Se till exempel Arvidsson, N., Begreppet sedvana, i Dahlman, C. och Wahlberg, L. (red.), Juridiska grundbegrepp. Vänbok till David Reidhav, s. 197 ff., 2019 och Karlgren, H., Kutym och rättsregel: en civilrättslig undersökning, Stockholm, 1960, Ussing, H., Aftaler paa formuerettens omraade, s. 437, København, 1950 och Samuelsson, J., Tolkning och utfyllning: undersökningar kring ett förmögenhetsrättsteoretiskt tema, s. 246 ff., Uppsala, 2008. Se även Sydkraft I NJA 1998 s. 448 och Sydkraft II NJA 1999 s. 629. Fallen har kommenterats bland annat av Westberg, Överraskande rättsbildning, s. 348 ff. och Wiwen-Nilsson, T., HD:s rättsbildning – Några ytterligare reflexioner i anledning av NJA 1998 s. 448 och 1999 s. 629, JT 2001–02, s. 222.
Hänvisas från p. 21 (s. 50)
21.Vad som konstituerar handelsbruk är oklart. Frågan är också vad som skiljer handelsbruk från den dispositiva rätten. Däremot är man enig kring att detta är olika saker. Att Högsta domstolen i 1989 års fall sade att det inte fanns något handelsbruk har därför ingen påverkan på att domstolen i 2009 års fall sade att det inte fanns någon dispositiv rätt. Att anföra 1989 års notisfall som stöd för ett visst innehåll i den dispositiva rätten går därför inte. Domstolen tolkade uppenbarligen inte heller 1989 års fall på det sättet, utan konstruerade en ny regel.s. 50