Se även ovan i fotnot 73 om lesser of-regeln. I finsk rätt saknas klargörande prejudikat. Från t.ex. Sverige märks de s.k. katt- och hundmålen i NJA 2001 s. 65 I och II. Se närmare t.ex. Radetzki, Marcus Skadeståndsberäkning vid sakskada, tredje upplagan, Norstedts Juridik 2019 s. 50–53, 139–140, samt för synpunkter på detta resonemang Sandvik 2007 s. 440–441. Vidare märks NJA 2016 s. 945, där en ekonomi- och stallbyggnad tillhörande ett säteri hade brandskadats. Reparationskostnaderna ansågs skäliga trots att dessa betydligt översteg fastighetens dagsvärde. Bedömningen analyseras närmare av Radetzki 2019 s. 140–148. Se även om fallet nedan vid fotnot 88–92.
Hänvisas från p. 3 (s. 824)
3.Med undantag för vissa bostads- och fastighetsköp är med andra ord skadeståndsansvaret för avhjälpningskostnader oberoende av vårdslöshet. Det gäller oavsett om yrkandet grundas på särskilda regler om avhjälpandeersättning eller på allmänna skadeståndsregler. Gemensamt är vidare att köplagstiftningen innehåller få bestämmelser om skadeståndets närmare beräkning. Ger regleringen inte någon närmare vägledning får man falla tillbaka på allmänna principer. Det är inte klart hur man enligt den köprättsliga skadeståndsregleringen ska ställa sig till ett fördelsavdrag vid krav baserade på kostnaderna för avhjälpande av fel. Principerna om berikandeförbud, inklusive compensatio lucri cum damno, samt återbäring av obehörig vinst har dock utvecklats med stark fokus på utomkontraktuella förhållanden. Det kan därför te sig lockande att hantera frågan om fördelsavdrag inom kontrakt genom att söka vägledning i utomkontraktuellt skadeståndsansvar vid sakskada. Av exempelvis den finska skadeståndslagen (412/1974) framgår dock endast att vid sakskada ”skall ersättas kostnaderna för reparation av saken” (5 kap. 5 §). Någon närmare vägledning ges inte. Till detta kommer att sakskador ofta ersätts på basis av försäkringsavtal. Då får försäkringsvillkoren och stadgandena i lagen om försäkringsavtal (543/1994) avsevärd betydelse, vilket försvårar mera allmänna konklusioner. Här behövs ingen mera utförlig redogörelse för de allmänna principer som utvecklats om skadeståndsberäkning vid sakskada. En utgångspunkt är dock att skadestånd utgår med det mindre av antingen kostnaden för reparation eller egendomens värdeminskning. Denna utgångspunkt uppbärs av skadebegränsningshänsyn. Särskilda skäl bör dock kunna medföra att reparationskostnaden ersätts även om den överstiger värdeminskningen. Inom kontrakt får det även anses vara klart att skäligheten av kostnaden för avhjälpande av fel på liknande sätt får vägas mot minskningen av egendomens värde på grund av felet. Mycket beror dock på vad som i det enskilda fallet bedöms som en försvarlig kostnad.s. 824