Se Lundmark, Thorsten, Friskrivningsklausuler - Giltighet och räckvidd, 1996, s. 139 f., Kleine man, Jan, Grov oaktsamhet som privaträttsligt principproblem, Festskrift till Lars Heuman, 2008, s. 266. Angående begreppet grov vårdslöshet i inomobligatoriska sammanhang se NJA 1986 s. 61, Mariefreds skola NJA 1992 s. 130, NJA 1996 s. 118 samt NJA 2014 s. 61.
Hänvisas från p. 3 (s. 106)
3.Såväl majoritet som minoritet var eniga om att rådgivaren inte hade varit grovt vårdslös. Av skälen framgår emellertid att justitieråden tycks mena att man inom ramen för begreppet oaktsamhet kan laborera med olika nivåer av vårdslöshet, rådgivaren kan ha varit mer eller mindre oaktsam utan att för den skull ha varit grovt vårdslös. I sammanhanget kan då sägas att det redan kan vara en grannlaga uppgift att avgöra om rådgivaren överhuvudtaget varit oaktsam; här tillkommer nu ytterligare en dimension nämligen att ta ställning till om rådgivaren varit mer eller mindre vårdslös. Den som önskar få till stånd en jämkning av en ansvarsfriskrivning bör således försöka framhålla att den som orsakat skadan varit mer än ”normalt” oaktsam om än inte grovt vårdslös. Vad gäller det senare krävs som bekant väldigt mycket för att den gränsen ska anses ha passerats.s. 106