3 · Den rättsliga kontexten

1.I detta avsnitt ligger fokus på grundläggande bestämmelser kopplade till ägarregistrering (3.2), flyttning (3.3) och ianspråktagande med vissa exekutionsrättsliga följdfrågor (3.4). Därefter följer en behandling av företrädesordningen för kostnader och skulder (3.5). Några sammanfattande kommentarer avslutar detta avsnitt (3.6). Fram till den 1 juli 2019 reglerades ägarregistreringen i 2001 års vägtrafikregisterlag med tillhörande förordning. De har upphävts och ersatts av två lagar med tillhörande förordningar: fordonsregistreringslagen och vägtrafikdatalagen. Förstnämnda lag (och förordning) är av intresse här. Som påpekats måste de fordon som räknas upp i 5 § fordonsregistreringslagen som utgångspunkt vara registrerade i vägtrafikregistret för att få användas i trafik i Sverige. I 6–9 och 11 §§ samma lag listas undantagen, t.ex. för fordon i internationell vägtrafik i Sverige, 7 §, eller fordon registrerade i Danmark, Finland eller Norge, 8 §.s. 297

2.Även fordonets ägare ska registreras. Detta framgår av 2:3 fordonsregist­ reringsförordningen. Ägarbytet regleras i förordningens 5 kap. Enligt huvudregeln i 5:1 1 st. ska den registrerade ägaren och förvärvaren anmäla ägarbytet till Transportstyrelsen. Om endast en av dem anmäler ett ägarbyte ska den andre ges tillfälle att yttra sig innan en omregistrering får ske, 5:1 2 st. I 5:2 återfinns den s.k. tiodagarsregeln. En anmälan som inkommer inom tio dagar från den dag som anges i anmälan gäller från den dag som anges i anmälan. Ägarbytet kan alltså registreras retroaktivt. Den nämnda tiodagarsregeln har återkommande kritiserats i de målvaktsrelaterade utredningarna, inledningsvis kortfattat, senare mer utförligt. Trots detta finns den ändå kvar, numera i 5:2 fordonsregistreringsförordningen.s. 298

3.Reglerna utgår fortfarande från att det är det fysiska fordonsbeviset som ska skickas in till Transportstyrelsen. Möjlighet till direktanmälan finns i 8 kap. fordonsregistreringsförordningen. Anmälan kan idag även ske via nätet eller med hjälp av Transportstyrelsens applikation ”Mina fordon”.s. 299

4.De nu presenterade förfarandena ligger till grund för vem som är registrerad ägare i vägtrafikregistret och ägaruppgifterna i registret ligger sedan till grund för fordonsägaransvaret i en mängd olika författningar. Det är måhända effektivt. Samtidigt har registret som påpekats inte ambitionen att ange den civilrättsliga ägaren. Själva ägarfrågan är – som också påpekats – i sig en sakrättslig fråga, men mot bakgrund av de presenterade reglerna och den faktiska verkligheten, har bristerna i registreringsförfarandet kommit att utnyttjas. Det handlar kort sagt om brister avseende rättssäkerheten. I flyttningslagen anges rättsgrunderna för flyttning av fordon. Huvudregeln återfinns i 2 § flyttningslagen och kompletteras sedan den 1 juli 2014 med målvaktsregeln i 2 a § i samma lag. Den 1 januari 2023 trädde ändringar i kraft. Dessa är kursiverade: Regeringens tillämpningsföreskrifter återfinns i 2 § flyttningsförordningen och avseende lagens målvaktsregel i 2 § 3 p. f) i nämnda förordning, av vilken framgår att flyttning får ske om fordonet: Av den ursprungliga lagtexten framgick att bestämmelserna endast var tillämpliga på ”felparkering” enligt felparkeringslagen, dvs. s.k. gatumarksparkering (som är offentligrättslig), men däremot inte för s.k. tomtmarksparkering (som är privaträttslig); sistnämnda regleras av kontrollavgiftslagen. Gränsdragningen sades även vara bekant för de berörda och kritiserades även, för att nu slutligen upphävas. I 2 a § flyttningsförordningen föreskrivs att flyttande myndighet ska meddela KFM. Pågår ett exekutivt förfarande hos KFM avseende det flyttade fordonet har det förfarandet företräde och vidare flyttningsåtgärder får inte vidtas. De får dock återupptas om fordonet inte säljs.s. 299

5.I flyttningslagen finns vidare regler om uppställningsplats, skrotning av fordonsvrak (3 §), hantering (4 §), underrättelse till ägaren eller kungörelse av flyttningen (5 §) och äganderättsövergång till kommun eller stat (6 §). Vidare finns regler om ägarens ersättningsskyldighet för kostnader (7 §; kostnaderna framgår av 13 § flyttningsförordningen), regler om utlämnande (8 §) och sui generis-tillbehörsregler om föremål på och i fordonet (9 §). Föremål ”anses vid tillämpningen av denna lag höra till fordonet”. För fordonsvrak finns en särreglering för föremål som ”inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet”. Ett sådant föremål ska behandlas enligt bestämmelserna i HittegodsL.s. 300

6.2023 års nyheter avseende flyttningslagen fördjupas nedan. Den 1 juli 2014 trädde ianspråktagandelagen i kraft. Den är en fordonsjuridisk och exekutionsrättslig sui generis-lösning för just den aktuella problematiken och ingick i målvaktsförfattningspaketet. Ursprungligen hade en legal panträtt kopplad till fordonet som den obetalda skulden hade samband med föreslagits.s. 300

7.Lagen är kort; den innehåller endast tre paragrafer. Att den tredje paragrafen trädde i kraft 1 juli 2019 och det nya andra stycket i 2 § den 1 januari 2021 illustrerar att det handlar om ett work in progress för att komma till rätta med ett nyare problem. Den 3 § behöver inte mer än ett omnämnande i detta sammanhang för av den framgår endast att uppgift om KFM:s beslut ska föras in i vägtrafikregistret. En del kritik har riktats mot otydligheter i lagen; något enstaka frågetecken har rätats ut, men andra återstår eller bereds vidare.s. 301

8.Lagen gäller enligt 1 § ”rätt att ta fordon i anspråk för betalning av” vissa fordonsrelaterade skulder till stat eller kommun. Av 2 § 1 st. framgår följande: Lagen möjliggör följaktligen ett ianspråktagande av ett fordon för betalning av de fordonsrelaterade skatter och avgifter, som räknas upp i 1 §. Det handlar om offentligrättsliga anspråk. Ianspråktagandet är kopplat till det fordon som fordringarna avser. För att vara tillämplig krävs vidare att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar, 2 § 1 st. 1 p., och att fordonet inte tillhör eller kan anses tillhöra gäldenären enligt UB, 2 § 1 st. 2 p. Just sistnämnda aspekt är mot bakgrund av de sak- och exekutionsrättsliga grunderna i UB främmande. Normalt är det ju gäldenärens förmögenhet som utgör förpliktelseunderlaget för gäldenärens skulder. Ianspråktagandelagens utgångspunkt ställer detta på huvudet och är ett kontraintuitivt undantag. I grunden finns dock alltid ett utmätningsförfarande mot den registrerade ägaren, som ju enligt många lagar ansvarar för skatterna och avgifterna. I tillägg måste fordonet hittas – det är i högsta grad rörligt. Av 2 § 3 st. 1 men. framgår följande: Ianspråktagandet kan följaktligen ”i övrigt” kopplas till utmätningen enligt UB. Den bilden förmedlar lagtexten, men lagtextbilden relativiseras sedan på olika ställen i förarbetena, där det uttalas att inte alla UB-bestämmelser ska eller kan vara tillämpliga. Följande generella uttalande i propositionen bidrar till osäkerheten: På ett mer konkret plan gäller det anförda exempelvis för reglerna om beneficium. Inte heller ägarreglerna i 4:17–19 UB och tillhörande regler ska vara tillämpliga. Det framgår i sig redan av 2 § 1 st. 1 p. (och av att uttalandet ”i övrigt” återfinns först i 2 § 3 st. 1 men.). Men en viss oklarhet om vilka regler som ska eller inte ska tillämpas råder ändå. Ett exempel som lyfts av Lagrådet är kredit­ försäljningsfallet i 9:10 UB. Det problematiska med förarbetsuttalanden som går emot eller åtminstone relativiserar lagtexten är tydligt. När det framgår att det finns undantag eller oklarheter runt hur 2 § 3 st. 1 men. ska förstås, så framstår givetvis också svaren på andra frågor som mindre säkra. Gäller lagtextens ordalydelse i det här fallet, eller finns det ytterligare undantag (med eller utan stöd i förarbetena, se det generella uttalandet i förarbetena strax ovan)? Det nu presenterade får nog anses ge åtminstone ett visst stöd åt tanken att man hade kunnat ägna lagtexten lite mer pedagogisk kraft och explicit besvara vissa givna följdfrågor och även möjliga undantag. Ianspråktagandets plats i den exekutionsrättsliga miljön hade blivit tydligare. Den möjliga konkurrensen med utmätning och konkurs är ytterligare en sådan fråga som rör ianspråktagandets plats i den exekutionsrättsliga miljön. Och i tillägg en viktig sådan. I 2 § 3 st. 2 men. föreskrivs följande Även här kan man få ställa sig frågan om lagtexten ska förstås bokstavligen eller inte – och dessutom kanske ställa sig frågan om det som gäller för utmätning i alla avseenden passar för ianspråktagandet. Den nämnda konkurrensen med utmätning och konkurs behandlas även i förarbetena och uttalandena får sägas bekräfta att lagtexten ska förstås bokstavligen.s. 301

9.I konkurrensen med en utmätning avseende samma fordon är 8–9 §§ FRL tillämpliga. Ianspråktagandet ger följaktligen förmånsrätt i det utmätta fordonet och gäller som huvudregel i och med beslutet, 4:30 UB. Tidsprioriteten är avgörande.s. 304

10.I konkurrensen med konkurs (hos den verkliga ägaren) gäller 3:7–8 KonkL. Har konkursbeslut meddelats får utmätning eller ianspråktagande inte ske därefter, 3:7 1 st. KonkL; ett viktigt undantag gäller pantsäkrad egendom, 3:7 2 st. och 1:5 2 st. KonkL. Konkursen har följaktligen tidsprioritet i detta fall.s. 304

11.Om tidsföljden mellan förfarandena är den omvända – beslut om utmätning eller ianspråktagande tidsmässigt kommer först – ska verkställigheten som huvudregel fortgå, 3:8 1 st. 1 men. KonkL, vilket i slutändan dock inte behöver innebära att utmätningsborgenären får betalt. Ett av konkursinstitutets syften är ju som bekant att hindra kapplöpningen mellan borgenärerna. Om utmätningssökanden inte har panträtt och förmånsrätten som nås genom utmätningen ska gå åter – med det avses återvinning enligt 4:13 och 19 3 st. KonkL – ska de influtna medlen redovisas till konkursförvaltaren. I 3:8 2 st. KonkL behandlas förvaltarens eller annan borgenärs möjlighet att begära att verkställigheten uppskjuts. I tredje stycket behandlas möjligheten till återgång av utmätningen och den är kopplad till avsaknaden av panträtt i första styckets andra mening. Återgången måste ske före försäljning. Det nu anförda ska också gälla för ianspråktagandet.s. 304

12.För den möjliga konkurrensen med utmätning och konkurs gäller följaktligen lagtexten (enligt förarbetena). Det nu anförda ska också gälla för ianspråktagandet och några anpassningar torde inte vara aktuella. Sin sui generis-natur till trots tycks ianspråktagandet följaktligen ändå kunna inordnas i den exekutionsrättsliga miljön. Med den ursprungligen föreslagna legala panträtten hade resultatet blivit ett annat, eftersom panträtten hade haft exekutionsrättsliga återverkningar – både i förhållande till utmätning och konkurs. Av 2 § 1 st. ianspråktagandelagen framgår att förfarandet gäller ”det fordon som skatten eller avgiften avser för betalning av gäldenärens skuld”. När så har skett ska det ianspråktagna fordonet förhoppningsvis säljas och köpeskillingen användas till att avbetala skulderna. Då krävs minst en intressent och denne vill troligtvis rent konkret veta om fordonet kan tas i anspråk för tidigare fordonsrelaterade skulder eller inte – och om det får användas eller inte. Det vore knappast omsättningsbefrämjande om frågan besvaras nekande eller med att rättsläget är osäkert.s. 305

13.Sedan den 1 januari 2021 finns två bestämmelser som någotsånär besvarar frågan om en ny ägare drabbas av gamla skulder. I både bestämmelser trädde lagändringar i kraft den 1 januari 2023. De presenteras kursiverade. Av 2 § 2 st. 1 men. ianspråktagandelagen framgår följande: Och av 11 a § felparkeringslagen framgår följande: Positivrättsliga svar finns numera och den som nöjer sig med det kan hoppa över de två följande avsnitten.s. 305

14.I det följande ska avsnittets rubrik behandlas som två separata frågor, trots att de egentligen kan sägas behandla detsamma, men möjligtvis är formulerade för olika adressater. Först behandlas frågan om en ny ägare kan drabbas av gamla fordonsrelaterade skulder? De två presenterade bestämmelserna står i centrum. Frågan är mer konkret och den kan sägas vara mer nordisk och fragmenterad. Därför får den inleda.s. 306

15.Därefter följer behandlingen av den mer abstrakta frågan – som kanske en kontinentaleuropeisk jurist hade formulerat den – om en exekutiv försäljning (eller försäljning av ett konkursbo) leder till ett ”obelastat” förvärv av det ”skuldbelastade” fordonet eller inte. Texten visar två alternativa sätt att formulera frågan och tre olika sätt att ta sig an den. På detta ställe ska frågan besvaras på ett vanligt sätt och samtidigt anges det vara fragmenterat. Därför måste något sägas om sistnämnda. Att vi har en fragmenterad tillnärmning fångas upp av uttalandet att vi har en ”Issue-by-issue approach”, inte mer abstrakt formulerade (meta)normer. Varje konkret fråga behandlas eller regleras för sig och för att besvara en mer abstrakt formulerad fråga måste dessa enskilda svarsfragment sammanställas till ett mer eller mindre tydligt svar. Sedan januari 2021 blir utgångspunkten för svaret de två presenterade bestämmelserna.s. 306

16.I de presenterade bestämmelserna finner man två svarsfragment. Det första svarsfragmentet ges i 2 § 2 st. 1 men. ianspråktagandelagen. Där förklaras det som KFM hittills har valt att utfärda intyg om, nämligen att fordonet inte kan tas i anspråk för skulder som uppstått fram till dagen för den exekutiva försäljningen. Det är värt att notera att bestämmelsen tar sikte på exekutiv försäljning – och en sådan sker efter ianspråktagande och utmätning. Med den senaste lagändringen omfattas även försäljning enligt flyttningslagen. Konkursfallet bereds vidare.s. 306

17.Det andra svarsfragmentet återfinns i den nya 11 a § felparkeringslagen. Bestämmelsen reglerar numera fyra situationer: (1) exekutiv försäljning, (2) konkursbos försäljning, (3) försäljning enligt flyttningslagen och (4) fordon tillhörande ett konkursbo. För försäljningssituationerna under (1)–(3) gäller inte ett användningsförbud p.g.a. en tidigare ägares ej betalade avgifter. Detsamma gäller under (4) för ett konkursbos fordon avseende tidigare ägares, däribland konkursgäldenärens, obetalda avgifter. I de två bestämmelserna handlar det om olika rättsverkningar: att utesluta ett användningsförbud hos den nya ägaren respektive att utesluta ett förnyat ianspråktagande (eller handlar det snarare om utmätning?). Vidare är formuleringen av försäljningssätten olika i de två lagarna. Vidare: de tre lagarna har även olika ägarförståelse. Återigen rör möjligheten till dubbla ägare till det. 4 § felparkeringslagen utgår från den registrerade ägaren, medan ianspråktagandelagen utgår från den verkliga ägaren samtidigt som sistnämnda lag för sin tillämpning förutsätter att gäldenären inte är den verkliga ägaren. Flyttningslagen har sedan den 1 januari 2023 ytterligare en annan ägarförståelse. Ägarsamtal kan uppenbarligen vara förvirrande – och de underlättas knappast av möjligheten till dubbla ägare (och numera även trippla ägare).s. 307

18.Det nu presenterade var det fragmenterade och kanske typiskt nordiska sva­ ret på frågan om en ny ägare kan drabbas av gamla fordonsrelaterade skulder? Frågan fick två nya svarsfragment och vi vet att ett fordon som säljs exekutivt inte kan säljas exekutivt hos den nya ägaren eller drabbas av användningsförbud p.g.a. gamla skulder avseende fordonet och att sistnämnda även gäller vid ett förvärv från ett konkursbo.s. 308

19.Samtidigt visar det skildrade att fragmenteringens och en tillnärmning fråga för fråga också har vissa svagheter. Den innebär ju att om ett nytt lagstiftningsfragment tillkommer – förslagsvis avseende en ny avgift eller skatt, eller via ett nytt försäljningssätt – måste även det innehålla regler om vad som gäller för en eventuell förvärvare av ett skuldbelastat fordon. Även om man med tiden kan anses ha arbetat fram ett induktionsgrundlag som utgångspunkt för lösningar på oreglerade fall, måste ändå ett eventuellt nytt lagstiftningsfragment innehålla klara regler, eftersom något annat inte endast skapar rättsosäkerhet, utan ett sådant ingrepp även kräver lagstöd. Och ett avslutande tillägg: klara svar har man först med klara regler och de har vi ju först sedan januari 2021 och med komplettering två år senare. Ett försök att besvara den mer abstrakta frågan om ”(o)belastat” förvärv av ”skuldbelastat” fordon kan endast vara just ett försök att visa alternativa sätt att närma sig frågan mindre fragmenterat, i detta fall två alternativa sätt.s. 309

20.(1) En civilrättare skulle mot bakgrund av de senaste årens omsättningsbejakande rättspraxis i HD vilja se det ur ett betingelse­perspektiv, dvs. med en blick på om den eventuella belastningen också står sig mot en köpare av fordonet, kanske med beaktande av ond respektive god tro. Och man skulle kanske komma fram till att belastningen inte gäller mot förvärvaren.s. 309

21.De fordonsjuridiska belastningarna tycks dock vara något annat, vilket redan framgår av förarbetena. Att frågan diskuterades illustrerar samtidigt den fragmenterade tillnärmningen och att frågan kanske inte var klar, även om det från utredningens sida måhända framstod på det sättet. Kritik riktades också från flera remissinstanser. Regeringen ansåg dock att risken för skenöverlåtelser var för stor för att en annan lösning skulle vara möjlig. Att Transportstyrelsens register släpade efter och därför inte uppvisade aktuell status avseende fordonsskulderna fick den potentiella köparen bära risken för och lösa på annat sätt. Ett fordon skulle följaktligen kunna tas i anspråk för en tidigare ägares skulder avseende det aktuella fordonet; åtminstone enligt regeringen.s. 309

22.Samtidigt var rättsläget så oklart och otillfredsställande att KFM utställde intyg om att ett exekutivt sålt fordon inte riskerade att säljas på nytt för tidigare ägares skulder. Denna KFM-lösning bekräftades sedan genom ett klargörande i lagtextform i 2 § 2 st. 1 men. ianspråktagandelagen. Man får väl anta att belastningen tas bort i registret enligt 3 § ianspråktagandelagen.s. 310

23.(2) Ett annat sätt att närma sig frågan skulle kunna vara via försäljningssättet. Skulle det kunna ta bort eventuella belastningar. I Tyskland är det exempelvis fallet. Om man vill försöka att betrakta svensk rätt ur det nu presenterade tyska perspektivet blir nästa anhalt 14 kap. UB. Av 14:1 UB framgår att ”[e]xekutiv försäljning ger köparen samma rätt till den sålda egendomen som frivillig försäljning, om ej annat följer av vad som sägs i detta kapitel.” Av nästa paragraf framgår att den ursprunglige ägaren måste ha borgenärsskydd för att kunna göra gällande bättre rätt än exekutivköparen. Det rättsdogmatiska huvudfallets ursprungliga ägare har borgenärsskydd, däremot normalt inte den förste tvesaluköparen. Denne har endast en omsättningsskyddsägarstatus; endast ett avtal finns och följaktligen saknas normalt borgenärsskydd. Övriga undantag gäller viss egendom. Vi kan därför konstatera att den exekutiva försäljningen inte är ett slags statshandlande med samtidigt utsläckande av eventuella belastningar.s. 310

24.Sammanfattningsvis kan man konstatera att varken betingelse-perspektivet eller beaktandet av försäljningssättet besvarar den mer abstrakt formulerade frågan. Båda vägarna hade varit möjliga att välja. Vår naturliga preferens ligger dock i konkreta regler och svar – och att då heller inte formulera frågan abstrakt. Många olika kostnader kan uppkomma genom ett fordonsinnehav och den korta frågan här är bl.a. hur dessa rangordnas sinsemellan vid de olika förfarandena. Flyttningen och andra åtgärder enligt flyttningslagen ska ersättas av ägaren, om inte ägaren gör sannolikt att fordonet frånhänts denne genom brott, 7 § 1 st. flyttningslagen. Kostnaderna specificeras i 13 § flyttningsförordningen. En stor del av kostnaderna hamnar i slutänden ofta hos staten eller kommunen, 7 § 3 st. flyttningslagen. Dessa detaljer är inte viktiga här.s. 311

25.Företrädesregler finns redan i flyttningsbestämmelserna. Sker flyttningen enligt 2 a § flyttningslagen (och 2 § 3 p. f och 2 a §§ flyttningsförordningen) så har flyttningskostnaderna företräde framför skulderna enligt felparkeringslagen (de äldsta först), 6 § 3 st. flyttningslagen.s. 311

26.En annan konkurrenssituation kan uppstå vid flyttning enligt 2 a § flyttningslagen (och 2 § 3 p. f § flyttningsförordningen), dvs. vid flyttning p.g.a. ägarens skulder. Enligt 2 a § flyttningsförordningen ska flyttande myndighet meddela KFM. Ett exekutivt förfarande hos KFM har företräde. Att en sådan meddelandeskyldighet endast gäller enligt nämnda bestämmelse har givetvis att göra med att ägarens obetalda skulder enligt felparkeringslagen utgör flyttningsgrund och att obetalda skulder inte sällan leder till att KFM blir involverad. Att det exekutiva förfarandet har företräde innebär dock inte att förfarandets skulder har det. Istället är det så att flyttningskostnaderna har företräde även här, 8 § 1 st. 2 men. flyttningslagen. Ratio bakom denna regel är att en motsatt regel skulle kunna få myndigheter att avstå från att flytta skuldbelastade fordon för att sedan få lämna över dem till KFM och själva bli sittande med kostnaderna. Några sammanfattande punkter att ta med sig från den tämligen detaljerade skildringen: • Ägarregistreringen kan enligt 5:2 fordonsregistreringsförordningen ske retro-s. 311

27.aktivt. Registret har inte ambitionen att ange den civilrättsliga ägaren, samti-s. 312

28.digt som ägaruppgifterna i registret ligger till grund för fordonsägaransvarets. 312

29.i en mängd olika författningar. Registrerad ägare och verklig ägare kan följ-s. 312

30.aktligen vara två olika personer. • Sedan 2014 finns flyttningsregler kopplade till ägarens skulder. Flyttandes. 312

31.myndighet måste enligt reglerna meddela KFM om en flyttning sker och etts. 312

32.eventuellt exekutivt ärende avseende fordonet har företräde. I lagen finnss. 312

33.bl.a. regler om ”tillfaller”-förvärv • Ianspråktagandelagen är den kontraintuitiva nyskapelsen. Som tillämpnings-s. 312

34.förutsättning gäller att gäldenären inte är fordonets ägare – och just dens. 312

35.aspekten går på tvärs mot de sak- och exekutionsrättsliga grunderna avseendes. 312

36.äganderätten. Vidare behandlas frågan om tillämpningen av UB ”i övrigt”,s. 312

37.liksom konkurrensen med utmätning och konkurs och avslutande omsätt-s. 312

38.ningsbefrämjande regler för förvärv av ett skuldbelastat fordon vid exekutivs. 312

39.försäljning och numera även efter flyttning. • Flyttningen får stå tillbaka för ett exekutivt förfarande hos KFM, men där-s. 312

40.emot har flyttningskostnaderna företräde i det exekutiva förfarandet. Några kommentarer om detta kan vara på sin plats. Här möter vi alltså målvaktsproblematiken genom att reglerna om ägarregistrering öppnar upp för en dold verklig ägare och en synlig registrerad ägare, dvs. dubbla ägare. Upplägget används för att undkomma det normala fordonsägandets kostnader och ansvar. I målvaktsförfattningspaketet ingick flyttningsregler kopplade till just fordonsskulder, men även ianspråktagandelagen. Sistnämnde lag följer registret på så vis att de för sin tillämpning explicit utesluter den verkliga ägaren och istället riktar in sig på den registrerade ägaren (det är ju denne som formellt ådrar sig skulderna).s. 312

41.Det faktum att ianspråktagandelagen utesluter den verkliga ägaren är också det som går på tvärs mot de sak- och exekutionsrättsliga grunderna avseende äganderätten. Normalt utgör gäldenärens förmögenhet också dennes förpliktelseunderlag och det kan normalt endast tas i anspråk för gäldenärens skulder, inte för att betala någon annans skulder. Det är grundläggande. Vid tillämpning av ianspråktagandelagen används däremot den verkliga ägarens fordon för att betala gäldenärens och tillika den registrerade ägarens skulder. Den verkliga ägaren som använder sig av den registrerade ägaren som målvakt får alltså stå tillbaka. Lagstiftarens val kan ofta rättfärdigas med venire contra factum pro­ prium gentemot den verkliga ägaren, men som reglerna ska förstås gäller de även mot den verkliga ägarens borgenärer i de fall ianspråktagandet sker före en utmätning mot den verkliga ägaren. Det är inte helt givet att det ska vara på detta sätt. Med ianspråktagandelagen prioriteras det allmännas fordringar framför den verkliga ägarens borgenärer.s. 312

42.Lagstiftaren har följaktligen valt att fortsätta på registerspåret för att på så sätt försvåra användningen av målvakter istället för att modernisera registreringsförfarandet.***s. 313