Viktiga och i ett svenskt perspektiv säregna undantag följer av EU-rätten. Enligt denna ska domstolar självmant pröva bl.a. om standardvillkor i konsumentavtal är oskäliga enligt rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 (”avtalsvillkorsdirektivet”). Om villkoren är oskäliga är de ogiltiga och får inte jämkas; jfr den mer flexibla 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (”AvtL”). Ogiltighetsfrågan är till synes inte förlikningsbar i vanlig mening, men domstolen ska självmant uppmärksamma konsumenten på den och då har konsumenten möjligheten att – sålunda genom en processhandling som baserar sig på ett informerat val – förändra rättslig status på villkoret (från ogiltigt till giltigt). Se bl.a. de förenade målen C-240/98 och C-244/98, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores, EU:C:2000:346, p. 28, mål C-168/05, Mostaza Claro, EU:C:2006:675, p. 38–39; mål C-243/08 Pannon GSM, EU:C:2009:350, p. 32–33, mål C-137/08, VB Pénzügyi Lízing, EU:C:2010:659, p. 49, mål C-618/10, Banco Español de Crédito, EU:C:2012:349, p. 42–43, mål C-600/19, Ibercaja banco, EU:C:2022:394 p. 36–37 och de förenade målen C-693/19 och C-831/19, SPV Project 1503 mfl., EU:C:2022:395, p. 53. EU-rätten kan även i övrigt medföra speciella inskränkningar av den processuella dispositionsprincipen. Se t.ex. C-30/19, Braathens Regional Aviation, EU:C:2021:269 och Flygbolagets medgivande NJA 2021 s. 1093 samt Högsta domstolens till detta beslut bifogade särskilda yttrande med en uppmaning till lagstiftaren att agera. Frågorna diskuteras av J. Hettne, Processuell autonomi eller harmoni? Om EU-rättens påverkan på den svenska civilprocessen (2020), Tvistlösning inom affärsrätten, s. 245 ff.
Hänvisas från p. 9 (s. 163)
Viktiga och i ett svenskt perspektiv säregna undantag följer av EU-rätten. Enligt denna ska domstolar självmant pröva bl.a. om standardvillkor i konsumentavtal är oskäliga enligt rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 (”avtalsvillkorsdirektivet”). Om villkoren är oskäliga är de ogiltiga och får inte jämkas; jfr den mer flexibla 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (”AvtL”). Ogiltighetsfrågan är till synes inte förlikningsbar i vanlig mening, men domstolen ska självmant uppmärksamma konsumenten på den och då har konsumenten möjligheten att – sålunda genom en processhandling som baserar sig på ett informerat val – förändra rättslig status på villkoret (från ogiltigt till giltigt). Se bl.a. de förenade målen C-240/98 och C-244/98, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores, EU:C:2000:346, p. 28, mål C-168/05, Mostaza Claro, EU:C:2006:675, p. 38–39; mål C-243/08 Pannon GSM, EU:C:2009:350, p. 32–33, mål C-137/08, VB Pénzügyi Lízing, EU:C:2010:659, p. 49, mål C-618/10, Banco Español de Crédito, EU:C:2012:349, p. 42–43, mål C-600/19, Ibercaja banco, EU:C:2022:394 p. 36–37 och de förenade målen C-693/19 och C-831/19, SPV Project 1503 mfl., EU:C:2022:395, p. 53. EU-rätten kan även i övrigt medföra speciella inskränkningar av den processuella dispositionsprincipen. Se t.ex. C-30/19, Braathens Regional Aviation, EU:C:2021:269 och Flygbolagets medgivande NJA 2021 s. 1093 samt Högsta domstolens till detta beslut bifogade särskilda yttrande med en uppmaning till lagstiftaren att agera. Frågorna diskuteras av J. Hettne, Processuell autonomi eller harmoni? Om EU-rättens påverkan på den svenska civilprocessen (2020), Tvistlösning inom affärsrätten, s. 245 ff.s. 164