För en mer utförlig analys av NJA 2017 s. 601 se van der Sluijs, Hur slår villkor om anmälan av ersättningsanspråk mot den skadelidandes direktkravsrätt vid ansvarsförsäkring?, i Bengtsson m.fl., Uppsatser om ansvarsbegränsande försäkringsvillkor, Jure (2022).
Hänvisas från p. 1 (s. 455)
1.En liknande situation som det aktuella var för handen i avgörandet Cremonas ansvarsförsäkring NJA 2017 s. 601. Det var där fråga om ett liknande preskriptionsvillkor och omständigheterna i det avgörandet påminde om omständigheterna i det aktuella fallet i så måtto att när den skadelidande (direktkravsställaren) efter den försäkrades konkurs framställde ett direktkrav mot försäkringsbolaget möttes denne av invändningen att kravet var preskriberat enligt ett försäkringsvillkor. Frågan i NJA 2017 s. 601 var om villkoret kunde åberopas också mot en direktkravsställare, eller om 8:20 tredje stycket FAL utgjorde ett hinder härför. Högsta domstolen fastställde att den skadelidandes direktkravsrätt mot en ansvarsförsäkringsgivare är accessorisk med den försäkrades rätt till försäkringsersättning. Om en rätt till ersättning är preskriberad i förhållande till den försäkrade, så är också rätten till ersättning preskriberad i förhållande till direktkravsställaren. Detta gäller även när direktkravsrätten har uppkommit på grund av den försäkrades konkurs – alltså en situation där den skadelidande åtnjutit särskilt starkt skydd redan sedan 1927 års FAL.s. 455
2.8:20 tredje stycket FAL stadgar att försäkringsbolaget i försäkringsavtalet får föreskriva att ”den som gör gällande anspråk” på försäkringsersättning måste anmäla detta inom en viss tid som inte får vara kortare än ett år. Avgörandet NJA 2017 s. 601 innebär att formuleringen ”den som gör gällande anspråk” inte inbegriper en direktkravsställare. Tioårspreskriptionsregeln i 7:4/8:20 första stycket FAL har en liknande systematik. Även vid tioårspreskription är alltså direktkravsställarens anspråk accessoriskt med den försäkrades rätt.s. 456
3.En praktisk konsekvens av NJA 2017 s. 601 är att rätten till ersättning kan vara preskriberad redan när den skadelidandes direktkravsrätt inträder. En skadelidande kan med en sådan reglering hamna i en besvärlig situation. Om skada inträffar, och den skadelidande befarar att skadevållaren inte kommer att utbetala skadeståndet eller ens anmäla skadeståndskravet till försäkringsbolaget, kan denne inte själv anmäla skadan till ansvarsförsäkringsgivaren, eftersom direktkravsrätt vid den tidpunkten saknas. Vid konkursen, när direktkravsrätt inträder, kan det vara för sent att anmäla kravet till försäkringsbolaget. Annorlunda uttryckt innebär NJA 2017 s. 601 att FAL tillåter att försäkringsbolagen uppställer villkor som kan göra den skadelidandes direktkravsrätt vid konkurs illusorisk. Denna konsekvens lyftes också fram av de skiljaktiga justitieråden i 2017 års avgörande.s. 456