NJA 2022 s. 354, domskälen p. 14.
Hänvisas från p. 2 (s. 65)
1.Revisorer som läser ABL och följer FAR:s rekommendationer tror sannolikt att en första kontrollstämma måste äga rum för att rådrumsfristen ska inledas. Rådgivning i linje med detta är vare sig i överensstämmelse med HD:s resonemang i NJA 2012 s. 858 eller med ovan citerad doktrin. En styrelse som följer rådgivning från en revisor i denna fråga riskerar att bolaget blir likvidationspliktigt och ledamöter och vd personligt betalningsansvariga för bolagets skulder. Det är styrelse och vd som ansvarar för att följa kapitalbristreglerna. Sannolikt ligger det inom ramen för detta ansvar att inte lyssna till felaktiga råd i en fråga som de äger. Utomobligatoriskt skadestånd för felaktig rådgivning som alltjämt ligger i linje med FAR:s rekommendationer blir inte aktuellt. Ett sådant felaktigt råd som orsakar en ren förmögenhetsskada är inte ett skadeståndsgrundande brott, 2 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). Ansvar enligt 29 kap. 2 § ABL är typiskt sett inte tillämpligt, jfr dock NJA 1996 s. 224.s. 65
2.Även om det är fråga om rådgivning från en revisor och inte jurist, kan viss ledning avseende inomobligatoriskt skadeståndsansvar hämtas i NJA 2022 s. 354. Fråga var där om en skatterådgivares ansvar för lämnad rådgivning. HD uttalade att en rådgivare gentemot sin uppdragsgivare på kontraktsrättslig grund bär ett ansvar för skada som har orsakats genom oaktsamhet. Aktsamhetsbedömningen ska främst riktas in mot den metod som rådgivaren har använt sig av och om metoden kan anses vara anpassad efter vad uppgiften kräver. Det avgörande ska enligt HD inte vara huruvida rådgivarens uttalande står sig vid en senare prövning utan om bedömningarna grundat sig på en fackmässig undersökning av rättsläget såsom detta då framstod. Utan att göra någon närmare analys i frågan torde rådgivning i linje med FAR:s rekommendationer inte kunna betraktas som vårdslös och ansvaret stannar därmed på styrelse och vd.s. 65