Se exempelvis NJA 1996 s. 368, där HD uttalade att om konkursboet träder in i ett köpeavtal övertar boet de villkor som gällde för konkursgäldenären. Se även prop. 1988/89:76, Om ny köplag, s. 184, där det uttalas att om konkursboet träder in i avtalet, så inträder boet i gäldenärens rättigheter och skyldigheter fullt ut i enlighet med avtalet. Se även SOU 2001:80, Gäldenärens avtal vid insolvensförfaranden, s. 95 ff.; Lehrberg, Köprätt enligt 1990 års köplag, 2008, s. 417; Lindskog, Kvittning, Om avräkning av privaträttsliga fordringar, 3 uppl., 2014, s. 177 ff. Omfattningen av boets inträde i dessa situationer, om boet exempelvis ska svara för fel i varan fullt ut, har diskuterats, se exempelvis Håstad, Köprätt och annan kontraktsrätt, 7 uppl., 2021, s. 185 ff., med vidare hänvisningar.
Hänvisas från p. 19 (s. 336)
1.vid leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster I detta avsnitt ska vi undersöka mervärdesskattefordrans status i rekonstruktion när fordran uppkommer på grund av att rekonstruktionsgäldenären har sålt en vara eller tillhandahållit en tjänst (med andra ord utfört en beskattningsbar transaktion). Som tidigare har nämnts uppkommer mervärdesskattefordran med anledning av att det i normalfallet är gäldenären som är betalningsskyldig för den mervärdesskatt som belöper på leveransen av varan eller tillhandahållandet av tjänsten. Betalningsskyldigheten inträder när varan har levererats eller när tjänsten har utförts. Skyldigheten att betala mervärdesskatt kan dock tidigareläggas om förskottsbetalning sker. Allt detta framgår av artiklarna 63 och 64 i mervärdesskattedirektivet samt 1 kap. 3 § ML.s. 331
2.Ovan har vi poängterat att frågan om när mervärdesskattefordran uppkommer är av avgörande betydelse för statusfrågan i rekonstruktion. Svaret på den frågan och hur bedömningen av samma fråga ska ske kommer vi nu att illustrera genom att ställa upp ett antal exempel som sedan analyseras. Det sker i linje med det som framkom i avsnitten 2.2 och 2.3, nämligen att först görs en mervärdesskatterättslig bedömning av när betalningsskyldigheten uppstår, vilket sedan följs av den av HD och HFD förordade ändamålsbedömningen.s. 331
3.Som utgångspunkt för vår undersökning kan vi ta följande exempel: Anta att det beslutas om företagsrekonstruktion för ett tillverkningsföretag dag 1. Företagets rådighet över sina egna tillgångar begränsas då i viss mån efter vad som följer av 2 kap. 20 § lagen om företagsrekonstruktion. Enligt samma bestämmelse får företaget åta sig nya förpliktelser som ligger innanför den löpande förvaltningen av verksamheten. Anta att företaget fortsätter att sälja produkter och ingår ett avtal om försäljning dag 10, vilket innehåller leveransklausulen fritt säljarens lager (Ex works). Klausulen innebär att köparen ska ombesörja frakten samt att säljaren, som alltså är rekonstruktionsgäldenären, ska ställa varorna till köparens förfogande en viss dag, varvid risken för varorna övergår till köparen. Anta slutligen att varorna ställs till köparens förfogande dag 20 och att betalning ska ske mot faktura med 30 dagars betaltid.s. 331
4.Sett från ett mervärdesskatteperspektiv har en leverans av varor skett enligt artikel 14 i mervärdesskattedirektivet och 2 kap. 1 § ML i och med att tillverkaren övertar rätten att såsom ägare förfoga över varorna. Eftersom parterna har valt leveransklausulen Ex works finns det mycket som talar för att leveransen har skett i samband med att varorna ställdes till köparens förfogande, vilket alltså ägde rum dag 20. Det säljande företagets rådighet över varorna är nämligen avskuren från och med denna tidpunkt och merparten av de risker och fördelar som är förknippade med ägandet innehas därefter av köparen. Det innefattar exempelvis den köprättsliga risken för varan. Sammantaget innebär detta att den beskattningsgrundade händelsen har skett efter den kritiska tidpunkten. Sett till lydelsen av 4 kap. 3 och 29 §§ lagen om företagsrekonstruktion ska denna fordran på mervärdesskatt inte omfattas av en eventuell skulduppgörelse i en rekonstruktionsplan.s. 332
5.Frågan bör också ställas om detta är en ändamålsenlig ordning. Som vi tidigare har nämnt ligger ett sådant tillvägagångssätt nämligen i linje med HD, HFD och AD:s bedömningar av fordrans uppkomstfrågor på senare år. För att avgöra den frågan måste vi se till vilka konsekvenser som uppstår om mervärdesskattefordran skulle omfattas av en skulduppgörelse eller inte i detta fall.s. 332
6.Om statens fordran inte omfattas av skulduppgörelsen innebär det att den utgående mervärdesskatt som är hänförlig till varuförsäljningen fullt ut ska betalas in till staten på samma sätt som när försäljningar sker inom ramen för den ordinarie verksamheten. Om mervärdesskattefordran i stället omfattas av en skulduppgörelse kommer statens fordran att sättas ned. Innebär skulduppgörelsen att bland annat oprioriterade fordringar, såsom statens fordran, sätts ned med 75 procent kommer staten endast att få 25 procent av den utgående mervärdesskatt som annars skulle ha betalats in.s. 332
7.I denna del måste det ovan nämnda konkurrensneutralitetsargumentet beaktas. Om gäldenären endast behöver betala in mervärdesskatt som blivit nedsatt i enlighet med skulduppgörelsen skulle rekonstruktionsgäldenären få en konkurrensfördel jämfört med andra aktörer på marknaden. Det beror på att andra skattskyldiga måste betala full mervärdesskatt. Den konkurrensfördelen är inte ändamålsenlig, eftersom rekonstruktionsgäldenären ska konkurrera på samma villkor som andra verksamheter vad gäller driften som sker efter den kritiska tidpunkten.s. 332
8.Även likabehandlingsprincipen talar mot att mervärdesskattefordran ska ingå i skulduppgörelsen här. Rekonstruktionsgäldenärens medkontrahents fordran kommer att fullgöras fullt ut i exemplet ovan. Att staten på motsvarande sätt får fullt betalt leder till en likabehandling av dessa borgenärer. De kan sägas vara jämförbara och bör därför behandlas lika, med tanke på att fordringarna i båda fall avser en prestation som helt sker efter den kritiska tidpunkten.s. 333
9.Slutligen har vi att beakta symmetriargumentet. Som vi redogjorde för ovan innebär det att en viss borgenär ska behandlas på ett likartat sätt oavsett om företagsrekonstruktion eller konkurs väljs. I vår tidigare artikel påvisade vi att om konkursboet säljer en vara efter konkursutbrottet blir det en massafordran, det vill säga en fordran mot boet. Av 11 kap. 1 § konkurslagen följer att sådana fordringar kommer att fullgöras innan utdelning sker i konkursen. En massafordran svarar därför mot en fordran som inte ingår i en skulduppgörelse i en rekonstruktion, eftersom båda ersätts fullt ut under förutsättning att konkursboet respektive rekonstruktionsgäldenären har medel. Det utgör också ett starkt argument till varför statens fordran på mervärdesskatt i dessa fall inte ska ingå i skulduppgörelsen.s. 333
10.Sammantaget följer av den mervärdesskatterättsliga bedömningen att betalningsskyldigheten uppkommer efter den kritiska tidpunkten. En tolkning av 4 kap. 3 och 29 §§ lagen om företagsrekonstruktion med grund i lydelsen talar därför för att mervärdesskattefordran i detta fall inte kommer ingå i skulduppgörelsen. Den insolvensrättsliga ändamålsbedömningen pekar i samma riktning. Fordran kommer alltså inte att omfattas av en skulduppgörelse i detta exempel.s. 333
11.Låt oss ändra exempel till ett som innefattar tillhandahållande av en tjänst: Anta att ett företag utför reparationer av jordbruksmaskiner. Vi kan vidare anta att företaget ingår avtal om och utför en reparation dag 1, samt att betalning erläggs samma dag. Anta slutligen att det beslutas om företagsrekonstruktion beträffande företaget dag 10. I detta fall har en beskattningsbar transaktion i form av en reparationstjänst utförts dag 1. Det beror på att det är då säljaren har fullgjort sina förpliktelser enligt avtalet och de konsumerbara fördelarna av tjänsten har då tillfallit beställaren. Enligt en mervärdesskatterättslig bedömning har därmed den beskattningsgrundande händelsen i detta fall skett före den kritiska tidpunkten. Enligt lydelsen av 4 kap. 3 och 29 §§ lagen om företagsrekonstruktion ska mervärdesskattefordran i detta fall ingå i en skulduppgörelse.s. 333
12.Återigen kan vi dock inte stanna vid en mervärdesskatterättslig bedömning av statusfrågan, utan vi behöver också vidta en insolvensrättsligt präglad ändamålsbedömning. I detta fall är det en önskvärd konsekvens att mervärdesskattefordran omfattas av en eventuell skulduppgörelse i en rekonstruktionsplan. Det finns inga ändamålsskäl som talar för att senarelägga uppkomsttidpunkten. Skulduppgörelsen är avsedd att omfatta de fordringar som hänför sig till verksamheten före kritisk tidpunkt. Villkorade fordringar kan visserligen anses uppkomma vid ett senare tillfälle i enlighet med 3 kap. 7 § lagen om företagsrekonstruktion om borgenären exempelvis har en innehållanderätt vid kritisk tidpunkt, och på så vis inte är beroende av gäldenärens betalningsoförmåga, men det är inte fallet här. I motsvarande situation i konkursfallet kommer dessutom mervärdesskatten att utgöra en konkursfordran, det vill säga en fordran som får göras gällande i konkursen och som alltså omfattas av konkursförfarandet. En (oprioriterad) konkursfordran svarar mot en fordran som omfattas av en skulduppgörelse, eftersom båda vanligen inte kommer att ersättas fullt ut. Därför är det lämpligt att mervärdesskattefordran i exemplet omfattas av skulduppgörelsen med beaktande av symmetriargumentet. I annat fall kan borgenärer få ett incitament att välja konkurs eller företagsrekonstruktion av andra skäl än vad som är lämpligt utifrån gäldenärens situation.s. 333
13.Sammantaget har alltså mervärdesskattefordran uppkommit före den kritiska tidpunkten i detta exempel. Det har stöd i såväl en mervärdesskatterättslig bedömning som en insolvensrättslig ändamålsbedömning.s. 334
14.Vad dessa två exempel har illustrerat är att när samtliga omständigheter som konstituerar fordran har skett antingen före eller efter den kritiska tidpunkten sammanfaller den mervärdesskatterättsliga bedömningen av när betalningsskyldigheten uppstår med den insolvensrättsliga ändamålsbedömningen. Det ligger i linje med att HD i sina uttalanden om hur frågan om fordrans uppkomst ska avgöras har betonat att ändamålsbedömningen ska ske när fordran är svävande vid den kritiska tidpunkten. När fordran inte är svävande kommer däremot ändamålsbedömningen inte att få någon avgörande betydelse, som dessa exempel utgör en illustration av. De exempel som diskuterades i föregående avsnitt var relativt okomplicerade, men det finns naturligtvis situationer där frågan om mervärdesskattefordrans status är mer komplex. Komplexiteten uppstår när vissa omständigheter som konstituerar den fullgångna fordran har inträffat före den kritiska tidpunkten, medan andra inträffar efter samma tidpunkt. Följande exempel kan illustrera detta: anta att ett företag ingår avtal med en annan näringsidkare dag 1, innebärande att näringsidkaren ska köpa fyra varor som hos köparen klassificeras som materiella anläggningstillgångar. Anta också att dessa visserligen finns hos säljaren vid avtalsslutet, men enligt avtalet ska de modifieras något. Det säljande företaget ska därför hålla anläggningstillgångarna tillgängliga för avhämtning först från och med dag 20. Anta vidare att köpeavtalet innehåller leveransklausulen Ex works, innebärande att risken övergår till köparen i och med att tillgångarna blir tillgängliga för avhämtning. Detta innebär bland annat att risken för att tillgångarna förstörs, kommer bort, försämras eller minskas genom en händelse som inte beror på säljaren övergår till köparen dag 20. Anta även att det beslutas om företagsrekonstruktion för det säljande företaget dag 25. Anta slutligen att köparen hämtar tillgångarna dag 30 samt att betalning erläggs dag 50 på förfallodagen.s. 334
15.Mervärdesskatterättsligt måste en bedömning av när den beskattningsgrundande händelsen sker göras. Materiella anläggningstillgångar är varor i mervärdesskattesammanhang. Utgångspunkten är då att den beskattningsgrundande händelsen inträffar vid varuleveransen. Det följer av artikel 63 i mervärdesskattedirektivet. Leveransen anses ha skett i och med att rätten att såsom ägare förfoga över varorna överförs till köparen. Avgörande för när den rätten överförs är vilka rättigheter och skyldigheter som tillkommer parterna vid olika tidpunkter, vilket alltså behöver undersökas här. Genom att anläggningstillgångarna i exemplet får anses vara individualiserade kan inte säljaren fullgöra med andra varor, eftersom säljaren i sådana fall begår kontraktsbrott. Mot den bakgrunden erhåller köparen också rätten att överlåta och pantsätta just dessa anläggningstillgångar i och med avtalet. I exemplet överförs även den köprättsliga risken samt rätten att nyttja tillgångarna dag 20. Eftersom det rör sig om en anläggningstillgång från köparens perspektiv är dessa faktorer avgörande för bedömningen. Att något faktiskt nyttjande inte sker förrän efter dag 30 påverkar inte bedömningen, i och med att det som är relevant är köparens möjlighet att använda tillgångarna.s. 335
16.Mot bakgrund av dessa faktorer överförs sannolikt rätten att såsom ägare förfoga över anläggningstillgångarna dag 20, varför den beskattningsgrundande händelsen sker före beslutet om företagsrekonstruktion. Betalningsskyldigheten uppkommer därför före den kritiska tidpunkten. Sett till lydelsen av 4 kap. 3 och 29 §§ lagen om företagsrekonstruktion bör alltså mervärdesskattefordran ha uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktionen. Med den utgångspunkten ska fordran ingå i en eventuell rekonstruktionsplan och sättas ned i enlighet med densamma.s. 335
17.Frågan är om detta är en ändamålsenlig ordning sett till rekonstruktionsrätten. Avstamp kan tas i konkurrensneutralitetsargumentet, eftersom det här köpet avser en fortsatt drift av verksamheten. När rekonstruktionsförfarandet inleds har gäldenären, i vissa fall tillsammans med rekonstruktören, att välja om de helt eller delvis ofullgjorda avtalen ska fullföljas. Det följer av 3 kap. 2 § lagen om företagsrekonstruktion. Avtalet i exemplet är just ett sådant ofullgjort avtal, eftersom prestationerna ännu inte har utväxlats. Förutsatt att försäljningsavtalet är förmånligt för rekonstruktionsgäldenären kommer gäldenären sannolikt att vilja fullfölja avtalet. Fullföljs avtalet får det i sin tur följden att köparens naturafordran på att få anläggningstillgångarna anses uppkomma efter beslutet om företagsrekonstruktion enligt 3 kap. 3 § 3 st. samma lag. Naturafordran omfattas därför inte av en eventuell skulduppgörelse, utan kommer att fullgöras helt och hållet. Likaledes kommer rekonstruktionsgäldenären att få fullt betalt inklusive mervärdesskatt.s. 336
18.Om den nämnda mervärdesskatten skulle sättas ned i och med en skulduppgörelse innebär det att rekonstruktionsgäldenären får bedriva sin fortsatta verksamhet på förmånligare villkor än andra aktörer på marknaden med tanke på mervärdesskatten. Ponera att varorna i exemplet kostar 100’ inklusive mervärdesskatt. Då utgör skatten 20’ av dessa 100’, under förutsättning att normalskattesatsen på 25 procent är tillämplig. Om skulduppgörelsen skulle innebära att vissa fordringar, däribland mervärdesskattefordran, sattes ned med 75 procent skulle rekonstruktionsgäldenären bara behöva betala 5’ till staten för mervärdesskatten. Det blir således ett överskott på 15’ som gynnar rekonstruktionsgäldenären jämfört med andra aktörer på marknaden, vilka behöver erlägga full mervärdesskatt. Det utgör en icke ändamålsenlig ordning sett till att rekonstruktionsgäldenären inte ska kunna konkurrera på förmånligare villkor än andra företag, såvitt avser den fortsatta driften av verksamheten.s. 336
19.Härutöver bör också symmetriargumentet beaktas. Vi behöver därför ta hänsyn till vad som gäller om gäldenären i stället skulle försättas i konkurs. Att rekonstruktionsgäldenären begär fullföljd av ett avtal svarar mot att konkursboet inträder i avtalet, i vart fall såvitt avser de underliggande civilrättsliga fordringarna. Vid fullföljd i rekonstruktion kommer fordran inte att ingå i en skulduppgörelse. Det följer av 3 kap. 3 § lagen om företagsrekonstruktion. I konkursfallet blir medkontrahentens fordran en massafordran om boet inträder i avtalet. Av 11 kap. 1 § konkurslagen följer att sådana fordringar kommer att fullgöras innan utdelning sker i konkursen. I vår tidigare artikel fann vi att om konkursboet träder in i ett avtal och fullgör prestationen blir den mervärdesskattefordran som är hänförlig till prestationen en massafordran. Skulle mervärdesskattefordran i det ovan omtalade exemplet anses uppkomma före den kritiska tidpunkten skulle staten behandlas på olika sätt i rekonstruktion och konkurs. Staten skulle alltså få ett incitament att sträva efter konkurs. Det är inte en ändamålsenlig ordning sett till att borgenärerna ska behandlas lika i konkurs och rekonstruktion.s. 336
20.Avslutningsvis kan vi även lyfta fram likabehandlingsprincipen. I detta fall har vissa omständigheter som konstituerar den fullgångna fordran inträffat före den kritiska tidpunkten. Som vi nämnde under avsnitt 2.3 har då vanligen fordran uppkommit. Staten har ingen innehållanderätt eller dylikt, som gör att det av den anledningen finns skäl att senarelägga uppkomsttidpunkten. Det talar för att staten borde behandlas lika med andra borgenärer som har fordringar för vilka några omständigheter inträffat före den kritiska tidpunkten. Därigenom borde fordran omfattas av skulduppgörelsen. Här behöver vi dock beakta att om rekonstruktionsgäldenären inte begär fullföljd av avtalet får medkontrahenten häva avtalet enligt 3 kap. 6 § lagen om företagsrekonstruktion. De eventuella skadeståndsfordringar som uppstår med anledning av detta kommer att ha uppkommit före den kritiska tidpunkten och följaktligen omfattas av skulduppgörelsen. Det faktum att rekonstruktionsgäldenären begär fullföljd gör således att gäldenärens medkontrahent behandlas på ett annat sätt än de borgenärer vars avtal inte fullföljs. Det är ett avsteg från likabehandlingsprincipen som lagstiftaren har ansett godtagbart genom 3 kap. 3 § lagen om företagsrekonstruktion. På motsvarande sätt borde ett avsteg från likabehandlingsprincipen vad gäller mervärdesskattefordran också vara försvarbart, särskilt med tanke på att en mervärdesskattefordran i motsvarande situation i en konkurs blir en massafordran.s. 337
21.Hittills har vi alltså kommit fram till följande: enligt en mervärdesskatterättslig bedömning föreligger betalningsskyldigheten för mervärdesskattefordran redan före den kritiska tidpunkten. Sett till lydelsen av 4 kap. 3 och 29 §§ lagen om företagsrekonstruktion borde därför fordran omfattas av skulduppgörelsen. Vi behöver dock även beakta en insolvensrättslig ändamålsbedömning. Likabehandlingsprincipen i vid mening talar förvisso för att fordran ska omfattas av skulduppgörelsen i dessa fall, men avsteg har gjorts vad gäller förmögenhetsrättsliga fordringar i liknande situationer. Konkurrensneutralitets- och symmetriargumentet talar dock för att fordran ska anses uppkomma efter den kritiska tidpunkten. Dessa argument bör få genomslag här. Sammantaget bör fordran alltså inte omfattas av skulduppgörelsen.s. 338
22.Genom att uppställa ytterligare ett exempel kan vi utveckla och kontrastera resonemanget ovan: anta att ett byggföretag, som även tillhandahåller markentreprenader, ingår avtal om att utföra en markentreprenad dag 1. Enligt avtalet ska entreprenaden inledas dag 30. Fakturering ska ske månadsvis efter avstämning med 60 dagars betalningstid. Anta vidare att det beslutas om företagsrekonstruktion för byggföretaget dag 60 och att vid denna tidpunkt enbart en tredjedel av markentreprenaden har utförts, samt att betalning inte har skett till någon del. Anta också att byggföretaget väljer att inte fullfölja avtalet (företaget ska avveckla markentreprenadsdelen). Anta slutligen att parterna kort efter rekonstruktionen har inletts träffar en överenskommelse innebärande att beställaren ska betala ett pris motsvarande den del av tjänsten som har utförts (med ett mindre prisavdrag).s. 338
23.Sett ur ett mervärdesskatteperspektiv innebär detta att tjänsten inte är utförd dag 60, eftersom utföraren av tjänsten inte har fullgjort sina förpliktelser vid den tidpunkten. Tjänsten får i stället anses vara tillhandahållen i och med att den nya överenskommelsen träffas, det vill säga efter beslutet om företagsrekonstruktionen. Det beror på att överenskommelsen förändrar säljarens förpliktelser. Det är alltså först då det är fastställt att säljaren har fullgjort det som åligger denna enligt avtalet, även om den sista faktiska handlingen utfördes tidigare. Av den anledningen sker den beskattningsgrundande händelsen efter den kritiska tidpunkten i detta exempel. Sett till lydelsen av 4 kap. 3 och 29 §§ lagen om företagsrekonstruktion bör alltså mervärdesskattefordran ha uppkommit efter beslutet om företagsrekonstruktionen. Med den utgångspunkten skulle fordran inte ingå i en rekonstruktionsplan och inte sättas ned genom en eventuell skulduppgörelse i planen.s. 338
24.Frågan är om detta är en ändamålsenlig ordning sett till insolvensrätten. Till skillnad från det föregående exemplet fullgör inte rekonstruktionsgäldenären här några förpliktelser efter den kritiska tidpunkten. Rekonstruktionsgäldenären konkurrerar alltså inte med andra aktörer efter den tidpunkten och konkurrensneutralitetsargumentet får på så vis ingen betydelse i detta fall. I stället har rekonstruktionsgäldenären presterat före den kritiska tidpunkten. Mervärdesskatten är hänförlig till den prestationen och bör därför ingå i skulduppgörelsen i likhet med andra mervärdeskattefordringar som är hänförliga till prestationer som rekonstruktionsgäldenären har fullgjort före kritisk tidpunkt. En sådan ordning leder till en likabehandling med de borgenärer vars prestationer också är hänförliga till tiden före den kritiska tidpunkten.s. 339
25.Med det sagt bör också symmetriargumentet beaktas. Vi måste därför ta reda på vad som gäller i konkurs i dessa fall. I vår tidigare artikel fann vi att när konkursboet inte har inträtt i avtalet, utan bara kräver betalt för de prestationer som var fullgjorda före konkursutbrottet medför det att mervärdesskattefordran blir en konkursfordran. På motsvarande sätt har rekonstruktionsgäldenären i exemplet inte bestämt att avtalet ska fullföljas, utan bara krävt betalt för de prestationer som har fullgjorts före den kritiska tidpunkten. Staten bör behandlas på ett likartat sätt i de båda förfarandena. Som vi nämnde tidigare svarar en konkursfordran mot en fordran som omfattas av en eventuell skulduppgörelse, varför mervärdesskattefordran enligt vår bedömning uppkommer före den kritiska tidpunkten här.s. 339
26.I enlighet med den mervärdesskatterättsliga bedömningen ovan uppstår betalningsskyldigheten för mervärdesskatten efter den kritiska tidpunkten. Sett till lydelsen av 4 kap. 3 och 29 §§ lagen om företagsrekonstruktion bör fordran inte ingå i en eventuell skulduppgörelse. Enligt en ändamålsbedömning uppkommer dock fordran före den kritiska tidpunkten i detta fall med beaktande av symmetriargumentet och likabehandlingsprincipen. Fordran omfattas därför av en eventuell skulduppgörelse i detta fall enligt vår uppfattning.s. 339
27.De exempel vi har undersökt i detta avsnitt har gällt situationer när den underliggande civilrättsliga fordran har varit svävande vid den kritiska tidpunkten. I dessa fall kan en mervärdesskatterättslig bedömning av när den beskattningsgrundande händelsen sker indikera en viss uppkomsttidpunkt sett till lydelsen av lagen om företagsrekonstruktion. Som exemplen visar kan dock en insolvensrättslig ändamålsbedömning ge en annan uppkomsttidpunkt. Med tanke på att såväl HD som HFD har förordat en sådan bedömning räcker det alltså inte att utgå från fordringstypen och en mervärdesskatterättslig bedömning i dessa fall. En insolvensrättslig ändamålsbedömning måste också göras.s. 339