Associationen synes mig inte så långsökt, till den förändring av uppsåtsläran HD inledde genom NJA 2004 s. 176, varom sagts att HD ”introducerade nya kriterier för hur gränsdragningen mellan uppsåt och oaktsamhet skall dras samt en ny terminologi för de olika uppsåtsformerna. Däremot skall domen inte uppfattas som att HD införde en helt ny gräns mellan vad som är uppsåtligt och vad som endast är oaktsamt. Domen ger således inte stöd för antagandet att HD avsåg att vidga det uppsåtliga utrymmet.” (Asp, Ulväng & Jareborg, Kriminalrättens grunder 2 uppl. s. 291, mina kurs.) inte kunna räknas till HD:s allra mest förtjänstfulla insatser.166 Dels i anledning av att det låter sig ifrågasättas om man inte också infört materiella nyheter, som kan göra just att fullmaktsverkningar inträder, eller för den delen uteblir, i andra fall än tidigare.167 Dels då det kan ifrågasättas hur klargörande förklaringar modellen egentligen erbjuder, och om inte någon annan modell vore bättre. (Vi har ju till exempel en lag som bygger på en…) En (annan)168 möjlighet – än att parafrasera det ursprungliga kravet på ”yttre förhållanden som härrör från huvudmannen”169 till att istället handla om att omständigheter kan ”knytas till” huvudmannen på så vis att det finns en ”tydlig koppling” – vore att låta härrörandekravet handla om något i stil med huvudmannens kontroll över de omständigheter som orsakar tredjemans behörighets intryck.170 Om man nu vill det, kan väl också ett kontrollkriterium sätta de gamla vanliga topikerna i spel: det kommer att handla om huvudmannens vetskap om olika saker vid olika tidpunkter (en kognitiv dimension),171 hans attitydmässiga inställning (en voluntativ
Associationen synes mig inte så långsökt, till den förändring av uppsåtsläran HD inledde genom NJA 2004 s. 176, varom sagts att HD ”introducerade nya kriterier för hur gränsdragningen mellan uppsåt och oaktsamhet skall dras samt en ny terminologi för de olika uppsåtsformerna. Däremot skall domen inte uppfattas som att HD införde en helt ny gräns mellan vad som är uppsåtligt och vad som endast är oaktsamt. Domen ger således inte stöd för antagandet att HD avsåg att vidga det uppsåtliga utrymmet.” (Asp, Ulväng & Jareborg, Kriminalrättens grunder 2 uppl. s. 291, mina kurs.) inte kunna räknas till HD:s allra mest förtjänstfulla insatser.166 Dels i anledning av att det låter sig ifrågasättas om man inte också infört materiella nyheter, som kan göra just att fullmaktsverkningar inträder, eller för den delen uteblir, i andra fall än tidigare.167 Dels då det kan ifrågasättas hur klargörande förklaringar modellen egentligen erbjuder, och om inte någon annan modell vore bättre. (Vi har ju till exempel en lag som bygger på en…) En (annan)168 möjlighet – än att parafrasera det ursprungliga kravet på ”yttre förhållanden som härrör från huvudmannen”169 till att istället handla om att omständigheter kan ”knytas till” huvudmannen på så vis att det finns en ”tydlig koppling” – vore att låta härrörandekravet handla om något i stil med huvudmannens kontroll över de omständigheter som orsakar tredjemans behörighets intryck.170 Om man nu vill det, kan väl också ett kontrollkriterium sätta de gamla vanliga topikerna i spel: det kommer att handla om huvudmannens vetskap om olika saker vid olika tidpunkter (en kognitiv dimension),171 hans attitydmässiga inställning (en voluntativs. 114