1.Samtliga anmälningsfrister har tre moment; fristens utgångspunkt, fristens längd, samt avbrott av fristen. Momenten kan fastställas i lagstiftning, avtalsvillkor eller rättspraxis. När det gäller relationen mellan alla dessa regler gör Högsta domstolen det viktiga uttalandet i punkten 21, där det fastställs att det inte kan ”uppställas någon en gång för alla gällande princip för hur preciserad en underrättelse i försäkringssammanhang måste vara. Frågan får prövas med utgångspunkt i de försäkringsrättsliga bestämmelser och avtalsvillkor som ska tillämpas och de syften som dessa regler ska tillgodose, snarare än i vad som allmänt gäller om preskriptionsavbrott”.s. 457
2.Om fristen avbryts genom att talan väcks (dvs. den i FAL uppställda tioårspreskriptionen, sexmånaderspreskriptionen samt preklusionsfristen) uppstår inga svårigheter med att bedöma om och när en frist har avbrutits. Övriga frister avbryts dock genom olika typer av meddelanden från den som framställer ett anspråk. Meddelanden kan vara mer eller mindre tydliga och konkreta – oavsett om de är skriftliga eller muntliga. Förhållandet mellan anmälan av försäkringsfall i 7:2 FAL och anmälan av ersättningsanspråk i villkor enligt 8:20 tredje stycket FAL var föremål för prövning i Kioskförsäkringen NJA 2019 s. 136. Högsta domstolen fann att det i och för sig kan finnas situationer när en anmälan av försäkringsfall inte innehåller tillräckligt med uppgifter för att försäkringsgivaren ska kunna bedöma om det är ett ersättningsanspråk som framställs, och det är upp till försäkringstagaren att klargöra detta. Högsta domstolen fann att försäkringsfall och ersättningsanspråk i allmänhet anmäls till försäkringsgivaren vid ett och samma tillfälle. Högsta domstolen ställer alltså ett ganska lågt krav på tydlighet och konkretion på meddelandet för att dessa bägge anmälningsfristerna ska brytas. Av Behandlingsskadan NJA 2005 s. 843 framgår att det för avbrott av skadeståndspreskriptionsfristen bör vara tillräckligt att den skadelidande anger ett huvudsakligt händelseförlopp och klargör att hon eller han har ett anspråk till följd av detta. Inte heller avseende avbrytande av skadeståndspreskription uppställer Högsta domstolen alltså något skarpt tydlighetskrav. Sammantaget ger dessa bägge fall intrycket att det på preskriptionsavbrytande meddelanden i rättspraxis inte uppställs några skarpa tydlighetskrav.s. 457
3.Det viktiga uttalandet i punkt 21 tycks avse vad som gäller vid preskriptionsavbrott (se slutet på sista meningen). Uttalandet är lite förvirrande, eftersom den fråga som är föremål för prövning i det aktuella fallet gäller hur man ska bedöma ett meddelande som utgör en utgångspunkt för en frist. Punkt 21 har rubriken Vad som krävs av underrättelser får avgöras i varje enskilt fall, vilket gör att avgörandet måste tolkas så att uttalandet i punkt 21 inte gäller bara meddelanden som bryter frister, utan också meddelanden som startar frister. I det aktuella fallet konstaterar Högsta domstolen att fristen enligt försäkringsavtalets ordalydelse börjar löpa först när den försäkrade har fått ett ”skadeståndskrav”. Vidare fastställs att ett krav om skadestånd måste ha framförts på ett för den försäkrade tydligt sätt för att den ettåriga anmälningsfristen ska börja löpa. Konsekvensen av avgörandet är att det för preskriptionsfristens utgångspunkt uppställs ett ganska skarpt tydlighetskrav på meddelandet.s. 458
4.Ett försäkringsvillkor om förkortad preskription enligt 8:20 tredje stycket FAL är mycket vanligt förekommande i företagsförsäkringsavtal. När villkoret är tillämpligt på egendomsförsäkring, som exempelvis brandförsäkring eller inbrottsförsäkring, uppstår normalt inga problem med att fastställa när den förkortade preskriptionsfristen börjar löpa.s. 458
5.Det aktuella avgörandet gällde ansvarsförsäkring. Försäkrat intresse vid ansvarsförsäkring är den försäkrades skadeståndsskyldighet, och inte själva skadan. Försäkringsfall vid ansvarsförsäkring är den skadelidandes skadeståndskrav mot den försäkrade. Vid ansvarsförsäkring utgörs alltså själva försäkringsfallet av ett meddelande från den skadelidande till skadevållaren – nämligen det som innebär att ett skadeståndskrav framställs mot den försäkrade. Eftersom försäkrat intresse vid ansvarsförsäkring är ett ansvar, och inte en skada, avgränsas ansvarsförsäkringsavtalet i tiden enligt olika principer, som inom branschen brukar benämnas ”triggers”. Ansvarsförsäkringsavtalet avgränsas sålunda i tiden till den skada som orsakats inom försäkringstiden, eller inträffat under försäkringstiden, eller upptäckts under försäkringstiden, eller till skada som anmälts till den försäkrade under försäkringstiden (en s.k. claims made-trigger).s. 458
6.Typiskt sett täcker ansvarsförsäkring inte skadestånd på grund av avtalsbrott. Det finns dock ansvarsförsäkringar som täcker sådana risker och i så fall aktualiseras även allmänna kontraktsrättsliga regler mellan skadevållaren och den skadelidande. En allmän kontraktsrättslig princip är att den som på grund av avtalsbrott vill göra en kontraktuell påföljd gällande, har att reklamera detta inom en viss frist. Om den skadelidande underlåter att reklamera felet eller dröjsmålet kan rätt till påföljd, inbegripet rätt till skadestånd, bortfalla.s. 458
7.Det sagda innebär att ett och samma meddelande från en skadelidande till en skadeståndsskyldig ansvarsförsäkrad får betydelse i flera olika avseenden i ansvarsförsäkringsförhållandet. Ett och samma meddelande från en skadelidande till en försäkrad kan 1. ”trigga en ansvarsförsäkring” (förutsatt att det är fråga om en s.k. claimss. 459
8.made-försäkring), 2. utgöra reklamation, 3. utgöra utgångspunkt för tioårspreskriptionsfristen i 7:4/8:20 första styckets. 459
9.FAL samt 4. utgöra utgångspunkt för den förkortade preskriptionsfristen enligt 8:20 tredjes. 459
10.stycket FAL. Det aktuella avgörandet innebär att det för fristen enligt punkten 4 uppställs ett tydlighetskrav, men vad gäller för de övriga fristerna? Det finns inget svenskt prejudikat som fastställer vilket konkretionskrav som ska ställas på ett meddelande för att en claims made-försäkring ska triggas (dvs. punkt 1 ovan). I svensk rättspraxis uppställs alltså inget tydlighetskrav på ett sådant meddelande. I den praktiska skaderegleringen uppstår ibland frågan hur pass tydligt ett meddelande ska vara för att trigga ett visst försäkringsavtal. I villkorspraxis hanteras den frågan genom att claims made-försäkringar typiskt sett innehåller en rätt för en försäkringstagare att notifiera oklara fall inom försäkringstiden. Om ett anspråk konkretiseras efter det att försäkringstiden löpt ut, innebär notifieringen att ansvarsförsäkringen täcker denna skada.s. 459
11.I fråga om reklamation har den som vill göra ett avtalsbrott gällande att meddela motparten om i vilket avseende avtalsbrott föreligger, men utan några större krav på precision. I många situationer krävs endast en s.k. neutral reklamation. I andra situationer krävs att det framställs ett anspråk, men beträffande skadestånd behöver anspråket inte ange något belopp, utan endast att ersättning begärs.s. 459
12.Möjligen kan man tänka sig att detta avgörande får vägledande betydelse även för när tioårspreskriptionsfristen i 7:4/8:20 första stycket FAL ska börja löpa vid ansvarsförsäkring (dvs. punkt 3 ovan). Av motiven till 7:4 FAL framgår att vid ansvarsförsäkring är utgångspunkten för tioårsfristen när skadeståndsanspråket riktades mot den försäkrade. Tioårsfristens utgångspunkt är alltså densamma som den som normalt stipuleras i preskriptionsvillkoren enligt 8:20 tredje stycket FAL. Båda preskriptionsfristerna har samma syfte, och det är därför troligt att det tydlighetskrav som uppställts i det aktuella fallet kommer att gälla även för det meddelande (från den skadelidande till skadevållaren) som utgör utgångspunkt för tioårspreskriptionsfristen enligt 7:4/8:20 första stycket FAL.s. 460
13.Det sagda innebär att det tydlighetskrav som uppställs av Högsta domstolen träffar meddelanden som utgör utgångspunkt för preskriptionsfristen enligt 8:20 tredje stycket FAL samt (troligtvis även) tioårspreskriptionsfristen enligt 7:4 FAL/8:20 första stycket FAL, men inte övriga meddelanden. Vid ansvarsförsäkring betyder det att situationen kan uppstå att ett och samma meddelande kan vara tillräckligt konkret för att bryta skadeståndspreskriptionsfristen och duga som reklamation, samtidigt som det inte är tillräckligt konkret för att en försäkringspreskriptionsfrist ska börja löpa. En tydlighetsregel, gemensam för alla slags frister, hade i och för sig varit en enkel regel. Men mot bakgrund av att olika meddelanden har olika funktioner får vi nog vara tacksamma för den av Högsta domstolen uppställda regeln som innebär att vad som krävs av underrättelser får avgöras i varje enskilt fall.s. 460