5 · Avslutning

1.Klyvningen i Kungsör är ett välkommet avgörande eftersom det slår fast att en klyvningslott ska behandlas som en fastighet vad gäller initiativrätten till fastighetsreglering som sker i kombination med klyvningen. Att domen är välkommen gäller inte minst från ett praktiskt perspektiv, eftersom det ofta kan förekomma behov av att kombinera olika åtgärder med varandra vid nybildning av fastigheter.s. 403

2.Att HD väljer att inte blanda in skyddet för enskilda intressen i initiativrätten förefaller vara helt mitt i prick. Även sett till FBL:s övergripande syfte, att markresurser ska kunna användas på ett för samhället effektivt sätt, framstår domen som mycket träffsäker. Klyvningslotter kan behöva tillföras mark eller utrustas med olika funktioner, och fastighetsreglering är i så fall det verktyg som står till buds. Detta borde rimligen gälla även för åtgärder som sker på tredjepartsfastigheter, dvs. fastigheter som inte ingår i det primära klyvningsföretaget, men som behövs för att marken ska kunna användas rationellt och effektivt.s. 404

3.En inte helt ovanlig situation torde vara att en klyvningslott behöver servitut på någon angränsande fastighet eller på en annan klyvningslott. Detta borde rimligen gå att pröva genom att klyvningslottens ägare initierar fastighetsreglering. Det borde rimligen även gå att initiera tvångsvis fastighetsreglering som klyvningslottsägare eftersom skyddet för andra fastighetsägare finns i de materiella skyddsreglerna och inte i initiativrätten. Om det går att genomföra tvångsvis bestäms alltså av dessa regler, inklusive 2 kap. 15 § RF, och inte av initiativrätten. Vidare borde det inte heller ha någon betydelse om fastighetsregleringen är en nödvändig förutsättning för att klyvningen ska kunna genomföras, just eftersom skyddet för enskilda finns på annat håll och inte i initiativrätten. Nödvändighet eller ej för det som ska nybildas är alltså inte ett skäl för att få initiera en fastighetsreglering, utan en sådan förutsättning får istället prövas mot de materiella skyddsreglerna i FBL samt egendomsskyddet i RF.s. 404

4.Vidare är en stor fråga som följer av domen huruvida NJA 1987 s. 730 numer ska anses vara överspelad. HD:s uttalande om att rättsutvecklingen kring egendomsskyddet och proportionalitetsprincipen, tillsammans med betonandet av FBL:s materiella skyddsregler, talar å ena sidan för att initiativrätten inte längre ska tolkas så som HD gjorde i 1987 års fall. Å andra sidan gör HD inga explicita uttalanden, som HD exempelvis gjorde i Parkfastigheten, om att NJA 1987 s. 730 faktiskt ska anses vara överspelad, vilket får anses tala för att domen fortfarande (olyckligtvis) gäller.s. 404

5.Överspelad eller ej så går det att konstatera att avstyckningssituationer har minst lika stort behov – och kanske till och med större – av att kunna använda fastighetsreglering för att tillgodose olika behov hos styckningslotter. Även styckningslotter kan behöva tillföras mark eller få tillgång till servitut utanför det egna området. Att avvärja detta genom initiativrätten är inte en bra lösning eftersom det sannolikt förhindrar många fastighetsbildningsåtgärder som skulle leda till en mer effektiv och ändamålsenlig användning av markresurserna i samhället. För att avgöra om så är fallet, och hur det förhåller sig till enskilda intressen som tar skada genom åtgärden, finns det numer adekvata avvägningsregler för i såväl fastighetsbildningslagen som i grundlagen. Det är olyckligt om det inte är dessa skyddsregler, som lagstiftaren ju faktiskt ansett är det som ska bestämma vilket mått av tvång som kan utövas mellan enskilda, som får avgöra om en viss fastighetsreglering ska kunna genomföras eller ej. Sett från ett de lege ferenda-perspektiv borde alltså inte initiativrätten få utgöra hinder för att kombinera avstyckning med fastighetsreglering.s. 404

6.Marc Landemans. 405