Tidigare publicerad i JT net 2022–23 s. [95]. Artikeln har genomgått vetenskaplig expertgranskning (peer review). ** Docent, lektor i civilrätt, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Avdelningsledare för forskningsavdelningen för insolvensrätt med sakrätt vid SCCL. Ett tack till den anonyma granskaren och redaktören för kommentarer på ett tidigare utkast. Eventuella brister i bidraget får jag dock som vanligt ta på mig (förutom i de fall det handlar om brister i lagstiftningen). 139 Se Ds 2020:20 s. 41 (avsnitt 1.6). 140 Se t.ex. Ds 2020:20 s. 15, 125 och främst 129 ff. 141 Se t.ex. Ds 2020:20 s. 16. 142 Ds 2020:20 s. 15. 143 Prop. 2021/22:239 s. 13. Upplysningarna under hand torde förklara förslagen om användningsförbud, se nedan i avsnitt 4.3.5. 144 Se prop. 2021/22:239 s. 25 ff. och lagförslaget på s. 8. I Ds 2020:20 s. 27 och 35 f. presenteras även ett förslag till en 2 § 9 p. flyttningsförordningen. I bestämmelsen hade felparkeringslagen kunnat nämnas för tydlighetens skull. 145 Se Ds 2020:20 s. 26. 146 Prop. 2021/22:239 s. 26 f. och Ds 2020:20 s. 82 ff. 147 Se t.ex. prop. 2021/22:239 s. 39. Se vidare nedan i avsnitt 4.3.3. 148 Prop. 2021/22:239 s. 28 f. 149 Se Ds 2020:20 s. 94 ff. och 101 ff. om statistik och kostnader. 150 Se förordning (2018:1594) om bidrag till kommuner för kostnader för flyttning, uppställning och skrotning av vissa fordon. 151 Se Ds 2020:20 s. 104 ff. Detta berör ändringar på förordningsnivå och behandlas av naturliga skäl inte i propositionen. 152 Prop. 2021/22:239 bilaga 4 på s. 72. ”Om en försäljning kan förväntas ge ett överskott efter avräkning av kostnaderna enligt 7 §, ska ett fordon som har tillfallit kommunen eller staten säljas.” 153 Prop. 2021/22:239 s. 25: ”Regeringen konstaterar emellertid att de två paragrafernas utformning, såvitt framkommit, hittills inte har lett till några tillämpningsproblem och att det saknas tillräckligt underlag för att göra några justeringar.” 154 Man kan ju inledningsvis fråga vilken empiri regeringen har för sitt uttalande att den bristande överensstämmelsen ”såvitt framkommit, hittills inte har lett till några tillämpningsproblem”. I direkt anslutning uttalas vidare ”att det saknas tillräckligt underlag för att göra några justeringar”. Lagrådets påpekande om att lagstiftningen är inkorrekt skulle enligt mig kunna vara grund nog. Om det är meningen att lagstiftning ska tas på allvar borde även lagstiftaren (i detta fall visserligen regeringen) ta lagstiftningsuppdraget på allvar. Till det hör bl.a. lagtext som logiskt sett hänger ihop. Om utkastets text ska kvarstå behövs även en regel i 6 § som reglerar vad som gäller om ägaren anträffas. Ett avslutande legitimt antagande om tillämpning av lagtext måste ju ändå få vara att det är lättare att tillämpa korrekta och logiska regler än motsatsen, även om svenska jurister är vana vid att tillämpa bristfällig lagtext. Risken för tillämpningsfel måste dock antas vara större med dålig lagtext. 155 Prop. 2021/22:239 bilaga 4 på s. 73. 156 Se författningskommentaren i prop. 2021/22:239 s. 48. 157 Se prop. 2013/14:176 s. 59: ”Är fordonets värde högre än skulderna tillställs överskottet fordonets ägare. […] Enligt det lämnade förslaget ska ett eventuellt övervärde tillgodoräknas fordonsägaren” [mina kurs.]. 158 Se Ds 2020:20 s. 114 och kort i prop. 2021/22:239 s. 30. 159 Se främst Ds 2020:20 s. 114 med vidare hänvisningar. 160 Se Lagrådets kommentar i anledning av promemorians förslag om att reglera försäljning och avräkning samt eventuell redovisning i samma paragraf ett par stycken tidigare. Se även nästa avsnitt om just de terminologiska aspekterna. 161 Det konstateras f.ö. även i Ds 2020:20 s. 113. 162 Se även Ds 2020:20 s. 113 och prop. 2013/14:176 s. 41 (om ianspråktagandet). Det får notvis påpekas att prop. 2021/22:239 s. 31 är en aning vag om vem som är rätt betalningsmottagare. 163 Se avsnitt 3.5. 164 Om de terminologiska diskussionerna, se från senare tid exempelvis Unnersjö, Alexander, Regressrätt – Begreppet regressrätt och solidarregress, Stockholm 2021 s. 20 ff. Han framhäver bl.a. kommunikationsaspekterna. 165 Detta noteras f.ö. även i Ds 2020:20 s. 114. 166 Det påpekades redan i avsnitt 1.3 och ges lite mer utrymme i avsnitt 3.2. 167 I Den ofrivillige bilägaren NJA 2019 s. 480 mötte vi en person som felaktigt hade fått 119 bilar registrerade på sig, se ovan i avsnitt 2.2. 168 Jfr med uttalandena om bl.a. fastighetsrätten ovan i avsnitt 1.2. 169 Se behandlingen av frågan i prop. 2021/22:239 s. 20 ff. och Ds 2020:20 s. 88 ff. 170 Se redan avsnitt 1.3 och avslutande i avsnitt 5.3.1. 171 Om det exekutiva förfarandet inte hade företräde kunde en meddelandeskyldighet tyckas vara poänglös. Temat behandlades något mer utförligt ovan i avsnitt 3.3. Vad som gäller i förhållande till konkurs framgår inte explicit, men med tanke på behandlingen av ianspråktagande respektive utmätning i förhållande till konkurs hos den verkliga ägaren borde man kunna anföra att eftersom det exekutiva förfarandet har företräde framför flyttningen och konkursen till resultatet har företräde framför de exekutiva förfarandena, så borde ett eventuellt överskott nog redovisas till den verkliga ägarens konkursbo. Det uttalandet bygger dock på att man godtar en prioritet för de fordonsrelaterade skulderna kopplat till flyttningen. Och vad är rättsgrunden för ett sådant antagande? Det skulle antingen kunna vara ett ”tillfaller”-förvärv enligt 6 § flyttningslagen och innan det sker enligt 8 § 2 st. i samma lag. Prop. 2013/14:176 s. 76 f. talar om en ”möjlighet att kvarhålla fordonet” tills betalning sker eller ett förvärv enligt 6 §. Berg, Ulf, Lag (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall, 8 §, Karnov 2018-07-21 (JUNO) uttalar att flyttande myndighet har ”s.k. retentionsrätt i fordonet till säkerhet för att kostnaderna för åtgärden betalas.” Ceder, Maria/Olsson, Erik/Römbo, Eva/Ståhl, Åsa, Trafikkommentarer, (JUNO Version 11, 2022-09-19) Lagen om flyttning av fordon i vissa fall 8 § återger vad som framgår av a.prop. Se därmed 4 § 3 p. FRL. 172 Det påpekas som bekant i promemorian, se ovan i avsnitt 4.1. 173 Se ovan i avsnitt 3.4.4. 174 Hänvisningen i utkastet sker till den nu gällande 6 § och inte till den föreslagna 6 a § flyttningslagen. Se även Ds 2020:20 s. 187 ff. Detta har rättats till i propositionen. I lagförslaget hänvisas endast till flyttningslagen. 175 Se Ds 2020:20 s. 188: ”Ett förslag som omfattar även en konkursförvaltares försäljningar av skuldbelastade fordon hade enligt utredaren varit mer konsekvent och tydligare för den enskilde. Det nuvarande uppdraget omfattar emellertid endast försäljningar med stöd av 6 § [flyttningslagen], varför det tidigare framförda förslaget inte läggs fram på nytt.” 176 Om bakgrunden, se Ds 2020:20 s. 189 och prop. 2021/22:239 s. 32. 177 Detta föreslogs inte i promemorian och torde ha tillkommit efter nämnda upplysningar under hand från Transportstyrelsen och Skatteverket. Kort om detta i prop. 2021/22:239 s. 33. Det handlar om föreslagna ändringar i 6:2 1 men. vägtrafikskattelagen, 18 b § lagen (2004:629) om trängselskatt, 15 § lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg och 11 a § felparkeringslagen. ”Ett registrerat fordon får endast användas om den registrerade fordonsägaren betalar sina fordonsrelaterade skulder inom föreskriven tid. Ett sådant ägarbundet användningsförbud inträder när den 178 Ds 2020:20 s. 125. 179 Se Ds 2020:20 s. 129 ff. för det följande. 180 Ds 2020:20 s. 133. 181 Se Ds 2020:20 s. 134 ff. 182 Se Ds 2020:20 s. 136 ff. 183 Ang. författningsdiskussionen, se Ds 2020:20 s. 144 där det påpekades att andra vägransgrunder redan fanns i förordningen. totala skulden uppgår till mer än 50 000 kr. I den totala skulden ska inte räknas in skatt eller avgift för vilken anstånd med betalningen gäller. Ett fordon som omfattas av ett användningsförbud enligt första stycket kan omhändertas med stöd av lagen (2021:000) om omhändertagande av vissa fordon. Ett ägarbundet användningsförbud gäller till dess att 1. fordonsägarens totala skuld är betald, eller 2. ett ägarbyte av fordonet har registrerats.” 184 Se bl.a. avsnitt 4.3.5. in fine om dessa lagar. 185 Ordet ”sådant” bör dock strykas. Det tillför inget, utan förvirrar bara i och med att första meningen inte behandlar ett ägarbundet användningsförbud, utan endast (fordonsbundna) användningsförbud. 186 Inte endast till en nedbetalning under 50 000 kr, se diskussionerna i Ds 2020:20 s. 150. 187 Det kan notvis noteras att ett glapp kan uppstå p.g.a. olika ägarförståelse i de olika lagarna. I denna lag med tillhörande förordning gäller tiodagarsregelns retroaktivitetsproblem medan däremot den föreslagna omhändertagandelagen likt förslaget till flyttningslagen laborerar med ”fordonets ägare” utan retroaktivitetsmöjligheter. 188 Citatet från Ds 2020:20 s. 16. Se även liknande uttalande på s. 157. 189 Prop. 2021/22:239 s. 33 f. 190 Ds 2020:20 s. 159. ”Polismyndigheten får omhänderta ett fordon om 1. fordonets ägare har fordonsrelaterade skulder som sammanlagt uppgår till mer än 50 000 kr, eller 2. fordonet omfattas av ett ägarbundet användningsförbud enligt 26 a § [fordonsregistreringslagen].” 191 Se Ds 2020:20 s. 160 och 236. 192 Ds 2020:20 s. 161. Ang. föraren framgår det indirekt av 4 § 3 st. 193 Ds 2020:20 s. 172 förbigår skillnaden, men hänvisar till s. 117 ff. och diskussionerna om 9 § flyttningslagen. Nuvarande regel har funnits i lagform sedan 1967, men hanteringen är allt annat än oproblematisk med kostsamma äganderättsutredningar, förvaring och stöldrisk. Traditionen tycks ha talat för bibehållandet i flyttningslagen, men praktiska skäl tycks ha talat emot en överföring till den nya lagen. 194 Temat behandlas i Ds 2020:20 s. 172, dock utan att frågan om företräde tas upp. Där finns regler om utlämning till ägare eller annan rättsinnehavare på dessas begäran ”efter beslut av den myndighet som förvarar egendomen, om egendomen inte redan har sålts eller förstörts” (det hela är en aning oklart, omfattas exempelvis den tidigare verkliga ägaren efter ”tillfaller”- förvärvet?), ersättning för förbättringskostnader (det är knappast aktuellt här), 7 §, en förklaring om att försäljningen sker för statens räkning, att efter en försäljning kan ersättningen till ägaren eller annan rättsinnehavare inte överstiga det belopp som har influtit vid försäljningen (det torde vara självklart) och att ansökan om ersättning prövas av myndigheten som beslutat om försäljningen, 8 §. 195 Se Ds 2020:20 s. 116. 196 Se avsnitt 3.6 och 4.6. 197 Se främst avsnitt 4.3.4. 198 Se avsnitt 1.3. 199 Se avsnitt 3.4.3. 200 Se även avsnitt 4.3.4. 201 Se främst ovan i avsnitt 1.3. 202 Se prop. 2013/14:176 s. 37. I sammanhanget behandlas även den verkliga ägarens eventuella anspråk mot den registrerade ägaren efter inträdandet i den ursprunglige borgenärens ställe enligt ”allmänna fordringsrättsliga principer”. Lösningen av detta inbördes förhållande överlämnade dock förarbetena till rättstillämpningen. I det klassiska målvaktsfallet – och detta hade propositionen kunnat ägna en mening åt – handlar det dock nästan uteslutande om den verkliga ägarens skulder, som genom målvaktsupplägget utåt sett hamnar på den registrerade ägaren, så i detta fall inträder den verkliga ägaren på sin höjd mot sig själv, eller så kanske man mer precist kan konstatera att något inträdande inte alls sker. Konfusion talar man då om. Ägaren har betalat sin egen skuld. 203 Även i prop. 2013/14:176 s. 41 konstateras att försäljningssumman kanske inte täcker skulderna. 204 Och för omhändertagandet återfinns ”tillfaller”-förvärvet i 10 § 1 p. och 12 § 2 st. omhändertagandelagen. 205 Detta behandlades kort i avsnitt 3.4.4.3. 206 Se t.ex. ovan i avsnitt 1.3 och 3.4.2. 207 Se ovan i avsnitt 1.3 och notvis om fastighetsbulvanfallet NJA 1949 s. 757 och JustR Karlgrens senare uttalande. 208 Se ovan i avsnitt 3.4.4. *** De fordonsrelaterade författningarnas eventuellt vedertagna akronymer används inte i bidraget. Detta p.g.a. att inte ens de mest centrala författningarna hör till vardagsjuridiken – och här handlar det huvudsakligen om de mer perifera, målvaktsrelaterade bestämmelserna. De använda författningarna återges på följande sätt: felparkeringslagen = lag (1976:206) om felparkeringsavgift; flyttningsförordningen = förordning (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall; flyttningslagen = lag (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall; fordonsregistreringsförordningen = förordning (2019:383) om fordons registrering och användning; fordonsregistreringslagen = lag (2019:370) om fordons registrering och användning; FRL = förmånsrättslag (1979:979); förfarandelagen = lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.; GFL = lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre; hindrandelagen = lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd; HittegodsL = lagen (1938:121) om hittegods; ianspråktagandelagen = lag (2014:447) om rätt att ta fordon i anspråk för fordringar på vissa skatter och avgifter; JB = jordabalk (1970:994); KonkL = konkurslag (1987:672); kontrollavgiftslagen = lag (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering; RF = kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform; UB = utsökningsbalk (1981:774); vägtrafikdataförordningen = vägtrafikdataförordning (2019:382); vägtrafikdatalagen = vägtrafikdatalag (2019:369); vägtrafikregisterförordningen = förordning (2001:650) om vägtrafikregister (upphävd); vägtrafikregisterlagen = lag (2001:558) om vägtrafikregister (upphävd); vägtrafikskattelagen = vägtrafikskattelag (2006:227). Följande litteratur anges i förkortad form: Flodgren, Boel, Felparkeringsrätt – hellre fälla än fria? Del 1, JT 2019–20 s. 3–24 och Del 2, JT 2019–20 s. 306–322; Hessler, Henrik, Allmän sakrätt: om det förmögenhetsrättsliga tredjemansskyddets principer, Stockholm 1973; Lindskog, Stefan, NJA 1997 s. 418 – Lagstiftarens intentionsdjup som lagtolkningsfaktor, JT 2001– 02 s. 217–221; Mellqvist, Mikael/Welamson, Lars, Konkurs och annan insolvensrätt (JUNO Version 13, 2022); Palmér, Eugène/Savin, Peter, Konkurslagen (1 juli 2021, JUNO); Sandstedt, Johan, Sakrätten, Norden och europeiseringen – Nordisk funktionalism möter kontinental substantialism, Stockholm 2013; Strömgren, Peter/Zackariasson, Laila, Sakrätt beträffande fast egendom, Stockholm 2021.
Tidigare publicerad i JT net 2022–23 s. [95]. Artikeln har genomgått vetenskaplig expertgranskning (peer review). ** Docent, lektor i civilrätt, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Avdelningsledare för forskningsavdelningen för insolvensrätt med sakrätt vid SCCL. Ett tack till den anonyma granskaren och redaktören för kommentarer på ett tidigare utkast. Eventuella brister i bidraget får jag dock som vanligt ta på mig (förutom i de fall det handlar om brister i lagstiftningen). 139 Se Ds 2020:20 s. 41 (avsnitt 1.6). 140 Se t.ex. Ds 2020:20 s. 15, 125 och främst 129 ff. 141 Se t.ex. Ds 2020:20 s. 16. 142 Ds 2020:20 s. 15. 143 Prop. 2021/22:239 s. 13. Upplysningarna under hand torde förklara förslagen om användningsförbud, se nedan i avsnitt 4.3.5. 144 Se prop. 2021/22:239 s. 25 ff. och lagförslaget på s. 8. I Ds 2020:20 s. 27 och 35 f. presenteras även ett förslag till en 2 § 9 p. flyttningsförordningen. I bestämmelsen hade felparkeringslagen kunnat nämnas för tydlighetens skull. 145 Se Ds 2020:20 s. 26. 146 Prop. 2021/22:239 s. 26 f. och Ds 2020:20 s. 82 ff. 147 Se t.ex. prop. 2021/22:239 s. 39. Se vidare nedan i avsnitt 4.3.3. 148 Prop. 2021/22:239 s. 28 f. 149 Se Ds 2020:20 s. 94 ff. och 101 ff. om statistik och kostnader. 150 Se förordning (2018:1594) om bidrag till kommuner för kostnader för flyttning, uppställning och skrotning av vissa fordon. 151 Se Ds 2020:20 s. 104 ff. Detta berör ändringar på förordningsnivå och behandlas av naturliga skäl inte i propositionen. 152 Prop. 2021/22:239 bilaga 4 på s. 72. ”Om en försäljning kan förväntas ge ett överskott efter avräkning av kostnaderna enligt 7 §, ska ett fordon som har tillfallit kommunen eller staten säljas.” 153 Prop. 2021/22:239 s. 25: ”Regeringen konstaterar emellertid att de två paragrafernas utformning, såvitt framkommit, hittills inte har lett till några tillämpningsproblem och att det saknas tillräckligt underlag för att göra några justeringar.” 154 Man kan ju inledningsvis fråga vilken empiri regeringen har för sitt uttalande att den bristande överensstämmelsen ”såvitt framkommit, hittills inte har lett till några tillämpningsproblem”. I direkt anslutning uttalas vidare ”att det saknas tillräckligt underlag för att göra några justeringar”. Lagrådets påpekande om att lagstiftningen är inkorrekt skulle enligt mig kunna vara grund nog. Om det är meningen att lagstiftning ska tas på allvar borde även lagstiftaren (i detta fall visserligen regeringen) ta lagstiftningsuppdraget på allvar. Till det hör bl.a. lagtext som logiskt sett hänger ihop. Om utkastets text ska kvarstå behövs även en regel i 6 § som reglerar vad som gäller om ägaren anträffas. Ett avslutande legitimt antagande om tillämpning av lagtext måste ju ändå få vara att det är lättare att tillämpa korrekta och logiska regler än motsatsen, även om svenska jurister är vana vid att tillämpa bristfällig lagtext. Risken för tillämpningsfel måste dock antas vara större med dålig lagtext. 155 Prop. 2021/22:239 bilaga 4 på s. 73. 156 Se författningskommentaren i prop. 2021/22:239 s. 48. 157 Se prop. 2013/14:176 s. 59: ”Är fordonets värde högre än skulderna tillställs överskottet fordonets ägare. […] Enligt det lämnade förslaget ska ett eventuellt övervärde tillgodoräknas fordonsägaren” [mina kurs.]. 158 Se Ds 2020:20 s. 114 och kort i prop. 2021/22:239 s. 30. 159 Se främst Ds 2020:20 s. 114 med vidare hänvisningar. 160 Se Lagrådets kommentar i anledning av promemorians förslag om att reglera försäljning och avräkning samt eventuell redovisning i samma paragraf ett par stycken tidigare. Se även nästa avsnitt om just de terminologiska aspekterna. 161 Det konstateras f.ö. även i Ds 2020:20 s. 113. 162 Se även Ds 2020:20 s. 113 och prop. 2013/14:176 s. 41 (om ianspråktagandet). Det får notvis påpekas att prop. 2021/22:239 s. 31 är en aning vag om vem som är rätt betalningsmottagare. 163 Se avsnitt 3.5. 164 Om de terminologiska diskussionerna, se från senare tid exempelvis Unnersjö, Alexander, Regressrätt – Begreppet regressrätt och solidarregress, Stockholm 2021 s. 20 ff. Han framhäver bl.a. kommunikationsaspekterna. 165 Detta noteras f.ö. även i Ds 2020:20 s. 114. 166 Det påpekades redan i avsnitt 1.3 och ges lite mer utrymme i avsnitt 3.2. 167 I Den ofrivillige bilägaren NJA 2019 s. 480 mötte vi en person som felaktigt hade fått 119 bilar registrerade på sig, se ovan i avsnitt 2.2. 168 Jfr med uttalandena om bl.a. fastighetsrätten ovan i avsnitt 1.2. 169 Se behandlingen av frågan i prop. 2021/22:239 s. 20 ff. och Ds 2020:20 s. 88 ff. 170 Se redan avsnitt 1.3 och avslutande i avsnitt 5.3.1. 171 Om det exekutiva förfarandet inte hade företräde kunde en meddelandeskyldighet tyckas vara poänglös. Temat behandlades något mer utförligt ovan i avsnitt 3.3. Vad som gäller i förhållande till konkurs framgår inte explicit, men med tanke på behandlingen av ianspråktagande respektive utmätning i förhållande till konkurs hos den verkliga ägaren borde man kunna anföra att eftersom det exekutiva förfarandet har företräde framför flyttningen och konkursen till resultatet har företräde framför de exekutiva förfarandena, så borde ett eventuellt överskott nog redovisas till den verkliga ägarens konkursbo. Det uttalandet bygger dock på att man godtar en prioritet för de fordonsrelaterade skulderna kopplat till flyttningen. Och vad är rättsgrunden för ett sådant antagande? Det skulle antingen kunna vara ett ”tillfaller”-förvärv enligt 6 § flyttningslagen och innan det sker enligt 8 § 2 st. i samma lag. Prop. 2013/14:176 s. 76 f. talar om en ”möjlighet att kvarhålla fordonet” tills betalning sker eller ett förvärv enligt 6 §. Berg, Ulf, Lag (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall, 8 §, Karnov 2018-07-21 (JUNO) uttalar att flyttande myndighet har ”s.k. retentionsrätt i fordonet till säkerhet för att kostnaderna för åtgärden betalas.” Ceder, Maria/Olsson, Erik/Römbo, Eva/Ståhl, Åsa, Trafikkommentarer, (JUNO Version 11, 2022-09-19) Lagen om flyttning av fordon i vissa fall 8 § återger vad som framgår av a.prop. Se därmed 4 § 3 p. FRL. 172 Det påpekas som bekant i promemorian, se ovan i avsnitt 4.1. 173 Se ovan i avsnitt 3.4.4. 174 Hänvisningen i utkastet sker till den nu gällande 6 § och inte till den föreslagna 6 a § flyttningslagen. Se även Ds 2020:20 s. 187 ff. Detta har rättats till i propositionen. I lagförslaget hänvisas endast till flyttningslagen. 175 Se Ds 2020:20 s. 188: ”Ett förslag som omfattar även en konkursförvaltares försäljningar av skuldbelastade fordon hade enligt utredaren varit mer konsekvent och tydligare för den enskilde. Det nuvarande uppdraget omfattar emellertid endast försäljningar med stöd av 6 § [flyttningslagen], varför det tidigare framförda förslaget inte läggs fram på nytt.” 176 Om bakgrunden, se Ds 2020:20 s. 189 och prop. 2021/22:239 s. 32. 177 Detta föreslogs inte i promemorian och torde ha tillkommit efter nämnda upplysningar under hand från Transportstyrelsen och Skatteverket. Kort om detta i prop. 2021/22:239 s. 33. Det handlar om föreslagna ändringar i 6:2 1 men. vägtrafikskattelagen, 18 b § lagen (2004:629) om trängselskatt, 15 § lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg och 11 a § felparkeringslagen. ”Ett registrerat fordon får endast användas om den registrerade fordonsägaren betalar sina fordonsrelaterade skulder inom föreskriven tid. Ett sådant ägarbundet användningsförbud inträder när den 178 Ds 2020:20 s. 125. 179 Se Ds 2020:20 s. 129 ff. för det följande. 180 Ds 2020:20 s. 133. 181 Se Ds 2020:20 s. 134 ff. 182 Se Ds 2020:20 s. 136 ff. 183 Ang. författningsdiskussionen, se Ds 2020:20 s. 144 där det påpekades att andra vägransgrunder redan fanns i förordningen. totala skulden uppgår till mer än 50 000 kr. I den totala skulden ska inte räknas in skatt eller avgift för vilken anstånd med betalningen gäller. Ett fordon som omfattas av ett användningsförbud enligt första stycket kan omhändertas med stöd av lagen (2021:000) om omhändertagande av vissa fordon. Ett ägarbundet användningsförbud gäller till dess att 1. fordonsägarens totala skuld är betald, eller 2. ett ägarbyte av fordonet har registrerats.” 184 Se bl.a. avsnitt 4.3.5. in fine om dessa lagar. 185 Ordet ”sådant” bör dock strykas. Det tillför inget, utan förvirrar bara i och med att första meningen inte behandlar ett ägarbundet användningsförbud, utan endast (fordonsbundna) användningsförbud. 186 Inte endast till en nedbetalning under 50 000 kr, se diskussionerna i Ds 2020:20 s. 150. 187 Det kan notvis noteras att ett glapp kan uppstå p.g.a. olika ägarförståelse i de olika lagarna. I denna lag med tillhörande förordning gäller tiodagarsregelns retroaktivitetsproblem medan däremot den föreslagna omhändertagandelagen likt förslaget till flyttningslagen laborerar med ”fordonets ägare” utan retroaktivitetsmöjligheter. 188 Citatet från Ds 2020:20 s. 16. Se även liknande uttalande på s. 157. 189 Prop. 2021/22:239 s. 33 f. 190 Ds 2020:20 s. 159. ”Polismyndigheten får omhänderta ett fordon om 1. fordonets ägare har fordonsrelaterade skulder som sammanlagt uppgår till mer än 50 000 kr, eller 2. fordonet omfattas av ett ägarbundet användningsförbud enligt 26 a § [fordonsregistreringslagen].” 191 Se Ds 2020:20 s. 160 och 236. 192 Ds 2020:20 s. 161. Ang. föraren framgår det indirekt av 4 § 3 st. 193 Ds 2020:20 s. 172 förbigår skillnaden, men hänvisar till s. 117 ff. och diskussionerna om 9 § flyttningslagen. Nuvarande regel har funnits i lagform sedan 1967, men hanteringen är allt annat än oproblematisk med kostsamma äganderättsutredningar, förvaring och stöldrisk. Traditionen tycks ha talat för bibehållandet i flyttningslagen, men praktiska skäl tycks ha talat emot en överföring till den nya lagen. 194 Temat behandlas i Ds 2020:20 s. 172, dock utan att frågan om företräde tas upp. Där finns regler om utlämning till ägare eller annan rättsinnehavare på dessas begäran ”efter beslut av den myndighet som förvarar egendomen, om egendomen inte redan har sålts eller förstörts” (det hela är en aning oklart, omfattas exempelvis den tidigare verkliga ägaren efter ”tillfaller”- förvärvet?), ersättning för förbättringskostnader (det är knappast aktuellt här), 7 §, en förklaring om att försäljningen sker för statens räkning, att efter en försäljning kan ersättningen till ägaren eller annan rättsinnehavare inte överstiga det belopp som har influtit vid försäljningen (det torde vara självklart) och att ansökan om ersättning prövas av myndigheten som beslutat om försäljningen, 8 §. 195 Se Ds 2020:20 s. 116. 196 Se avsnitt 3.6 och 4.6. 197 Se främst avsnitt 4.3.4. 198 Se avsnitt 1.3. 199 Se avsnitt 3.4.3. 200 Se även avsnitt 4.3.4. 201 Se främst ovan i avsnitt 1.3. 202 Se prop. 2013/14:176 s. 37. I sammanhanget behandlas även den verkliga ägarens eventuella anspråk mot den registrerade ägaren efter inträdandet i den ursprunglige borgenärens ställe enligt ”allmänna fordringsrättsliga principer”. Lösningen av detta inbördes förhållande överlämnade dock förarbetena till rättstillämpningen. I det klassiska målvaktsfallet – och detta hade propositionen kunnat ägna en mening åt – handlar det dock nästan uteslutande om den verkliga ägarens skulder, som genom målvaktsupplägget utåt sett hamnar på den registrerade ägaren, så i detta fall inträder den verkliga ägaren på sin höjd mot sig själv, eller så kanske man mer precist kan konstatera att något inträdande inte alls sker. Konfusion talar man då om. Ägaren har betalat sin egen skuld. 203 Även i prop. 2013/14:176 s. 41 konstateras att försäljningssumman kanske inte täcker skulderna. 204 Och för omhändertagandet återfinns ”tillfaller”-förvärvet i 10 § 1 p. och 12 § 2 st. omhändertagandelagen. 205 Detta behandlades kort i avsnitt 3.4.4.3. 206 Se t.ex. ovan i avsnitt 1.3 och 3.4.2. 207 Se ovan i avsnitt 1.3 och notvis om fastighetsbulvanfallet NJA 1949 s. 757 och JustR Karlgrens senare uttalande. 208 Se ovan i avsnitt 3.4.4. *** De fordonsrelaterade författningarnas eventuellt vedertagna akronymer används inte i bidraget. Detta p.g.a. att inte ens de mest centrala författningarna hör till vardagsjuridiken – och här handlar det huvudsakligen om de mer perifera, målvaktsrelaterade bestämmelserna. De använda författningarna återges på följande sätt: felparkeringslagen = lag (1976:206) om felparkeringsavgift; flyttningsförordningen = förordning (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall; flyttningslagen = lag (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall; fordonsregistreringsförordningen = förordning (2019:383) om fordons registrering och användning; fordonsregistreringslagen = lag (2019:370) om fordons registrering och användning; FRL = förmånsrättslag (1979:979); förfarandelagen = lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.; GFL = lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre; hindrandelagen = lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd; HittegodsL = lagen (1938:121) om hittegods; ianspråktagandelagen = lag (2014:447) om rätt att ta fordon i anspråk för fordringar på vissa skatter och avgifter; JB = jordabalk (1970:994); KonkL = konkurslag (1987:672); kontrollavgiftslagen = lag (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering; RF = kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform; UB = utsökningsbalk (1981:774); vägtrafikdataförordningen = vägtrafikdataförordning (2019:382); vägtrafikdatalagen = vägtrafikdatalag (2019:369); vägtrafikregisterförordningen = förordning (2001:650) om vägtrafikregister (upphävd); vägtrafikregisterlagen = lag (2001:558) om vägtrafikregister (upphävd); vägtrafikskattelagen = vägtrafikskattelag (2006:227). Följande litteratur anges i förkortad form: Flodgren, Boel, Felparkeringsrätt – hellre fälla än fria? Del 1, JT 2019–20 s. 3–24 och Del 2, JT 2019–20 s. 306–322; Hessler, Henrik, Allmän sakrätt: om det förmögenhetsrättsliga tredjemansskyddets principer, Stockholm 1973; Lindskog, Stefan, NJA 1997 s. 418 – Lagstiftarens intentionsdjup som lagtolkningsfaktor, JT 2001– 02 s. 217–221; Mellqvist, Mikael/Welamson, Lars, Konkurs och annan insolvensrätt (JUNO Version 13, 2022); Palmér, Eugène/Savin, Peter, Konkurslagen (1 juli 2021, JUNO); Sandstedt, Johan, Sakrätten, Norden och europeiseringen – Nordisk funktionalism möter kontinental substantialism, Stockholm 2013; Strömgren, Peter/Zackariasson, Laila, Sakrätt beträffande fast egendom, Stockholm 2021.s. 583