Heuman, a.a., s. 252, med hänvisning till NJA 2012 s. 211 I, p. 23, NJA 2013 s. 842, p. 35, & NJA 2016 s. 303, p. 26.
Hänvisas från p. 8 (s. 95)
8.Särskilt när det kommer till proportionalitetsfrågan finns ingen skarp skiljelinje mellan vad som är proportionellt eller ej. I 2 kap. 15 § första stycket RF talas om ”angelägna allmänna intressen” och enligt 7 kap. 25 § MB får en inskränkning ”inte gå längre än som krävs”. Dylika termer skapar med nödvändighet en gråzon med ett bedömningsutrymme för beslutsfattaren. Även när ett sådant bedömningsutrymme är för handen bör dock, enligt Högsta domstolen själv, en redogörelse av tillämpade kriterier och dess värdering ske i domen. Att så sker (och redovisas) är också enligt Högsta domstolen ett utflöde av rätten till en rättvis rättegång i Art. 6 i EKMR. Och som ovan även angetts är det också en förutsättning för möjlighet till partskontroll av hur domstolen resonerat.s. 95