Se NJA 2015 s. 359 p. 12 och p. 15 samt prop. 2004/05:85 s. 391 f. och s. 755 f. Annorlunda J. Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag. En kritisk lärobok, 7 uppl. (2020) s. 283. Andersson menar att återbäringsskyldigheten enligt 17 kap. 6 § ABL även de lege lata kan tillämpas som en regel om värdeersättningsskyldighet.
Hänvisas från p. 2 (s. 170)
2.Den primära påföljden för aktiebolagsrättsligt förbjudna värdeöverföringar är att en ondtroende mottagare blir återbäringsansvarig enligt 17 kap. 6 § ABL. Av lagmotiv och prejudikat står det klart att detta återbäringsansvar är en konsekvens av att den rättshandling, genom vilken värdeöverföringen sker är ogiltig. Låt oss betrakta ett exempel. Anta att aktiebolaget till ett kraftigt underpris säljer egendom, exempelvis en maskin, till den fysiska eller juridiska personen X (X kan vara aktieägare eller utomstående) och att aktiebolaget vid försäljningstidpunkten saknar fritt eget kapital enligt den då senast fastställda balansräkningen. I så fall innefattar försäljningen en förtäckt värdeöverföring (17 kap. 1 § 4 p. ABL) som svarar mot mellanskillnaden mellan köpeskillingen och marknadsvärdet på maskinen. Denna värdeöverföring är förbjuden enligt täckningsprincipen i 17 kap. 3 § första stycket ABL. Förutsatt att mottagaren X var i ond tro är köpeavtalet i så fall ogiltigt enligt den oskrivna regel som återbäringsansvaret i 17 kap. 6 § ABL bygger på. Om maskinen befinner sig i mottagarens besittning har aktiebolaget rätt att få tillbaka den mot att bolaget betalar tillbaka ett belopp som svarar mot vad mottagaren har erlagt i köpeskilling.s. 170