Rättsfall
NJA 1996 s. 110
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1996 s. 110
BibTeX
@misc{nja-1996-s-110,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1996 s. 110}},
year = {1996},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
10 hänvisningar i 5 artiklar · 10 stycken/fotnoter
Viktigt klargörande som stärker egendomsskyddet3 hänvisningar
- I NJA 1996 s. 110 slog Högsta domstolen fast att den förstärkning av egendomsskyddet i RF som skedde i samband med att Europakonventionen fr.o.m. den 1 januari 1995 gjordes till en del av den svenska rättsordningen inte påverkade tillämpningen av FBL:s bestämmelser om tvångsförfogande i en mer restriktiv riktning än vad som förut gällt.
- Högsta domstolen konkluderade att det synsätt som har utvecklats i svensk rätt över tid innebär att egendomsskyddet kräver att en fristående proportionalitetsbedömning görs i det enskilda fallet, något som har fått genomslag inom ett flertal rättsområden. Högsta domstolen ansåg att den utveckling som kommit till uttryck i flera rättsfall under 2000-talet leder till att den slutsats som drogs i rättsfallet NJA 1996 s. 110 om tillämpningen av FBL får anses överspelad. Innebörden av senare praxis är istället otvetydigt att det måste göras en fristående prövning i det enskilda fallet av proportionaliteten mellan allmänintresset av ett tvångsförfogade och den enskildes egendomsintresse. Högsta domstolen slog vidare fast att proportionalitetsprincipen omfattar en prövning i tre led (på det sätt som slogs fast i ”Barsebäcks kärnkraftverk”, RÅ 1999 ref. 76 avsnitt 5.5). De tre leden är ändamålsenlighet, nödvändighet och proportionalitet i strikt mening.
- Genom Högsta domstolens dom har domar som rör egendomsskyddet och som tidigare har ansetts vägledande blivit överspelade. Högsta domstolen påpekar uttryckligen detta i domen den 9 oktober 2018 beträffande NJA 1996 s. 110.
Jordägandets frihet och jordabalken1 hänvisning
Krav på väsentlighet, lönsamhet och utformning vid tvångsförvärv av mark och rättigheter — en analys av gällande skyddsvillkor2 hänvisningar
- I samband med tillkomsten av nuvarande ordalydelse i regeringsformen 2 kap. 18 § framfördes uppfattningen att formuleringen ”angelägna allmänna intressen” skulle kunna motivera en mer restriktiv tillämpning av tvångsvisa åtgärder enligt exempelvis fastighetsbildningslagen, där bl.a. marköverföringar i vissa situationer sker i huvudsak till förmån för ett eller ett fåtal enskilda intressen. Genom ett uttalande i rättsfallet NJA 1996 s. 110 får emellertid Högsta domstolen anses ha fastslagit att grundlagsändringen inte skulle ha någon inverkan på tillämpningen av då förekommande bestämmelser om markåtkomst i gällande lagstiftning.
- Det villkor som begränsar vilka storleksförändringar som kan vidtas — fastighetsskyddet i 5 kap. 8 § — prövades endast i första instans. Villkoret var nämligen aldrig ifrågasatt av den avträdande fastighetens ägare. I Lantmäteriverkets yttrande framfördes emellertid åsikten att villkoret i 5 kap. 8 § inte skulle vara uppfyllt. Det resonemang som ligger till grund för ställningstagandet skulle dock innebära att fastighetsskyddet ges en ny innebörd. Denna något överraskande tolkning saknar stöd i förarbeten (prop. 1969:128 s. B 378–383), rättspraxis och doktrin. Tvärtom kan man säga att den strider mot det tidigare nämnda HD-uttalandet i NJA 1996 s. 110, att den nya formuleringen av regeringsformens egendomsskydd inte skulle påverka tillämpningen av fastighetsbildningslagens bestämmelser om tvångsförfogande i mer restriktiv riktning än vad som tidigare gällt. Lantmäteriverkets uppfattning kan således ifrågasättas.
Miljöbalkens återverkningar3 hänvisningar
- Regeln behandlas ganska ingående i Bengtsson, Grundlagen. Att märka är att jag där inte kunnat beakta rättsfallet NJA 1996 s. 110.
- I Grundlagen och fastighetsrätten (1996) s. 71 ff har jag diskuterat den eventuella inverkan 2:18 1 st. RF har på tolkningen av 3:1 JB. Med hänsyn till den begränsade betydelse kravet på angelägna allmänna intressen tillmätts i senare sammanhang (jfr 2.4 ovan, särskilt dis kussionen av NJA 1996 s. 110) kan man dock knappast vänta att grundlagsregeln får någon större betydelse för grannelagsrätten.
- I 2:18 1 st. föreskrivs som bekant, att expropriativa ingrepp och inskränkningar beträffande användningen av mark eller byggnad är tillåtna bara »när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen». Sådana inskränkningar blir ju aktuella enligt åtskilliga regler både i MB och i annan lagstiftning. Vid MB:s tillkomst ansågs balkens bestämmelser om områdesskydd fullt förenliga med grundlagsregeln: miljöintresset var ett angelä get allmänt intresse.66 Formuleringen av 2:18 1 st. kunde ge anledning att tro att egendomen hade ett absolut skydd, oavsett hur bagatellartat ingrep pet var; kravet på angelägna allmänna intressen skulle ändå gälla. Smärre ingrepp av denna typ, ofta väsentligen i enskilt intresse, hade dock tillåtits enligt åtskilliga fastighetsrättsliga regler innan egendomsskyddet utvidga des på detta vis år 1994.67 Enligt ett HD-avgörande (NJA 1996 s. 110) rörande ändring av ett servitut skall grundlagsregeln inte påverka den tidi gare tillämpningen av fastighetsbildningslagen; rättsfallet tyder vidare på att några tyngre vägande skäl inte behövs för att ett tvångsingrepp skall till låtas. Visserligen kan man ifrågasätta hur pass motiverade HD:s tämligen svepande uttalanden egentligen är, men de talar i alla händelser mot att till mäta RF:s regel någon större betydelse för tolkningen av äldre lagtext - även utanför FBL:s område. Åtminstone bör domstolens resonemang få betydelse också beträffande ingrepp enligt annan fastighetsrättslig lagstift ning, t.ex. anläggningslagen och ledningsrättslagen.