Avsnitt

1.I detta avsnitt ligger fokus på nyheter och det som komma ska i lagstiftningsväg. Inledningsvis ges en kort allmän presentation av nyheterna, huvudsakligen enligt den i april 2022 överlämnade propositionen (4.2).s. 583

2.Därefter behandlas de nyheterna i förhållande till det redan skildrade (4.3). Det handlar nästan uteslutande om ändringar i flyttningsreglerna. De har i viss mån redan presenterats. Nu ska de analyseras. I det efterföljande avsnittet riktas blicken mot work in progress, nämligen frågan om vägrad registrering av ett ägarbyte eller hellre ett ägarbundet användningsförbud (4.4). I utredningen skulle möjligheten att vägra ägarbyten utredas. Ett författningsförslag presenterades också i denna fråga, även om utredaren själv inte stödde förslaget. Istället föreslog utredaren bl.a. införandet av ett ägarbundet användningsförbud.s. 583

3.I nästa avsnitt presenteras ytterligare work in progress, i detta fall en nyskapelse på området, en lag om omhändertagande av vissa fordon (omhändertagandelagen), som även föreslås kopplas till det nämnda ägarbundna användningsförbudet (4.5). Detta viktiga förslag – vilket enligt utredaren bedömdes få ”den enskilt största effekten på målvaktsproblematiken” – har dessvärre satts på vänt till dess Transportstyrelsen har de tekniska möjligheterna att hantera det. Målvaktsproblematiken är knappast avslutad i och med detta och utredaren påpekade bl.a. att registreringsförfarandet och möjligheten till digital registrering måste ses över. I denna del lämnades dock inga förslag, eftersom det inte ingick i utredningsuppdraget.s. 584

4.Avslutande följer några sammanfattande kommentarer (4.6). I november 2020 överlämnades den knappt 250-sidiga promemorian Ds 2020:20 (Översyn av lagstiftningen om flyttning av fordon m.m.). Den följdes av den drygt 50-sidiga (exkl. bilagor) prop. 2021/22:239 (Ytterligare åtgärder mot fordonsmålvakter), som överlämnades i april 2022. I korthet innehåller propositionen regler om följande: • Ett ökat bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om flyttning. • Möjligheten att retroaktivt ändra flyttningsförutsättningarna genom anmälans. 584

5.om ägarbyte tas bort. • För återfående av ett flyttat fordon krävs att samtliga fordonsrelaterade skul-s. 584

6.der som fordonsägaren är betalningsansvarig för betalas. • Förkortad förvaringstid innan äganderätten övergår till det allmänna (från tres. 584

7.månader till en). • Om en försäljning av ett fordon förväntas ge ett överskott ska det säljas – ochs. 584

8.regler om hur försäljningsintäkterna ska användas och om redovisning av etts. 584

9.eventuellt överskott till den tidigare ägaren. Propositionen följer i hög grad promemorians förslag avseende flyttningslagen och ianspråktagandelagen samt relevanta följdändringar i andra lagar, men har i tillägg kompletterat med upplysningar under hand från Transportstyrelsen och Skatteverket. Ändringarna i nästa avsnitt trädde i kraft den 1 januari 2023. Tillämpningsområdet för 2 a § flyttningslagen har utvidgats och numera kan flyttning ske även vid olovlig parkering enligt kontrollavgiftslagen, dvs. på tomtmark. Det innebär att den grundläggande skiljelinjen mellan offentlig rätt och civilrätt har upphävts här. Flyttningen ska dock endast ske för betalning av s.k. fordonsrelaterade skulder enligt 1 § 1 st. 5 p. flyttningslagen. Samlingstermen ”fordonsrelaterade skulder” är ny och det handlar endast om offentligrättsliga skulder; tomtmarken är dock inte längre en fredad zon mot ingripande enligt flyttningslagen. Förslaget innebär även en saklig utvidgning i och med att den föreslås gälla för fordonsrelaterade skulder och inte endast skulder enligt felparkeringslagen.s. 584

10.Vidare har legaldefinitionen ”fordonets ägare” införts för flyttningslagen, se 1 § 1 st. 4 p. För ett registrerat fordon ska det enligt flyttningslagstiftningen vara ”den som är antecknad som fordonets ägare i registret vid tidpunkten för ett beslut om flyttning”. På detta sätt rundar man den allmänna regelns retroaktivitetsproblem med möjliga skenöverlåtelser som då givetvis har antedaterats. Samtidigt förvandlas det inledningsvis presenterade målet NJA 2018 s. 913 till rättshistoria (eller makulatur).s. 585

11.Dessutom har tiden för ”tillfallandet” förkortats till en månad efter kungörelse, istället för som tidigare tre månader, se 6 § 1 st. 2 p. flyttningslagen. Förvaringen på uppställningsplats är kostsam – den utgör två tredjedelar av den sammanlagda kostnaden – och belastar ofta i slutänden den verkställande myndigheten. En viss kompensation ges enligt en tillfällig förordning. I utkastet föreslås ett utökat kostnadsansvar för fordonsägaren. Lagrådet hade även anmärkningar mot förslagets 5 § 3 st. 2 men. flyttningslagen och påpekade att följden är kopplad till att fordonet inte avhämtas, inte till att fordonets ägare inte har anträffats inom den givna fristen. Felet finns redan i den nu gällande lagtexten. Regeringen avfärdade den sakligt sett korrekta kritiken, väl enkelt enligt mitt tycke. Den tidigare gällande regeln i 6 § 3 st. flyttningslagen gällde endast efter flyttning enligt 2 a §. Ordalydelsen kunde antyda att det är värdet (och inte betalningen) som skulle användas till kostnadstäckning enligt 7 § och eventuellt tillgodoräknande genom avräkning av ägarens felparkeringsskulder (de äldsta först).s. 585

12.I promemorian föreslogs att försäljningsregeln skulle bli flyttad till en ny 6 a § flyttningslagen. Regeln hade fått ett utvidgat tillämpningsområde och innebar därför även en förbättring och ett förtydligande av rättsläget. I propositionen togs det hela ytterligare några steg. Efter Lagrådets synpunkter valde regeringen att dela upp regeln på två skilda paragrafer – ett av Lagrådets argument var att ”det blir smått obegripligt att i första stycket tala om att ett fordon har tillfallit kommunen eller staten och sedan i andra stycket tala om fordonets ägare, och då avse någon annan än kommunen eller staten”. Försäljningen ska därför regleras i 6 a § och avräkning och eventuell redovisning i 6 b §. Av den nya 6 a § framgår följande: I 6 a § är tillämpningsområdet utvidgat och gäller oberoende av flyttningsgrund. En försäljningsplikt föreligger om ett överskott kan förväntas efter avräkning av kostnaderna enligt 7 §, dvs. flyttningskostnaderna. Däremot ströks promemorians förslag om att en skrotning av fordonet skulle ske om ett överskott inte kunde väntas (se promemorians 6 a § 3 st.). Ingen skrotningsplikt föreligger och det står följaktligen ”tillfaller”-ägaren fritt att välja hur man i andra fall ska förfara med fordonet.s. 586

13.I 6 b § regleras som påpekats avräkning och eventuell redovisning. Reglerna gäller såväl när försäljningsplikt föreligger som när en frivillig försäljning sker. Av regeln framgår vidare att det är betalningen (och inte värdet) som ska användas till tillgodoräknandet genom avräkning av kostnaderna enligt 7 § – och vid en försäljning efter flyttning enligt 2 a § därefter de fordonsrelaterade skulderna (de äldsta först). Ett eventuellt kvarvarande belopp ska betalas ut till ”fordonets ägare”.s. 587

14.De införda uttryckliga och heltäckande reglerna avseende hanteringen av ett eventuellt överskott är som påpekats även en klar förbättring och ett förtydligande av rättsläget, eftersom den tidigare gällande 6 § 3 st. saknade en uttrycklig regel om vem ett eventuellt överskott skulle tillfalla; lagtexten behandlade som påpekats endast avräkningen efter en försäljning enligt 2 a §, men inte någon redovisningsskyldighet avseende ett eventuellt överskott. Även om en explicit regel saknades, gav förarbetena stöd för en sådan regel avseende flyttning enligt målvaktsregeln. Trots förarbetsuttalandet hade det ändå ansetts oklart vem som avsågs med fordonsägaren. För övriga flyttningsgrunder hade en praxis utvecklats där ett eventuellt överskott ansågs tillfalla den verkställande myndigheten.s. 587

15.Det nu anförda och logiken talar för att det bör framgå att ett eventuellt överskott ska utbetalas till fordonets tidigare ägare – åtminstone i denna rättsliga kontext. Den lösningen rimmar också väl med de exekutionsrättsliga grunderna i UB enligt vilka ett eventuellt överskott i utmätningsfallet ska redovisas till gäldenären. I fordonssammanhanget kan det tyckas vara slumpmässigt om fordonet säljs med stöd i flyttningslagen eller exekutivt av KFM och en sådan skillnad som den nu redovisade är svårmotiverad. Sammanfattningsvis ska redovisning av ett eventuellt överskott ske. Redovisningsborgenären skiljer sig dock åt beroende på förfarande: vid flyttning ska redovisningen ske till ”fordonets ägare” enligt den föreslagna legaldefinitionen i 1 § 1 st. 4 p. medan det vid ianspråktagande eller utmätning ska ske till den verkliga ägaren.s. 587

16.Vad slutligen gäller flyttningsreglernas företrädesordning, så ändras egentligen ingenting mer än att den ansvarige är ”fordonets ägare” enligt legaldefinitionen och att utlämnanderegeln i 8 § 2 st. flyttningslagen inte är kopplad endast till skulder enligt felparkeringslagen, utan till ”fordonsrelaterade skulder”. En tydlig och enhetlig terminologi underlättar inte bara kommunikationen, utan kan även bidra till koherens. Det kan inledningsvis konstatera att det nu historiska rättsläget tycks ha varit oklart och hade tydlig förbättringspotential. Detta har redan presenterats. Här handlar det om att få sakerna att hänga ihop någotsånär logiskt och det handlar i det följande om tre olika regelkomplex avseende i huvudsak samma rättsliga frågor och sammankopplat med detta även terminologiska frågor. I samtliga fall handlar det om en inledande ”tillfaller”- äganderätt och de efterföljande frågorna om tillgodoräknande och om vem ett eventuellt överskott ska redovisas till.s. 588

17.Enligt den tidigare gällande ordningen hade kommunen eller staten blivit ägare till fordonet och om flyttningen skedde enligt 2 a § flyttningslagen skulle – efter det att kostnaderna enligt flyttningslagen täckts – värdet ”tillgodoräknas ägaren genom avräkning mot dennes obetalda och förfallna avgifter enligt [felparkeringslagen] [min kurs].” I och med att fordonet enligt det nyss anförda hade tillfallit kommunen eller staten vore det i den här rättsliga kontexten en logisk förbättring om lagtexten istället talade om fordonets tidigare ägare. Av de efterföljande orden blir det hela dock mer begripligt. Otydligheten kvarstod dock avseende den då oreglerade frågan om redovisning av ett eventuellt överskott efter en försäljning, vare sig det handlade om flyttning enligt 2 a § flyttningslagen eller inte. I detta fall bidrog dock Den flyttade bilen NJA 2018 s. 913 till oklarhet, eftersom HD i det målet förklarade att det i nämnda bestämmelse handlade om fordonets verkliga ägare och inte den registrerade ägaren, som 6 § tycks ta sikte på. Och kommunen eller staten var ju den verkliga ägaren genom ”tillfaller”-förvärvet. Den s.k. rättstillämpningen får korrigera ologisk lagstiftning – ibland går det bra och ibland inte. Här kan påminnas om oklarheterna i nuvarande hanteringspraxis; frågan om överskott har exempelvis hanterats på olika sätt, och det talar ändå för vikten av tydlig terminologi.s. 588

18.Bedömningen av promemorians lagförslag med försäljning, avräkning och nu även redovisning i en och samma paragraf smittas av samma kritik. Även Lagrådet var som påpekats kritiskt. I det första stycket regleras försäljningen och där påminns om ”tillfaller”-förvärvet och i det andra stycket följer avräkning och eventuell redovisning till ”fordonets ägare” (och även ordet ”fordonsägarens” förekommer i stycket). En teoretisk och formalistisk kritik kanske någon invänder – trots äganderättsövergången. Här kan man även inflika att det har tillkommit en legaldefinition av ”fordonets ägare”: ”den som är antecknad som fordonets ägare i registret vid tidpunkten för beslut om flyttning”. Fordonets ägare vore då fordonets ägare också när denne inte längre är det rent logiskt; att allt är reglerat i samma paragraf stör onekligen läsningen.s. 588

19.Den slutliga lagtexten med försäljningen i 6 a § och avräkning samt redovisning i 6 b § är en tydlig förbättring. På det sättet blir det lättare att hantera ”tillfaller”-förvärvet för sig och legaldefinitionens ”fordonets ägare” som en specifik definition för flyttningslagen och utan vidare ambitioner att säga något om äganderätten (hur märkligt nu detta uttalande än kan låta). Rent rättsligt blir kommunen eller staten verklig ägare, därnäst har vi sedan tidigare den registrerade ägaren och i tillägg ”fordonets ägare” utan retroaktivitet i flyttningslagen.s. 589

20.Sammanfattningsvis och förtydligande kan följande konstateras. Genom den slutliga lagtexten går vi hypotetiskt från dubbla till trippla ägare: (1) den verkliga ägaren. Vid ”tillfaller”-förvärv blir kommunen eller staten verklig ägare. Sedan har vi två möjliga ägare kopplade till fordonsregistret, vilket som bekant inte har ambitionen att ange den verkliga ägaren, nämligen (2) nyheten flyttningslagsägaren, dvs. ”fordonets ägare” enligt legaldefinitionen i 1 § 1 st. 4 p. flyttningslagen och i tillägg (3) den senare registrerade ägaren, dvs. en möjlig köpare innan flyttningen ägde rum, men som enligt den s.k. tiodagarsregeln med retroaktivitetsverkan ska registreras som ägare fr.o.m. det angivna datumet för förvärvet förutsatt att anmälan kommer in inom tio dagar, 5:2 fordonsregistreringsförordningen. Vad finns då att säga om fragmenteringen och de trippla ägarna? Målvaktsproblematiken har möjliggjorts av ett otillfredsställande registreringsförfarande, dels avseende den bristande kontrollen av vem som registreras, dels genom tiodagarsregeln. I och med att förpliktelser och ägaransvar kopplas till den registrerade ägaren har man öppnat upp för en fragmentering av ägandet genom två ägare; en verklig ägare och en registrerad ägare. Vid ett ingripande mot den registrerade ägaren kan denne dra nytta av nästa brist och göra gällande att fordonet redan har överlåtits, men att överlåtelsen ännu inte har hunnit registreras. Någon gång stämmer det säkert, men ofta handlar det om skenavtal.s. 589

21.I sammanhanget kan det även konstateras att det hittills funnits få fördelar med att vara registrerad ägare. Fördelen med nyregleringens vidare fragmentering genom en särreglering – istället för att på ett generellt plan åtgärda en brist, så skapar man en undantagsregel för en speciell situation – är inte endast att den möjliggör flyttning och försäljning av ett skuldbelastat fordon, utan även att den därigenom också skapar ett incitament för att synliggöra det egna ägandet; att vara registrerad ägare ger skydd och det är en tydlig fördel. Förslaget kommer förhoppningsvis göra användandet av fordonsmålvakter mindre attraktivt. Men, och detta är ett viktigt men, det nu sagda förutsätter givetvis att dessa redskap i lagstiftningen även används. Rättsregler är ju som påpekats inte självutförande utan måste upprätthållas genom det allmänna.s. 590

22.Man kan tycka att lösningen är pragmatisk samtidigt som den inte är särskilt vacker. Ytterligare fragmentering som lösning på ett problem som har sin grund i att gällande regler varit bristfälliga och inte upprätthållits och därmed möjliggjort fragmentering. Paradoxalt nog kan denna ytterligare fragmentering i lagstiftningen kanske bidra till mindre fragmentering i fordonsägandet.s. 590

23.Finns det några andra problem med fragmenteringen och hur ska de i sådana fall hanteras? I förhållande till den verklige ägarens borgenärer bör de verkliga ägarförhållandena få genomslag. Här kan påminnas om att 2 a § flyttningsförordningen föreskrivs att flyttande myndighet ska meddela KFM och att det exekutiva förfarandet har företräde. I andra fall handlar det troligtvis endast om den verkliga ägarens intressen och en sådan invändning bör återigen kunna bemötas med venire contra factum proprium. Situationen hade kunnat undvikas om den verkliga ägaren hade låtit registrera sin äganderätt, vilket denne ju även är skyldig att göra.s. 590

24.På sikt är det givetvis önskvärt att fragmenteringen åtgärdas. Men att reformera registreringsförfarandet och att få det att bättre stämma överens med de verkliga förhållandena (och avskaffa tiodagarsregeln) får vara föremål för en senare utredning. De möjliga omsättningshindren rör enligt förarbetena och nuvarande lagstiftning risken för att ett exekutivt förvärvat fordon antingen kan tas i anspråk hos förvärvaren eller att användningsförbud gäller för fordonet. För den första gäller numera att regeln i 2 § 2 st. ianspråktagandelagen om att ett fordon inte kan tas i anspråk efter en exekutiv försäljning även vid försäljning enligt flyttningslagen. Konkursfallet tar utredningen inte ställning till. Vidare har en ny mening infogats i 2 § 2 st. enligt vilken ”[d]en myndighet som har sålt fordonet ska till Transportstyrelsen lämna uppgifter om överlåtelsedatum och om att fordonet inte kan tas i anspråk för vissa skulder.”s. 591

25.Med tanke på det som anfördes i avsnitt 3.4.4.2 krävs aktivitet från lagstiftaren om försäljning enligt flyttningslagen även ska utesluta användningsförbud. I propositionen föreslogs därför följdändringar avseende fordonsskatt, trängselskatt, infrastrukturavgifter och felparkeringsavgifter. Angående möjligheten att vägra registrera ägarbyte – antingen vid stort fordonsinnehav eller stora fordonsrelaterade skulder – var utredaren som bekant negativ, men ett förslag skulle ändå presenteras. Detta återfinns i avsnitt 1.6 i promemorian. Utredarens alternativa författningsförslag med ett ägarbundet användningsförbud återfinns i kap. 2 i promemorian.s. 591

26.Problemen med att införa regler om vägrad ägarregistrering ansågs vara flera. För det första riskerar antalet fordonsmålvakter att öka genom att överlåtaren förblir ägare och därmed en ofrivillig målvakt, för det andra att detta skulle kunna påverka begagnatmarknaden negativt genom en godkänd ägarregistrering som tydligt formaliakrav vid sidan av överlämnandet, för det tredje att vägtrafikregistret riskerade att bli än mer bristfälligt och för det fjärde att en ny möjlighet att vägra registrera ett ägarbyte inte bedömdes ”få någon effekt på den kriminella användningen av fordonsmålvakter”.s. 592

27.I promemorian föreslogs därför inte att ett stort fordonsinnehav skulle vara en grund för att vägra registrera ett ägarbyte, men däremot omfattande fordonsrelaterade skulder; ett förslag skulle som bekant presenteras. En lämplig plats för den enligt utredaren olämpliga regleringen vore en ny 5:7 a fordonsregistreringsförordningen. Det kan påminnas om en föreslagen möjlighet att medge undantag från att vägra registrera ett ägarbyte, se 15:7 p. 7 och 15:8 i nämnda förordning. Istället för att vägra registrera ett ägarbyte, med de ovan nämnda problemen, föreslog utredaren att en möjlighet till ett ägarbundet användningsförbud skulle införas och kopplas till omfattande fordonsrelaterade skulder. Av förslagets lagtext i 26 a § fordonsregistreringslagen framgår följande: Det första styckets första mening kan tyckas väl läroboksaktig, men får ses som en påminnelse om fordonsbundna användningsförbud i olika lagar. Därefter följer det ägarbundna användningsförbudet, ytterligare en nyskapelse. Det ska inträda när den registrerade ägarens skulder överskrider 50 000 kr. När det har skett ska fordonet kunna omhändertas enligt den föreslagna omhändertagandelagen. När väl ett användningsförbud har inträtt gäller det tills skulden är helt betald, eller ett ägarbyte avseende fordonet har registrerats. Användningsförbudet är ju i detta fall ägarbundet. Sist ut i behandlingen är den fordonsjuridiska nyskapelsen omhändertagandelagen. Enligt utredaren bedömdes det föreslaget få ”den enskilt största effekten på målvaktsproblematiken”. Denna del av promemorian bereds som bekant vidare inom Regeringskansliet. Regeringen anser att sådana bestämmelser ”bör införas så snart som möjligt” och grunden till att förslaget inte läggs fram nu är helt enkelt att de tekniska lösningarna hos Transportstyrelsen först måste vara på plats.s. 592

28.Lagförslaget innehåller sammanlagt 20 paragrafer och det är, med utredarens ord ”till stora delar utformat med hindrandelagen och flyttningslagstiftningen som förebilder.” Här ges endast en kort överblick över centrala punkter i lagen; de processuella bestämmelserna (15–19 §§), bestämmelsen om protokoll (14 §) och om bemyndigande (20 §) förbigås därför helt – liksom bestämmelsen om behovs- och proportionalitetsprinciperna (5 §). Lagens tillämpningsområde anges i 1 § 1 st. och blir mer konkret i 3 § 1 st.: Lagen bemyndigar Polismyndigheten att omhänderta ett fordon och ingripandet är kopplat till att ”fordonets ägare” (som definieras i 2 § 2 p. och förstås på samma sätt som i nyregleringen i flyttningslagen, dvs. utan retroaktivitet) har ”fordonsrelaterade skulder” (som definieras i 2 § 1 p. och förstås på samma sätt som i flyttningslagen) överstigande 50 000 kr, eller att ett ägarbundet användningsförbud gäller för fordonet enligt förslaget till 26 a § fordonsr egistreringslagen.s. 593

29.Villkoren i bestämmelsens två punkter tycks säga det samma. De är mycket riktigt alternativa. Den första punkten är skriven för en rättslig kontext utan ett ägarbundet användningsförbud medan den andra punkten är skriven med utgångspunkt i att ett sådant införs.s. 594

30.Omhändertagandet kan ske också om föraren inte är ”fordonets ägare” och det är inte heller platsbundet, utan kan såväl ske av fordon i trafik som när det är parkerat. Lagen kan följaktligen vara parallellt tillämplig med flyttningslagen och då får Polismyndigheten välja med stöd av vilka regler fordonet omhändertas eller flyttas. Det kan tala för att reglerna i väsentliga avseenden bör ha liknande innehåll. Nedanstående skildring följer huvudsakligen strukturen i lagutkastet. Gällande tillbehör finns en bestämmelse om föremål som finns på eller i ett fordon i 1 § 2 st. Regeln är identisk med den i flyttningslagen. Föremålen anses vid tillämpningen av omhändertagandelagen höra till fordonet. Däremot saknas flyttningslagens särreglering om föremål som ”inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet” med vidare hänvisning till HittegodsL.s. 594

31.Även skrotningsreglerna skiljer sig åt. Enligt 4 § får skrotning av fordonet ske om värdet understiger en femtedel av prisbasbeloppet. Av 3 § flyttningslagen framgår att fordonsvrak ska skrotas. Enligt propositionens förslag styrs hanteringen av övriga fordon inte av om överskott väntas eller inte (se den nya 6 a § flyttningslagen).s. 595

32.En skyldighet att underrätta KFM om ett omhändertagande gäller enligt 3 § 3 st. – som enligt 2 a § flyttningsförordningen. Det exekutiva förfarandet hos KFM har även här företräde. Däremot saknar omhändertagandelagen en explicit regel om företräde för omhändertagandekostnaderna (sådana uppstår, se 8 §). Vid flyttning har dessa kostnader som bekant företräde (8 § 1 st. 2 men. flyttningslagen), trots att det exekutiva förfarandet som påpekats i sig har företräde.s. 595

33.Underrättelse och eventuell delgivning om omhändertagande eller skrotning regleras i 6 §. Föraren och ”fordonets ägare” ska underrättas och om sistnämnde inte kan anträffas, ska Polismyndigheten kungöra underrättelsen genom anslag i sina lokaler. Genom kungörelsen anses ”fordonets ägare” vara delgiven inom en månad från kungörelsen. Inspirationskällor är i detta fall 11 § hindrandelagen och angående delgivningen 5 § flyttningslagen.s. 595

34.”Fordonets ägare” ansvarar för omhändertagandekostnaderna, 8 §, och fordonet behöver inte lämnas ut innan kostnaderna och de fordonsrelaterade skulderna är betalade, 9 §.s. 595

35.”Tillfaller”-förvärvet i 10 § 1 p. har sin förlaga i 6 § 1 st. 1 p. flyttningslagen. Det sker en månad efter delgivning enligt 6 §, eller senare enligt lagakraftvunnet beslut från domstol, 10 § 2 p. Efter ett ”tillfaller”-förvärv ska fordonet hanteras enligt förfarandelagen. Detsamma gäller om ett omhändertagande upphör, men fordonet inte hämtas ut, 12 § 2 st. Om ett omhändertagande upphör (se 7 §) ska fordonet lämnas ut (till den det togs från, om det inte finns särskilda skäl att lämna ut det till någon annan), 12 § 1 st., och berörda personer ska underrättas (föraren, annan från vilken egendom omhändertagits och ”fordonets ägare”), 13 §.s. 595

36.Hanteringen och den eventuella försäljningen av fordonet ska enligt 11 § och 12 § 2 st. ske enligt förfarandelagen – inte enligt egna försäljningsregler inspirerade av flyttningslagen. Förfarandelagen gäller egendomshantering i hitintills sex olika fall. I två fall handlar det om ”tillfaller”-förvärv (förverkande och hittegods), en gång om förvarstagande (stöldgods), en gång om omhändertagande (enligt 24 a § polislagen (1984:387)) och två gånger om att egendomen omfattas av vissa lagar (27:8 a RB, respektive hindrandelagen). Det handlar följaktligen om en samlingslag för tämligen disparata fall. De föreslagna försäljningsreglerna i flyttningslagen hade försäljningsreglerna i 7 och 8 §§ förfarandelagen som förebild, men reglerar även explicit i vilken ordning kostnadstäckning och tillgodoräknande genom avräkning på skulderna ska ske. Förfarandelagens regler är knappare, mer allmänt hållna och i delar överflödiga för flyttning och omhändertagande. Även omhändertagandelagen handlar om en reglering av fordonsrelaterade skulder och enligt min uppfattning talar det för att förslaget skulle ha legat närmare flyttningslagen i denna fråga – istället för att hänvisa det hela till förfarandelagen. I och med att de två lagarna kan vara parallellt tillämpliga är det bra om skillnaderna avseende relevanta aspekter är så få som möjligt och tydligt motiveras. Möjligtvis kan det praktiskt komma att förhålla sig på det sättet att det vid ett omhändertagande oftast kommer att handla om att antingen skrota fordonet eller att lämna över ärendet till KFM. Det handlar ju i det fallet om större skulder. Några sammanfattande punkter angående nyheterna i främst flyttningslagen och förslagen som snart lär bli verklighet: • Nyheterna i flyttningslagen innefattar ett utvidgat tillämpningsområde, legal-s. 595

37.definitioner (”fordonets ägare” och ”fordonsrelaterade skulder”) förkortads. 596

38.tid för ”tillfaller”-förvärv och generella försäljningsregler. Genom legaldefi-s. 596

39.nitionen av ”fordonets ägare” utan retroaktivitetsmöjlighet har vi även fått ens. 596

40.flyttningslagsägare och möjligheten till trippla ägare. De omsättningsbefräm-s. 596

41.jande reglerna för förvärv av ett skuldbelastat fordon vid exekutiv försäljnings. 596

42.gäller numera även efter försäljning enligt flyttningslagen. • De förslag som ännu inte trätt i kraft rör frågan om vägrad registrering av etts. 596

43.ägarbyte eller hellre ett ägarbundet användningsförbud, men även ytterligares. 596

44.en nyskapelse: omhändertagandelagen, vilken som påpekat skulle kunna fås. 596

45.”den enskilt största effekten på målvaktsproblematiken”. Även här kan några kommentarer vara på sin plats. Här fragmenteras målvaktsproblematikens ägarbild ytterligare. Den osynliga verkliga ägaren och registrets synliga ägare med retroaktivitetsmöjlighet kompletteras här med en flyttningslagsägare, nämligen den registrerade ägaren, men utan retroaktivitetsmöjlighet.s. 596

46.Trippla ägare är en möjlighet. Vid en flyttning finns möjligen en osynlig verklig ägare, en registrerad ägare vid flyttningstidpunkten och en köpare som köpt fordonet före flyttningen, men som ännu inte hunnit bli registrerad ägare men blir det med retroaktiv verkan. Vid ett ”tillfaller”-förvärv blir istället kommunen eller staten verklig ägare. Lösningen på målvaktsproblematiken söks följaktligen inom fordonsjuridiken med specialspecialprocessuella lösningar.s. 597

47.Paradoxalt nog kan denna vidare fragmentering med trippla ägare möjligen bidra till en lösning på fragmenteringsproblemet genom att göra det osynliga verkliga ägandet mindre attraktivt. På så sätt kan förhoppningsvis målvaktsproblematiken minska.s. 597

48.Även här kan konstateras att lagstiftaren fortsätter på registerspåret för att försvåra användningen av målvakter – i detta fall kanske lyckosamt – istället för att genom ett moderniserat registreringsförfarande få ordning på ägarfrågorna och minska diskrepansen mellan de riktiga ägarförhållandena och registrets ägaruppgifter.s. 597