1.4.1 Rättegångsförfarandets grunder Rättegångsförfarandet i Sverige grundar sig på den svenska rättegångsbalken (1942:740, SRB). Käranden väcker talan genom att lämna in en stämningsansökan, vilket även inleder målet vid domstol (SRB 13:4). Vid domstolen delas handläggningen in i en förberedelse (SRB kap. 42) och en huvudförhandling (SRB kap. 43). Förberedelsen kan innehålla både muntliga och skriftliga inslag. Vad som anses lämpligt i det enskilda fallet bestäms av domstolen (SRB 42:9).s. 575
2.I ett tvistemål där förlikning om saken är tillåten styrs förfarandet särskilt av förhandlingsprincipen och dispositionsprincipen. Dessutom styrs processen av parternas yrkandebörda (SRB 17:3), åberopsbörda (SRB 17:3), förbudet mot ändring av talan (SRB 13:3) samt principerna om fri bevisföring och fri bevisvärdering (SRB 35:1). Bevisningen i målet åligger parterna (SRB 35:6 st. 1), och domstolen har kompetens att avvisa onödig bevisning, såsom bevisning som inte behövs eller är utan verkan (SRB 35:7). 4.2 SRB:s bestämmelser för processledning De nuvarande bestämmelserna om materiell processledning, SRB 42:8 st. 2 (materiell processledning vid förberedelse) och SRB 43:4 st. 2 (materiell processledning vid huvudförhandling), infördes genom lag (1987:747) om ändring i rättegångsbalken som ett resultat av en grundlig beredning. Enligt regeringens proposition för dessa bestämmelser är det huvudsakliga syftet med den materiella processledningen att säkerställa en effektiv process. Utöver att främja en effektiv process kan domstolen med hjälp av den materiella processledningen säkerställa att parterna inte lider otillbörlig rättsförlust i förfarandet. Syftet med denna reglering är således att också minska antalet materiellt felaktiga domar.s. 575
3.Vad gäller Sverige kan det särskilt framhållas att SRB även innehåller flera andra, mer specifika regler om materiell processledning. Bland dessa förtjänar särskilt 35:7 att lyftas fram. Enligt denna bestämmelse får rätten avvisa bevisning om vissa förutsättningar är uppfyllda. Den avser exempelvis bevisning som inte behövs eller som är utan verkan.s. 576
4.Det anges inte uttryckligen i lagen vad som omfattas av materiell processledning. Av bestämmelserna om processledning och de relevanta prejudikaten kan man dock utläsa att processledningen är inriktad på allt rättegångsmaterial, dvs. parternas yrkanden, grunderna för talan, bevismedel och bevistema, frågor om bevisbörda, beviskravet samt mer allmänt på frågor som rör rättstillämpningen. Instrumenten utgörs särskilt av påpekanden och frågor.s. 576
5.Vid värdering av bestämmelserna och även vid deras tolkning är det viktigt att beakta att man i lagens motiv avsiktligt har avstått från att i detalj ta ställning till hur domstolarna borde tillämpa bestämmelserna i praktiken. Tanken har varit att ge domstolarna möjlighet att utveckla den materiella processledningen i den riktning de anser lämplig, utan att låsa rättsutvecklingen på ett olyckligt sätt. Eftersom intensiteten av processledning till stor del beror på omständigheterna i det enskilda fallet, är det inte heller rationellt att försöka styra den i detalj.s. 576
6.De processuella regler som ska tillämpas vid förberedelsen finns i kap. 42 (Om stämning och förberedelse och om avgörande av mål utan huvudförhandling) i rättegångsbalken. I 42:8 st. 2 regleras den materiella processledningen på följande sätt: Rätten skall, allt efter målets beskaffenhet, vid förberedelsen verka för att tvistefrågorna blir klarlagda och att parterna anger allt som de vill åberopa i målet. Rätten skall genom frågor och påpekanden försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar. Enligt formuleringen (skall) är bestämmelsen obligatorisk, men samtidigt ger den också domstolen utrymme att anpassa processledningen efter målets beskaffenhet. Enligt den juridiska litteraturen är behovet av processledning störst i stora och komplicerade mål och även när en part inte har ombud.s. 576
7.Enligt motiven ska domstolen så snabbt som möjligt säkerställa att tvistefrågorna identifieras och att parterna under förberedelsen av målet anger allt som de vill yrka och åberopa samt vilken bevisning de vill förebringa och bevistema för varje särskilt bevis. Domstolen måste även, genom frågor och påpekanden, sträva efter att avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar. Domstolen måste också utöva processledning, som vid behov begränsar rättegångsmaterialet, även om detta inte uttryckligen föreskrivs i 42:8 st. 2.s. 577
8.Omfattningen av den materiella processledningen konstateras redan i motiven vara en komplicerad fråga. I detta avseende anges generellt att domaren i sin processledning å ena sidan ska beakta den part som behöver hjälp för att få sina rättigheter tillgodosedda, och å andra sidan beakta motpartens tillit till domarens opartiskhet samt intresset av att hålla rättegången inom rimliga gränser.s. 577
9.Bestämmelsen om materiell processledning vid huvudförhandlingen återfinns i kap. 43 (Om huvudförhandling) i rättegångsbalken. Enligt 43:4 st. 2 gäller följande: Rätten skall också se till att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i målet. Genom frågor och påpekanden skall rätten försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i de uttalanden som görs. Den bestämmelse som ska tillämpas vid huvudförhandlingen är i likhet med bestämmelsen om förberedelsen obligatorisk för domstolen (genom formuleringen skall). I den första meningen i detta stycke anges allmänt att domstolen ska se till att målet utreds med hänsyn till dess beskaffenhet. I den andra meningen konkretiseras utredningsskyldigheten, som om den skulle vara ett exempel, genom att domstolen vid huvudförhandlingen med frågor och anmärkningar ska ingripa i parternas uttalanden i den mån de är otydliga eller ofullständiga.s. 577
10.Processledningen under förberedelsen och processledningen vid huvudförhandlingen skiljer sig åt väsentligt genom att rätten vid huvudförhandlingen, i motsats till under förberedelsen, inte längre har skyldighet att se till att parterna lägger fram allt de vill åberopa i målet. Detta kan konstateras genom att jämföra bestämmelsernas ordalydelser med varandra. Rätten är därför inte skyldig att bedriva en lika omfattande processledning vid huvudförhandlingen som vid förberedelsen. Åtminstone en delorsak till detta är att det vanligtvis är mer ändamålsenligt att förlägga processledningsåtgärderna till förberedelsen än till huvudförhandlingen. Domstolens skyldighet till begränsande processledning anges också uttryckligen i bestämmelsen.s. 578
11.I motiven har även situationer där en part saknar ombud beaktats. Utgångspunkten är att omfattningen av processledningen inte formellt ska bero på om parten har ombud eller inte. Det konstateras dock att detta, liksom ombudets skicklighet, i praktiken kan påverka processledningens aktivitet och omfattning. Till exempel kan det antas att processledningen åtminstone till viss del kompenserar för brister i ombudets arbete. I motiven anses dock att det inte skulle vara ändamålsenligt att införa en kategorisk bestämmelse om denna fråga i lagen. 4.3 Vägledande prejudikat Som redan tidigare har konstaterats är bestämmelserna om den materiella processledningen i SRB tämligen begränsade och allmänna till sin karaktär. Högsta domstolen (HD) har därför meddelat prejudikat som kompletterar bestämmelserna i SRB och ger vägledning för tolkningen av dessa. Före millennieskiftet verkar HD ha meddelat prejudikat med tre olika riktlinjer.s. 578
12.För det första ska rättens processledning vara mer aktiv när en part inställer sig utan ombud än när båda parter har juridiskt biträde (NJA 1982 s. 27 ”De nya vittnena”; NJA 1985 s. 738). Detta är en etablerad uppfattning som även har bemötts med acceptans i den juridiska litteraturen.s. 578
13.Den andra gruppen av prejudikat är relaterad till konsekvenserna av att underlåta att iaktta den materiella processledningen. Enligt HD kan bristande materiell processledning bedömas som ett rättegångsfel som kan leda till att domen upphävs (NJA 1976 s. 289 ”Traversolyckan”; NJA 1976 s. 504 ”Det otydliga medgivandet”). Underlåtenhet i processledningen kan leda till att rättegångsmaterialet i målet blir bristfälligt, vilket i sin tur leder till att det meddelade avgörandet baseras på ofullständigt material. I sådana fall är det vedertagna förfarandet att avgörandet upphävs och målet återförvisas till den domstol som meddelade det.s. 578
14.Den tredje riktlinjen gäller informativ processledning beträffande juridiska frågor. Även om domstolen tillämpar lagen ex officio (jura novit curia) ska den till exempel informera parterna om den anser det vara möjligt att pröva målet utifrån andra rättsliga tankegångar eller rättsregler än de som parterna använder i sina argument (NJA 1993 s. 13 ”Bolagets obehöriga nyttjande”). Parterna ska särskilt underrättas om tillämpningen av bestämmelsen om den annars skulle komma som en överraskning för dem (NJA 1996 s. 52).s. 579
15.För att vägleda domstolarnas processledning har HD även senare meddelat några prejudikat, som granskas här kort. I regel har det i dessa prejudikat varit fråga om att en lägre domstol borde ha bedrivit en mer aktiv processledning än vad den faktiskt gjort. I målet ”De tio vittnena” NJA 2010 s. 151 hade hovrätten tillerkänt en försvarare ersättning motsvarande färre timmar än denne debiterat för, med motivering att onödig personbevisning hade förebringats i målet. Det rörde sig om tio vittnen, varav åtta redan hade hörts i tingsrätten om i princip samma sak, nämligen att försvararens huvudman tar väl hand om sina barn och att vittnena inte hade sett att huvudmannen skulle ha misshandlat dem (p. 3). HD fann emellertid att det inte fanns skäl att minska ersättningen, eftersom bevisningen hade upptagits och de debiterade timmarna baserades på utfört arbete. HD ansåg därför att hovrätten borde ha ingripit genom materiell processledning och i första hand avvisat den onödiga bevisningen (p. 11). Som en allmän vägledning baserat på prejudikatet kan det konstateras att domstolen i första hand ska rätta parternas bristfälliga förfarande genom materiell processledning och först i andra hand tillämpa påföljder av sanktionskaraktär. Trots att det var fråga om ett brottmål, ska samma tillvägagångssätt tillämpas även i tvistemål.s. 579
16.Även i NJA 2014 s. 212 är det fråga om hovrättens processledning. Enligt HD kan det finnas behov av materiell processledning i hovrätten under förberedelsen, men när målet har kommit så långt som till huvudförhandling finns det i regel inte längre något behov av materiell processledning (p. 8). HD påminner dock att det också finns undantag: Hovrätten ska grunda sin dom på vad som har lagts fram vid huvudförhandlingen, vilket innebär att eventuella oklarheter eller ofullständigheter i parternas framställningar fortfarande måste klarläggas (p. 9). I fallet hade hovrätten i början av huvudförhandlingen ställt ett antal frågor till parterna. I detta sammanhang hade hovrätten missuppfattat kärandens svar (p. 5).s. 579
17.Det väsentliga i målet var att svaret avvek från vad käranden hade framfört under tingsrättens förberedelse och huvudförhandling samt under hovrättens förberedelse. HD fann anledning att konstatera att om hovrätten ställer frågor eller gör påpekanden för att klargöra vad parterna har anfört, måste hovrätten säkerställa att yrkandena uppfatttas korrekt med hänsyn till vad som framkommit i tingsrätten och under hovrättens förberedelse (p. 10). Hovrätten hade således kommit att grunda sin dom på en felaktig uppfattning om kärandens talan. Eftersom hovrätten därmed inte hade prövat partens talan i hela dess vidd, hade det förekommit ett rättegångsfel som kunde antas ha inverkat på målets utgång. Detta fel skulle föranleda undanröjande av domen och återförvisning till hovrätten (p. 12).s. 579
18.Målet ”Marginalen” NJA 2018 s. 1062 gällde en skuld enligt ett kreditavtal, som enligt den svarande JM hade ådragits honom av hans sambo. Under förberedelsen i tingsrätten hade JM åberopat sambons mor som vittne. Vid huvudförhandlingen hade JM företrätts av en person som inte var jurist. Efter huvudförhandlingen, men innan domen meddelades, hade JM begärt att handlingarna i målet skulle kompletteras så att sambon hade hörts som vittne. Tingsrätten hade avslagit begäran och meddelat en fullgörelsedom till förmån för borgenären (p. 1–6). JM hade därefter ansökt om prövningstillstånd och åberopat sig själv och sin sambo som vittnen. Hovrätten beviljade inte prövningstillstånd. JM överklagade till HD och anförde att hovrätten borde ha meddelat prövningstillstånd eftersom tingsrättens materiella processledning av målet hade varit bristfällig (p. 7–8).s. 580
19.I motiveringen (p. 13–15) till sitt beslut konstaterar HD att behovet av processledning påverkas bl.a. av om en part inställer sig utan ombud. Även om syftet med processledningen är att effektivisera förfarandet måste utgångspunkten vara att parterna ska kunna lägga fram allt material de önskar i underrätten, eftersom möjligheten att åberopa nytt material i överrätterna är begränsad. Domstolen får inte agera på ett sätt som äventyrar dess opartiskhet eller rättvisan i processen. Detta hindrar dock inte domstolen, som en allmän regel, från att påpeka för parterna betydelsen av principen om det bästa bevismedlet eller, vid behov, förklara dess innebörd. Domstolen kan således exempelvis fråga en part om det finns vittnen tillgängliga i en viss fråga. Detta gäller särskilt om parten saknar ett juridiskt skolat ombud.s. 580
20.HD fann att tingsrättens processledning hade varit bristfällig och att tingsrätten därför borde ha gett JM möjlighet att enligt SRB 43:14 komplettera sin utredning även efter huvudförhandlingen(p. 19–21). HD fann vidare att tingsrättens bristfälliga processledning utgjorde en godtagbar grund för JM att åberopa ny bevisning i hovrätten. Avsaknaden av bevisning, till följd av tingsrättens försummelse, medförde att det fanns anledning att betvivla riktigheten i det slut som tingsrätten kom till och därför borde hovrätten ha meddelat prövningstillstånd. HD meddelade tillstånd till målets prövning i hovrätten.s. 580
21.Målet ”Aptics rättegångskostnad” NJA 2022 s. 819 gällde domstolens skyldighet att utöva ytterligare materiell processledning i syfte att klarlägga ett yrkande från en part om ersättning för rättegångskostnader i tingsrätten, trots att parten inte hade preciserat sitt yrkande förrän målet avslutades (p. 6). Det är vanligt att en part i ett mål i någon av sina första skrifter till domstolen anger att han eller hon yrkar ersättning för sina rättegångskostnader med ett belopp som senare ska anges. En part ska i sådana fall ges tillfälle att precisera sitt yrkande. Detta kan ofta ske genom att parterna föreläggs att slutföra sin talan, vilket tingsrätten gjorde i detta fall (p. 9). Domstolen kan dock inte alltid nöja sig med att meddela parten ett slutföreläggande. Om parten trots föreläggandet inte preciserar sitt yrkande måste domstolen normalt utöva ytterligare materiell processledning för att klarlägga innehållet i yrkandet om rättegångskostnader (p. 11).s. 580
22.HD framhåller vidare att situationen är annorlunda om det finns skäl att uppfatta partens passivitet som ett frånfallande av yrkandet. Så kan exempelvis vara fallet om domstolen i ett slutföreläggande särskilt har uppmanat parten att ange innehållet i sitt kostnadsyrkande, och något preciserat yrkande trots detta inte har inkommit (p. 12). HD hänvisade till bestämmelsen om processledning vid huvudförhandlingen samt till sina tidigare prejudikat ”Smådalarös rättegångskostnad” NJA 1994 s. 7 och ”Ridsportförbundets rättegångskostnad” NJA 2003 s. 445. HD konstaterade i sin bedömning att tingsrätten borde ha klargjort det exakta innehållet i yrkandet genom materiell processledning. HD fann att tingsrättens underlåtenhet att göra detta utgjorde ett rättegångsfel och beslutade att återförvisa målet till tingsrätten för prövning av frågan om rättegångskostnaderna (p. 17).s. 581
23.Vid bedömningen av prejudikatets allmänna betydelse kan det konstateras att även om avgörandet gällde rättegångskostnader, ska de resonemang som antogs i domen tillämpas även på andra framställda krav vars exakta belopp har lämnats ospecificerat av parten på eget initiativ. Fallet är också i övrigt ett bra exempel, eftersom det tydligt illustrerar ett problem som är förknippat med prejudikatens genomslagskraft: inte ens två tidigare prejudikat (NJA 1994 s. 7 och NJA 2003 s. 445) var tillräckliga för att säkerställa en felfri processledning. Nu har samma processuella riktlinje upprepats i tre olika prejudikat. 4.4 Sammanfattning Ovan har den materiella processledningen i Sverige behandlats. Sammanfattningsvis kan det konstateras att den särskilt syftar till att säkerställa en effektiv process och dessutom till att förhindra att parterna lider otillbörlig rättsförlust i förfarandet. Processledningen omfattar hela rättegångsmaterialet. Av prejudikaten framgår särskilt vikten av att klargöra parternas yrkanden och den bevisning som åberopas. På ett intressant sätt framträder lagstiftarens tillit till den svenska domarens goda omdöme i frågor som rör processledning.s. 581
24.Domstolens processledning framstår i vissa fall som relativt passiv och skulle kunna vara mer aktiv eller bättre anpassad till att identifiera de situationer där processledning är nödvändig. Detta framgår av prejudikaten, där de lägre domstolarnas processledning konsekvent har kritiserats för passivitet, men inte för överdriven aktivitet. Rättsläget i fråga om processledning framstår som relativt välstrukturerat, och enligt den ovan anförda juridiska litteraturen föreligger inga särskilda rättsliga problem.s. 581