För en mer utförlig analys av NJA 2017 s. 601 se van der Sluijs, Hur slår villkor om anmälan av ersättningsanspråk mot den skadelidandes direktkravsrätt vid ansvarsförsäkring?, i Bengtsson m.fl., Uppsatser om ansvarsbegränsande försäkringsvillkor, Jure (2022).
Hänvisas från p. 1 (s. 455)
1.En liknande situation som det aktuella var för handen i avgörandet Cremonas ansvarsförsäkring NJA 2017 s. 601. Det var där fråga om ett liknande preskriptionsvillkor och omständigheterna i det avgörandet påminde om omständigheterna i det aktuella fallet i så måtto att när den skadelidande (direktkravsställaren) efter den försäkrades konkurs framställde ett direktkrav mot försäkringsbolaget möttes denne av invändningen att kravet var preskriberat enligt ett försäkringsvillkor. Frågan i NJA 2017 s. 601 var om villkoret kunde åberopas också mot en direktkravsställare, eller om 8:20 tredje stycket FAL utgjorde ett hinder härför. Högsta domstolen fastställde att den skadelidandes direktkravsrätt mot en ansvarsförsäkringsgivare är accessorisk med den försäkrades rätt till försäkringsersättning. Om en rätt till ersättning är preskriberad i förhållande till den försäkrade, så är också rätten till ersättning preskriberad i förhållande till direktkravsställaren. Detta gäller även när direktkravsrätten har uppkommit på grund av den försäkrades konkurs – alltså en situation där den skadelidande åtnjutit särskilt starkt skydd redan sedan 1927 års FAL.s. 455