4 · Närmare om hur allmänna skadeståndsrättsliga

1.principer påverkar rätten till ersättning i konkreta fall I avsnitt 3 har skildrats de allmänna skadeståndsrättsliga principer som äger tilllämpning vid prövning av krav på ersättning enligt 15 § EpizootiL, med särskilt fokus på rätten till och omfattningen av ersättning för annat än döda djur. Mot denna bakgrund illustreras i det följande hur dessa principer påverkar den skadelidandes rätt till ersättning i ett antal fiktiva skadesituationer av konkret natur.s. 588

2.De olika skadesituationerna har sorterats med utgångspunkt i vilken typ av verksamhet som drabbats. Skadesituation 1 – Beslutet innebär att spannmål som producerats i Zonen måste lagras under viss tid innan det får föras ut. Detta medför lagringskostnader och/eller bortfall av intäkter på grund av tidsutdräkt. I den mån lagringsmöjligheter saknas kan kostnader och/eller bortfall av intäkter i stället uppkomma till följd av att spannmål måste förstöras. Analys 1 – Denna typ av kostnader och eller intäktsbortfall kan otvivelaktigt ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. Förlusten utgör en direkt följd av Beslutet. Det är således inte fråga om tredjemansskada. För att fastställa kausalitet mellan beslut och förlust fordras en jämförelse mellan de kostnader och intäkter som uppkommit i det faktiska respektive hypotetiska händelseförloppet. Bevisbördan åvilar den skadelidande, låt vara att krav på full bevisning i fråga om kostnader och intäkter i det hypotetiska händelseförloppet inte uppställs. Under normala förhållanden kan kostnader och/eller intäktsbortfall av nu ifrågavarande slag utan vidare anses utgöra en adekvat följd av Beslutet. Dessa måste också anses vara av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot. Full ersättning förutsätter emellertid att den skadelidande gjort vad som rimligen kan begäras för att begränsa sin förlust. Om denne exempelvis låtit förstöra produkter trots att lagringsmöjligheter funnits, kan ersättningen således reduceras med den del av förlusten som hade kunnat undvikas. Skadesituation 2 – Vissa växtodlingsföretag har genom specifika beslut förbjudits att skörda spannmål fram till slutet av mars 2024. Utöver att berörda företag inte kan skörda medför dessa beslut hinder mot att höstså. Och vissa av företagen bedömer, med hänvisning till rådande markförhållanden, att inte heller vårsådd kan bli aktuell. Besluten medför således att 2024 års odling helt eller delvis förhindras. Analys 2 – Det bortfall av intäkter som dessa beslut medför kan otvivelaktigt ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. Sådan förlust utgör en direkt följd av de ifrågavarande besluten. Det är således inte fråga om tredjemansskada. För att fastställa kausalitet mellan beslut och förlust måste de faktiska intäkterna jämföras med de intäkter som hypotetiskt skulle ha genererats utan beslutet. Bevisbördan åvilar den skadelidande, låt vara att krav på full bevisning i fråga om de intäkter som skulle ha genererats i det hypotetiska händelseförloppet inte uppställs. Vidare krävs att sambandet mellan beslut och inkomstförlust är adekvat. Möjligen skulle det kunna sättas i fråga huruvida det kan anses utgöra en adekvat följd av de nu ifrågavarande besluten att 2024 års odling i dess helhet förhindras. Avgörande blir huruvida en tänkt bedömare, som är kunnig och insatt i det aktuella området, hade kunnat förutse att besluten kunde få så pass långtgående konsekvenser. Att ersättningskravet avser förlust av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot får anses uppenbart. Om situationen är sådan att den skadelidande genom rimliga åtgärder hade kunnat återstarta odlingen tidigare än vad som faktiskt skett skulle det, som alternativ till en invändning om bristande adekvans, kunna göras gällande att skadebegränsningsplikten åsidosatts, med följd att rätten till ersättning reduceras på den grunden. Skadesituation 3 – Träd som vid tidpunkten för Beslutet redan hade avverkats men ännu inte förts ut ur Zonen har inte kunnat tas om hand på sedvanligt sätt och till följd härav undergått kvalitetsförsämringar med intäktsbortfall som resultat. Analys 3 – Intäktsbortfall till följd av kvalitetsförsämringar kan ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. Intäktsbortfallet har uppkommit till följd av sakskada som drabbat samma rättssubjekt. Det är således inte fråga om tredjemansskada. För att fastställa kausalitet mellan beslut och förlust fordras en jämförelse mellan faktiska intäkter (vid försäljning av virke med försämrad kvalitet) och de intäkter som hade kunnat uppnås om avverkat virke på ett normalt sätt hade kunnat föras ut ur Zonen. Bevisbördan åvilar den skadelidande, låt vara att krav på full bevisning i fråga om de hypotetiska intäkterna inte uppställs. Under normala omständigheter torde intäktsbortfall av nu ifrågavarande slag kunna anses utgöra en adekvat följd av Beslutet. Att intäktsbortfallet är av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot får anses uppenbart. Full ersättning förutsätter att den skadelidande gjort vad som rimligen kan begäras för att begränsa sin förlust. Det krävs således att denne vidtagit skäliga åtgärder för att minimera de fysiska skadorna. Det krävs också att den skadelidande, när träden så småningom kunnat föras ut från Zonen, gjort vad som rimligen kan begäras för att på bästa sätt tillgodogöra sig deras värde. Har dessa eller andra krav på skadebegränsning åsidosatts reduceras ersättningen med ett belopp som motsvarar den del av förlusten som hade kunnat undvikas. Skadesituation 4 – Beslutet medför att planerad avverkning kan inte kan genomföras med följd att skogsägare går miste om intäkter som i sin tur medför bortfall av den avkastning som intäkten hade kunnat generera alternativt kostnad för att anskaffa motsvarande kapital på annat sätt. Analys 4 – Till undvikande av missförstånd bör det inledningsvis framhållas att Beslutet inte medför annat än ett tillfälligt bortfall av intäkter. Vid en differensbedömning framträder detta tydligt genom att träden i det faktiska händelseförloppet finns kvar och kan avverkas så snart Beslutet inte längre gäller. Intäkterna i det faktiska händelseförloppet blir således desamma som i det hypotetiska händelseförloppet. En viktig skillnad är dock att intäkten skulle ha genererats tidigare i det hypotetiska händelseförloppet än i det faktiska. Och till följd härav kan Beslutet naturligtvis ha medfört att avkastning gått förlorad och/eller att kostnad för alternativ kapitalanskaffning uppkommit.s. 588

3.Såväl förlorad avkastning som kostnad för alternativ kapitalanskaffning kan ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. Den förlorade avkastningen respektive uppkomna kostnaden utgör en direkt följd av Beslutet. Det är således inte fråga om tredjemansskada. Huruvida kravet på kausalitet mellan beslut och förlust är uppfyllt prövas med stöd av differensprincipen. Om ersättningskravet baseras på att den skadelidande i det hypotetiska händelseförloppet skulle ha gjort en specifik och särskilt inkomstbringande investering krävs att denne lägger fram bevisning som ger vid handen att detta framstår som mest sannolikt. Detta kan medföra svårigheter och, för det fall att den skadel idande inte lyckas, medföra att ersättningen stannar vid ett belopp som motsvarar en avkastning av mera normal omfattning. Och även för det fall att den skadelidande skulle lyckas föra tillräcklig bevisning i fråga om avkastningens omfattning finns naturligtvis en viss risk att denna, eller en del därav, bedöms utgöra en inadekvat och därmed icke ersättningsgill följd av beslutet. Ett sådant resultat lär emellertid förutsätta mycket speciella förhållanden, såsom att den uteblivna intäkten skulle ha placerats i ett eller flera värdepapper som därefter ökat i värde på ett helt exceptionellt sätt. Såväl förlorad avkastning på intäkter som uteblivit som kostnader för alternativ kapitalanskaffning måste anses utgöra en förlust av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot. Slutligen är det även i nu aktuellt sammanhang viktigt att framhålla den skadel idandes plikt att i rimlig omfattning vidta skadebegränsande åtgärder. För det fall att denne planerat att investera den uteblivna intäkten på ett potentiellt inkomstbringande sätt lär full ersättning komma i fråga endast under förutsättning att denna vidtagit rimliga åtgärder för att på annat sätt anskaffa kapital till den tilltänkta investeringen. Och för det fall att förlusten utgörs av en kostnad för alternativ kapitalanskaffning lär det krävas att den skadelidande gjort vad som rimligen kan begäras för att hålla denna kostnad på en så låg nivå som möjligt. Skadesituation 5 – Beslutet medför att fordon, maskiner och redskap som har använts i lantbruk, skogsbruk eller i samband med djurhållning måste rengöras för att få flyttas ut ur Zonen. Rengöringskraven medför kostnader för ren göringsmedel och annan utrustning samt ställtider för dels rengöringen som sådan, dels att planera arbetet på ett sådant sätt att antalet förflyttningar in/ut ur Zonen begränsas. Analys 5 – Kostnader för rengöringsmedel och annan utrustning och intäktsbortfall till följd av ställtider som orsakas av kravet på rengöring kan ersättas med stöd av 15 § första stycket andra respektive tredje punkten EpizootiL. Sådana förluster utgör direkta följder av beslutet. Det är således inte fråga om tredjemansskador. Och detta gäller oavsett om den skadelidande har sin bas i eller utanför Zonen. Frågan om kausalitet mellan beslut och förlust prövas genom tillämpning av differensprincipen. Den skadelidande har bevisbördan för att de faktiska rengöringskostnaderna varit högre än de rengöringskostnader som hypotetiskt skulle ha uppkommit utan beslutet. Och på motsvarande sätt har den skadelidande att lägga fram bevisning om att dennes faktiska intäkter (med ställtiderna) varit lägre än dess hypotetiska intäkter (utan ställtiderna), låt vara att krav på full bevisning i fråga om kostnader respektive intäkter i det hypotetiska händelseförloppet inte uppställs. I normala fall torde kostnader och bortfall av intäkter av nu ifrågavarande slag utan vidare kunna anses utgöra adekvata följder av Beslutet. Att dessa kostnader och intäktsbortfall är av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot får anses uppenbart. För det fall att den skadelidande inte gjort vad som rimligen kan begäras i syfte att begränsa rengöringskostnader och/eller ställtider kan ersättningen sättas ned med hänvisning till skadebegränsningsplikten. Skadesituation 6 – Beslutet medför att fordon, maskiner och redskap som har använts i lantbruk, skogsbruk respektive i samband med djurhållning måste rengöras för att få flyttas ut ur Zonen. Rengöringen medför korrosionsskador på fordonen med åtföljande reparationskostnader. Analys 6 – Reparationskostnader av detta slag kan ersättas med stöd av 15 § första stycket andra punkten EpizootiL. Ersättningskravet avser en kostnad som uppkommit till följd av sakskada som drabbat den skadelidande. Det är således inte fråga om tredjemansskada. Och detta gäller oavsett om den skadelidande har sin bas i eller utanför Zonen. För att fastställa kausalitet mellan beslut och skada fordras en jämförelse mellan de korrosionsskador och åtföljande reparationskostnader som förekommer i det faktiska och det hypotetiska händelseförloppet. Bevisbördan åvilar den skadelidande, låt vara att krav på full bevisning i fråga om korrosionsskador och åtföljande reparationskostnader i det hypotetiska händelseförloppet inte uppställs. Under normala förhållanden torde reparationskostnader av nu ifrågavarande slag utan vidare kunna anses utgöra en adekvat följd av Beslutet. Sådana kostnader måste också anses vara av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot. Under vissa förhållanden torde ersättningen kunna sättas ned med stöd av skadebegränsningsplikten. Ett sådant förhållande skulle kunna vara att den skadelidande vid saneringen avvikit från Jordbruksverkets anvisningar, med särskilt omfattande skador som resultat. Ett annat att särskilt omfattande skador uppkommit till följd av att den skadelidande inte gjort vad som rimligen kan begäras i syfte att begränsa antalet passager till och från Zonen, med följd att antalet saneringar, och därmed skadornas omfattning, blivit större än nödvändigt. Skadesituation 7 – Entreprenörer som skulle ha utfört jord- eller skogsbruksarbete på entreprenad förlorar intäkter när uppdrag i Zonen uteblir till följd av att avtalade uppdrag avbeställs och/eller att förväntade uppdrag inte beställs. Analys 7 – Det råder inte någon tvekan om att intäktsbortfall av detta slag i och för sig kan ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. I förevarande situation synes bortfallet av intäkter emellertid inte vara direkt orsakat av Beslutet. Det synes i stället vara så att detta beslut medfört att markägare i Zonen till följd av beslutet inte haft något behov av och därför avbeställt och/ eller underlåtit att beställa tjänster i normal omfattning. Vid detta förhållande utgör de drabbade entreprenörernas bortfall av intäkter icke ersättningsgilla tredjemansskador. Skadesituation 8 – Företag som driver gårdsbutiker och/eller rumsuthyrning drabbas av intäktsbortfall, som till övervägande del beror på att kundkretsen utgörs av skogsarbetare, som till följd av Beslutet är förhindrade att utföra arbete i skogen. Analys 8 – Intäktsbortfall av detta slag kan i och för sig ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. Liksom i föregående skadesituation synes det emellertid vara fråga om bortfall av intäkter som i direkt hänseende orsakats av bristande efterfrågan på de varor och tjänster som saluförs. De drabbade företagens bortfall av är således indirekt orsakat av Beslutet och utgör därmed icke ersättningsgilla tredjemansskador.s. 590

4.Av allt att döma gäller emellertid det nu sagda med undantag för det fall att intäktsbortfall drabbat en gårdsbutik som drivs av ett företag som till följd av ett specifikt beslut tvingats avliva sitt djurbestånd. I denna situation har nämligen intäktsbortfallet drabbat ett rättssubjekt som i direkt hänseende tillfogats sakskada till följd av beslutet. Och i en sådan situation är det inte fråga om tredjemansskada. Omfattningen av den förlust orsakats av beslutet bestäms med stöd av differensprincipen. Härvid bör det särskilt noteras att rätten till ersättning endast omfattar den skadelidandes nettoskada. Vid fastställandet av det faktiska händelseförloppet är det således av största vikt att den ersättning för de avlivade djurens värde som med stöd av 15 § första stycket första punkten EpizootiL tillkommer den skadelidande beaktas. Detta bidrar till att reducera differensen mellan det ekonomiska utfallet i det faktiska och det hypotetiska händelseförloppet, och därmed den ersättningsgilla förlustens storlek. Att intäktsbortfall av nu aktuellt slag kan anses utgöra en adekvat följd av det ifrågavarande beslutet och även kan anses vara av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot framstår som klart. Full ersättning förutsätter på sedvanligt sätt att den skadelidande gjort vad som rimligen kan begäras för att begränsa intäktsbortfallets omfattning. Skadesituation 9 – Beslutet medför att markägare med jakträtt går miste om intäkter på grund av utebliven försäljning av kött som egen jakt skulle ha genererat. Analys 9 – Intäktsbortfall av detta slag kan otvivelaktigt ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. Förlusten utgör en direkt följd av Beslutet. Det är således inte fråga om tredjemansskada. Omfattningen av den skada som orsakats av beslutet får bestämmas genom en differensbedömning. Den skadelidande har bevisbördan i fråga om hur mycket kött som jakträtten skulle ha genererat i det hypotetiska händelseförloppet, låt vara att krav på full bevisning inte uppställs i detta hänseende. Att intäktsbortfall av nu aktuellt slag kan anses utgöra en adekvat följd av Beslutet och även kan anses vara av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot framstår som klart. Några åtgärder som på ett effektivt sätt skulle kunna bidra till att begränsa intäktsbortfallet finns knappast. Skäl att sätta ned ersättningen under hänvisning till skadebegränsningsplikten föreligger således inte. Skadesituation 10 – Beslutet medför att markägare går miste om intäkter från upplåtelser av jakträtt. Analys 10 – Även i denna situation är det otvivelaktigt fråga om intäktsbortfall av sådant slag som kan ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. Är det fråga om långtidsupplåtelser på grundval av kontrakt som innebär att de till vilka jakträtt upplåtits inte behöver betala under den tid då jakt inte får bedrivas, kan det knappast råda någon tvekan om att intäktsbortfallet utgör en direkt följd av beslutet och således inte en tredjemansskada. Om det i stället är fråga om korttidsupplåtelser skulle det kunna hävdas att Beslutet medfört att efterfrågan på sådana upplåtelser begränsats och att intäktsbortfallet således utgör en indirekt följd av Beslutet och därmed en icke ersättningsgill tredjemansskada. Lika väl skulle det emellertid kunna göras gällande att Beslutet medfört att markägaren inte har någon jakträtt att upplåta. Med detta synsätt framstår intäktsbortfallet som en direkt följd av Beslutet och således inte en tredjemansskada. Möjligen ligger det senare synsättet, som medför att samtliga jakträttsupplåtelser behandlas på ett enhetligt sätt, närmast till hands. Inte minst gäller detta då det är fråga om ersättning från staten, vilket kan tala för att i tveksamma fall välja det alternativ som bäst gagnar den skadelidande. Omfattningen av det intäktsbortfall som orsakats av Beslutet bestäms genom en differensbedömning, det vill säga genom en jämförelse mellan de intäkter som faktiskt uppkommit och de som hypotetiskt skulle ha uppkommit utan beslutet. Bevisbördan åvilar den skadelidande, låt vara att krav på full bevisning i fråga om intäkterna i det hypotetiska händelseförloppet inte uppställs. Att intäktsbortfall av nu aktuellt slag kan anses utgöra en adekvat följd av Beslutet och även kan anses vara av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot framstår som klart. Några åtgärder som på ett effektivt sätt skulle kunna bidra till att begränsa förlusten finns knappast. Skäl att sätta ned ersättningen under hänvisning till skadebegränsningsplikten föreligger således inte. Skadesituation 11 – Företag åsamkas försämrad lönsamhet genom att möjligheten att erhålla ekonomiskt stöd kopplat till EU:s jordbrukspolitik till följd av Beslutet gått förlorad. Analys 11 – Stöd och bidrag av olika slag utgör otvivelaktigt en form av intäkt. Det är således fråga om intäktsbortfall av sådant slag som kan ersättas med stöd av 15 § första stycket tredje punkten EpizootiL. Intäktsbortfallet utgör en direkt följd av det ifrågavarande beslutet. Det är således inte fråga om tredjemansskada. Omfattningen av den skada som orsakats av beslutet bestäms genom en differensbedömning. Det är den skadelidande som har bevisbördan i fråga om hur pass omfattande stöd som i det hypotetiska händelseförloppet hade kunnat erhållas, låt vara att krav på full bevisning i detta hänseende inte uppställs. Att intäktsbortfall av nu aktuellt slag kan anses utgöra en adekvat följd av här ifrågavarande beslut och även kan anses vara av sådant slag som 15 § EpizootiL syftar till att ge skydd mot framstår som klart. Full ersättning förutsätter att den skadelidande gjort vad som rimligen kan begäras för att begränsa sin förlust. Om denne genom en sedvanlig ansökan hade kunnat erhålla någon alternativ form av stöd torde ersättningen således kunna reduceras i motsvarande mån.s. 593