Jfr dock de tidigare nämnda friande hovrättsdomarna RH 2007:61 och RH 2015:21 – som båda avsåg försök till narkotikabrott men bär vissa likheter med Vapenattrappen. I båda fallen fann hovrätten av allt att döma att kravet att fareuteslutande omständigheter enbart varit tillfälliga inte var uppfyllt (även om referatrubriken för 2007 års fall missvisande anger att saken handlar om huruvida försökspunkten blivit nådd). I sammanhanget kan även nämnas den frikännande domen i tidigare berörda NJA 1989 s. 456 där majoriteten ogillande ett åtal för försök till varusmuggling på den grunden att rekvisitet ”påbörjat utförandet av visst brott” inte var uppfyllt (en skiljaktig ville döma till ansvar med hänvisning till att faran varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter). Se vidare ovan under not 45. 714RÄTTSFALLJT 2023–24
Hänvisas från p. 7 (s. 713)
7.Rättspraxis till ledning för när faran är utesluten men inte endast på grund av tillfälliga omständigheter har hittills – före 2023 års fall – varit mycket sparsmakad. Ovan har vi berört två fall där rekvisitet ansågs uppfyllt: 1992 års fall Russinlådorna avseende försök till grovt narkotikabrott där partiet med narkotika bytts ut av tullen, liksom 2003 års fall Skottet mot säkerhetsdörren rörande försök till dråp där gärningen bestod i ett skott som inte kunde tränga igenom en säkerhetsdörr. Från senare tid är det därutöver framförallt två prejudikat som har rört tolkningen av rekvisitet. I De tomma resväskorna handlade det om ett försök till stöld av tomma väskor som vid tidigare tillfällen innehållit värdesaker. I Flickvännens fritagningsförsök var det fråga om försök till främjande av flykt genom insmuggling av en pistol till ett häkte, som gick om intet på grund av en kroppsvisitation. Även båda dessa fall bedömdes som straffbara försök till brott; faran för brottets fullbordan ansågs alltså ha varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter.s. 713