klar utgångspunkt inte rikta ett återkrav mot medhjälparen. Så länge man utgår från HD:s rättsgrundsbedömning innebär ett sådant krav ett direktkrav. Och direktkravsrätt föreligger i princip inte, såvida inte medhjälparen trätt in i uppdragsavtalet eller gjort ett självständigt betalningsåtagande mot uppdragsgivaren (antingen medhjälpare gjort det ensam eller i ett tredjemansavtal med uppdragstagaren) eller det finns (en exempelvis skadestånds- eller mellanmansrättslig) grund för ansvarsgenombrott. Det har HD fastslagit i Den kinesiska investeringen NJA 2022 s. 311. Detta skulle kunna vara en förklaring till det uttalande som HD gjorde avslutningsvis i domskälen, om att det i målet saknade betydelse att köparen före tillträdesdagen hade krävt att slutlikviderna skulle återbetalas. Som skäl angavs betalningsombudsuppdraget och ”den allmänna karaktären av ett fastighetsmäklaruppdrag”.98 Det är inte helt lätt att förstå hur detta ska tolkas. Men alldeles oavsett kan man säga att det med HD:s bedömning i rättsgrundsfrågan följde att det för frågan om köparens återkravsrätt mot mäklarföretaget saknade betydelse att köparen återkallade betalningsombudsuppdraget efter betalningstidpunkten, även om detta medförde att köparen fick återkravsrätt mot mäklaren.99 Med HD:s rättsgrundsbedömning blev detta nämligen en fråga om en sådan direktkravsrätt mot en uppdragstagares kontraktsmedhjälpare som svensk rätt som utgångspunkt inte erkänner.s. 435