HD, p. 18, här hänvisade HD även till Handlingarna hos Försäkringskassan NJA 2013 s. 1210. I det rättsfallet hade Försäkringskassans underlåtenhet att fullgöra sin serviceskyldighet med anledning av ingivna handlingar haft ett så nära samband med ett redan pågående ärende att det varit fråga om fel eller försummelse vid myndighetsutövning.
Hänvisas från p. 2 (s. 897)
2.HD fortsatte därefter med att uttala att det avgörande är vad den enskilde har rätt att förvänta sig av en verksamhet av det aktuella slaget. Härvid uttalades att det är resultatet av myndighetens handlande, och inte orsakerna till detta, som är av betydelse. Inriktningen på resultatet av myndighetens handlande kan förklaras med att den skadelidande inte ska behöva visa vad myndighetens fel har berott på, t.ex. bristande instruktioner och kontroll, enskilda tjänstemäns slarv eller liknande omständigheter. Därefter uttalade HD att det vid culpabedömningen är en naturlig utgångspunkt att ”se till de normer som gäller för den aktuella verksamheten”, vilket exempelvis kan avse att författningsföreskrifter har åsidosatts samt att det också är av betydelse vilka krav som kan ställas på myndigheten med hänsyn till ”arten och ändamålet med verksamheten”.s. 897