Närliggande

2.De olika skadesituationerna har sorterats med utgångspunkt i vilken typ av verksamhet som drabbats. Skadesituation 1 – Beslutet innebär att spannmål som producerats i Zonen måste lagras under viss tid innan det får föras ut. Detta medför lagringskostnader och/eller bortfall av intäkter på grund av tidsutdräkt. I den mån lagringsmöjligheter saknas kan kostnader och/eller bortfall av intäkter i stället uppkomma till följd av att spannmål måste förstöras. Analys 1 – Denna typ av kostnader och eller intäktsbortfall kan otvivelaktigt ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. Förlusten utgör en direkt följd av Beslutet. Det är således inte fråga om tredjemansskada. För att fastställa kausalitet mellan beslut och förlust fordras en jämförelse mellan de kostnader och intäkter som uppkommit i det faktiska respektive hypotetiska händelseförloppet. Bevisbördan åvilar den skadelidande, låt vara att krav på full bevisning i fråga om kostnader och intäkter i det hypotetiska händelseförloppet inte uppställs. Under normala förhållanden kan kostnader och/eller intäktsbortfall av nu ifrågavarande slag utan vidare anses utgöra en adekvat följd av Beslutet. Dessa måste också anses vara av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot. Full ersättning förutsätter emellertid att den skadelidande gjort vad som rimligen kan begäras för att begränsa sin förlust. Om denne exempelvis låtit förstöra produkter trots att lagringsmöjligheter funnits, kan ersättningen således reduceras med den del av förlusten som hade kunnat undvikas. Skadesituation 2 – Vissa växtodlingsföretag har genom specifika beslut förbjudits att skörda spannmål fram till slutet av mars 2024. Utöver att berörda företag inte kan skörda medför dessa beslut hinder mot att höstså. Och vissa av företagen bedömer, med hänvisning till rådande markförhållanden, att inte heller vårsådd kan bli aktuell. Besluten medför således att 2024 års odling helt eller delvis förhindras. Analys 2 – Det bortfall av intäkter som dessa beslut medför kan otvivelaktigt ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. Sådan förlust utgör en direkt följd av de ifrågavarande besluten. Det är således inte fråga om tredjemansskada. För att fastställa kausalitet mellan beslut och förlust måste de faktiska intäkterna jämföras med de intäkter som hypotetiskt skulle ha genererats utan beslutet. Bevisbördan åvilar den skadelidande, låt vara att krav på full bevisning i fråga om de intäkter som skulle ha genererats i det hypotetiska händelseförloppet inte uppställs. Vidare krävs att sambandet mellan beslut och inkomstförlust är adekvat. Möjligen skulle det kunna sättas i fråga huruvida det kan anses utgöra en adekvat följd av de nu ifrågavarande besluten att 2024 års odling i dess helhet förhindras. Avgörande blir huruvida en tänkt bedömare, som är kunnig och insatt i det aktuella området, hade kunnat förutse att besluten kunde få så pass långtgående konsekvenser. Att ersättningskravet avser förlust av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot får anses uppenbart. Om situationen är sådan att den skadelidande genom rimliga åtgärder hade kunnat återstarta odlingen tidigare än vad som faktiskt skett skulle det, som alternativ till en invändning om bristande adekvans, kunna göras gällande att skadebegränsningsplikten åsidosatts, med följd att rätten till ersättning reduceras på den grunden. Skadesituation 3 – Träd som vid tidpunkten för Beslutet redan hade avverkats men ännu inte förts ut ur Zonen har inte kunnat tas om hand på sedvanligt sätt och till följd härav undergått kvalitetsförsämringar med intäktsbortfall som resultat. Analys 3 – Intäktsbortfall till följd av kvalitetsförsämringar kan ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. Intäktsbortfallet har uppkommit till följd av sakskada som drabbat samma rättssubjekt. Det är således inte fråga om tredjemansskada. För att fastställa kausalitet mellan beslut och förlust fordras en jämförelse mellan faktiska intäkter (vid försäljning av virke med försämrad kvalitet) och de intäkter som hade kunnat uppnås om avverkat virke på ett normalt sätt hade kunnat föras ut ur Zonen. Bevisbördan åvilar den skadelidande, låt vara att krav på full bevisning i fråga om de hypotetiska intäkterna inte uppställs. Under normala omständigheter torde intäktsbortfall av nu ifrågavarande slag kunna anses utgöra en adekvat följd av Beslutet. Att intäktsbortfallet är av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot får anses uppenbart. Full ersättning förutsätter att den skadelidande gjort vad som rimligen kan begäras för att begränsa sin förlust. Det krävs således att denne vidtagit skäliga åtgärder för att minimera de fysiska skadorna. Det krävs också att den skadelidande, när träden så småningom kunnat föras ut från Zonen, gjort vad som rimligen kan begäras för att på bästa sätt tillgodogöra sig deras värde. Har dessa eller andra krav på skadebegränsning åsidosatts reduceras ersättningen med ett belopp som motsvarar den del av förlusten som hade kunnat undvikas. Skadesituation 4 – Beslutet medför att planerad avverkning kan inte kan genomföras med följd att skogsägare går miste om intäkter som i sin tur medför bortfall av den avkastning som intäkten hade kunnat generera alternativt kostnad för att anskaffa motsvarande kapital på annat sätt. Analys 4 – Till undvikande av missförstånd bör det inledningsvis framhållas att Beslutet inte medför annat än ett tillfälligt bortfall av intäkter. Vid en differensbedömning framträder detta tydligt genom att träden i det faktiska händelseförloppet finns kvar och kan avverkas så snart Beslutet inte längre gäller. Intäkterna i det faktiska händelseförloppet blir således desamma som i det hypotetiska händelseförloppet. En viktig skillnad är dock att intäkten skulle ha genererats tidigare i det hypotetiska händelseförloppet än i det faktiska. Och till följd härav kan Beslutet naturligtvis ha medfört att avkastning gått förlorad och/eller att kostnad för alternativ kapitalanskaffning uppkommit.s. 588