Ett exempel på detta är Den objektivt omöjliga efterlevandepensionen NJA 1989 s. 614, som bland annat diskuteras av Votinius, S., Omtag för det oförutsedda – en modern syn på avtal ingångna under felaktiga förutsättningar, i Axhamn, J., Nyström, B., och Svensson, O. (red.), Ändrade förhållanden, s. 127 f., 2022.
Hänvisas från p. 1 (s. 44)
1.Munukka hänvisar till nio rättsfall med uppmaningen att med rättsfallen i åtanke förklara uttrycket bindande rättskälla. Att en rättskälla inte är bindande utan bara i princip bindande har jag gått igenom ovan. I detta avsnitt ska jag därför undersöka om rättsfallen är problematiska om man utgår från att rättskällorna är i princip bindande och med uppdelningen mellan huvudregler och undantag så som den beskrivits ovan. För att underlätta framställningen har jag valt att dela upp rättsfallen i kategorier. För dessa rättsfall gäller att det finns en rättsregel som är aktuell i målet, i bemärkelsen att minst en av parterna menar att den ska tillämpas. Trots det har domstolen inte tillämpat regeln. Att en domstol inte tillämpar en rättsregel som en part har nämnt i målet kan givetvis ha en rad orsaker. För det första är den inte bunden av parternas åsikt om vilken regel som ska tillämpas. Att den dömer i strid mot lagen kan vara en sådan orsak, till exempel om domstolen i och för sig menar att regelns samtliga rekvisit är uppfyllda men ändå inte tillämpar. Men orsaken kan vara enklare än så, till exempel att domstolen – till skillnad från parten – anser att minst ett rekvisit i regeln inte är uppfyllda. Rättsverkan kommer därför bli en annan än den som regeln föreskriver och det kan därför framstå som att rättskällan inte är bindande. På ett motsvarande sätt gäller när domstolen och parterna talar om ett antal olika regler, men där domstolen inte är tillräckligt tydlig med varför den tillämpar en av dessa regler (och därmed också varför den inte tillämpar de andra).s. 44