1.3.1 Rättegångsförfarandets grunder I Finland regleras handläggningen av tvistemål i den finska rättegångsbalken (4/1734, FRB). Käranden väcker talan genom att inge en stämningsansökan, vilket även inleder målet vid domstol (FRB 5:1). Vid domstolen delas handläggningen in i en skriftlig och en muntlig förberedelse (FRB kap. 5) samt en huvudförhandling (FRB kap. 6).s. 569
2.I ett tvistemål där förlikning är tillåten styrs förfarandet särskilt av förhandlingsprincipen och dispositionsprincipen. Dessutom styrs processen av parternas yrkandebörda (FRB 24:3.1), åberopsbörda (FRB 24:3.2), förbudet mot ändring av talan (FRB 14:2) samt principerna om fri bevisföring (FRB 17:1.1) och fri bevisvärdering (FRB 17:1.2). Skyldigheten att lägga fram bevisning i målet åligger parterna, och domstolen har närmast en begränsande eller undantagsvis kompletterande roll i fråga om bevisningen (FRB kap. 17). 3.2 FRB:s bestämmelser för processledning De allmänna bestämmelserna om materiell processledning i tvistemål fastslås i FRB 5:21 (768/2002), som ska tillämpas vid förberedelsen, respektive FRB 6:2a.2 (595/1993), som ska tillämpas vid huvudförhandlingen. Dessa bestämmelser är logiskt placerade i rättegångsbalken, eftersom FRB 5:21 återfinns i kapitlet ”Om väckande av talan och förberedelse i tvistemål”, medan FRB 6:2a.2 ingår i kapitlet ”Huvudförhandling i tvistemål”. Båda bestämmelserna är utformade i en förpliktigande form för domstolen och föreskriver, redan enligt sin ordalydelse, obligatoriska normer.s. 569
3.Dessa bestämmelser är produkter från olika epoker. FRB 6:2a.2, som gäller domstolens frågeplikt vid huvudförhandlingen, bygger till stor del på 1960 års processledningsbestämmelse (FRB 14:1.1, 362/1960) och fick sin nuvarande form i samband med reformarbetet i slutet av 1980-talet (RP 15/1990). FRB 5:21, som tillämpas vid förberedelsen, fick sin nuvarande form i början av 2000-talet (RP 32/2001). Den sistnämnda paragrafen kan betraktas som avancerad eftersom den är begreppsmässigt exakt och har en tydlig struktur.s. 570
4.Innehållet i FRB 5:21 blir klart först då det läses tillsammans med 19 § i samma kapitel. Enligt FRB 5:19 ska domstolen vid förberedelsen bland annat klarlägga parternas yrkanden och grunderna för dem samt även vilka bevis (bevismedel) som kommer att läggas fram och vad som ska styrkas med varje bevis (bevistema). Domstolens processledning riktar sig således i stor utsträckning mot hela rättegångsmaterialet. Strukturellt är FRB 5:21 indelad i tre moment som främst är baserade på vad den materiella processledningen riktar sig mot och i vilket syfte den används. 5:21 är formulerad på följande sätt: Domstolen skall vid förberedelsen se till att de syften som nämns i 19 § nås och att parterna uppger alla omständigheter som de vill åberopa. Om en parts skriftliga eller muntliga utsaga är oklar eller bristfällig, skall domstolen ställa de frågor som behövs för att klarlägga saken. Domstolen skall övervaka att sådant som inte hör till målet inte inblandas i det och att onödiga bevis inte läggs fram i det. Enligt ordalydelsen gäller 1 mom. för att utreda parternas vilja och för att berika rättegångsmaterialet. Domstolen måste se till att alla de frågor som nämns i FRB 5:19 utreds, och också se till att parterna uppger alla omständigheter som de vill åberopa. Syftet med 1 mom. är, enligt motiven, att domstolen ska klarlägga parternas verkliga vilja och säkerställa att en part inte, på grund av okunnighet eller av misstag, underlåter att framställa ytterligare yrkanden, åberopa ett nytt rättsfaktum eller lägga fram ett bevis och lider skada till följd av detta.s. 570
5.Paragrafens 2 mom. handlar om förtydligande och korrigerande processledning som gör det möjligt för domstolen att komplettera (förtydliga och korrigera) de processåtgärder som parterna vidtar. Domstolen ska undanröja oklarheter och brister i parternas muntliga och skriftliga utsagor genom att ställa de frågor som behövs för att få en part att precisera en oklar eller bristfällig utsaga. I bestämmelsen talas det om frågor som ett sätt att genomföra processledning, men domstolen kan naturligtvis också peka på de oklarheter och brister som finns i parternas uttalanden och även uppmana parterna att undanröja dem.s. 571
6.I paragrafens 3 mom. är det fråga om processledning i syfte att begränsa rättegångsmaterialet. Enligt motiven gäller bestämmelsen bland annat sådan bevisning vars framläggande är förbjudet enligt lag. Bestämmelsen är också avsedd att begränsa framläggandet av material som är uppenbart onödigt. Avvisning av material gäller främst åberopandet av bevis och inlämnande av skriftliga bevis, eftersom bevisning i regel inte läggs fram förrän vid huvudförhandlingen. Enligt motiven bör domaren använda sin frågerätt för att försöka få parten att själv avstå från att åberopa det onödiga rättegångsmaterialet, men i praktiken kan det förekomma också sådana situationer där partens rättssäkerhet (möjlighet till överklagande) förutsätter ett dokumenterat beslut om avvisning av bevisning eller annat rättegångsmaterial. När det gäller begränsande processledning är det ändamålsenligt att utöva den i ett så tidigt skede av processen som möjligt.s. 571
7.Vid huvudförhandlingen, när ärendet har överförts från förberedelsen till huvudförhandlingsfasen, tillämpas FRB 6:2a.2, vilken, jämfört med FRB 5:21, är begränsad i sitt innehåll och till viss del också av mer allmän karaktär, dvs. mindre detaljerad och mer generell. FRB 6:2a.2 lyder: Domstolen skall också övervaka att målet blir grundligt behandlat och att sådant som inte hör till målet inte inblandas i det. Om en parts framställning befinns vara oklar eller ofullständig, skall domstolen ställa honom de frågor som behövs för att klarlägga tvistepunkterna. Enligt denna bestämmelse måste domstolen först och främst se till att ärendet behandlas grundligt. Användningen av ordet ”övervaka” ligger mycket väl i linje med parternas primära skyldighet att agera, och att domstolen är skyldig att ingripa aktivt endast om någon viss fråga inte tas hand om av parterna. Processledningen vid huvudförhandlingen kan vara klargörande, korrigerande, begränsande, informativ eller till och med berikande, även om fokus i praktiken ligger på klargörande processledning.s. 571
8.Vad som avses med ”att målet blir grundligt behandlat” definieras inte i detalj i lagen. Det är dock klart att utgångspunkten är de specifika omständigheterna i det aktuella målet. I motiven nämns bevarandet av domstolens opartiskhet och strävan att undvika en onödig förlängning av förfarandet som begränsande faktorer för den materiella processledningen, dvs. även för den grundliga utredningen av målet.s. 572
9.Liksom vid förberedelsen måste domstolen också vid huvudförhandlingen ställa nödvändiga frågor till parten om dennes framställning eller utsaga anses vara oklar eller ofullständig. Som redan nämnts kan domstolen naturligtvis, förutom att ställa frågor, även påpeka brister för parterna och uppmana dem att korrigera dem. Även vid huvudförhandlingen måste domstolen se till att sådant som inte hör till målet inte blandas in i det. I detta avseende är det fråga om domstolens skyldighet att utöva begränsande materiell processledning.s. 572
10.Eftersom bestämmelsen om den materiella processledningen vid huvudförhandling lämnar rum för tolkning, är det på sin plats att också närmare beakta de riktlinjer som ges i motiven som ligger till grund för bestämmelsen. Syftet med den materiella processledningen och andra centrala frågor har huvudsakligen behandlats i regeringens proposition 15/1990 till FRB 6:2a.2 om processledning vid huvudförhandling.s. 572
11.Enligt motiven är syftet med materiell processledning att förbättra domstolens förmåga att fatta ett materiellt riktigt beslut och även att främja förfarandets skyndsamhet och effektivitet. Därtill omfattar modern processledning enligt motiven även informativ processledning, varvid domstolens uppgift är att förklara för parterna de fakta som är relevanta för avgörandet av målet och att instruera dem om de rättsliga frågor som är aktuella.s. 572
12.Vidare framgår det av motiven att omfattningen av den materiella processledningen i princip inte påverkas av om en part har juridiskt biträde, men i praktiken kan behovet av processledning vara större om parten uppträder ensam i målet. Dessutom kan skickligheten hos partens ombud och dennes sätt att agera också påverka behovet av processledning. Detta kan innebära att om det rättsliga biträdet visar sig vara oprofessionellt eller försumligt, kommer domstolen att behöva vara mer proaktiv i sin processledning än i ett läge där partens rättsliga biträde utför sitt uppdrag på ett fullgott sätt. 3.3 Vägledande prejudikat I praktiken har bestämmelserna om processledning visat sig vara svårtolkade. Detta har exempelvis framkommit vid de så kallade prejudikatmöten som organiseras regelbundet av Högsta domstolen (HD). Till mötena har deltagare från hovrätterna, tingsrätterna, åklagarorganisationerna, juristutbildningarna och advokatsamfundet bjudits in. Vid mötena har de rättsområden och frågor identifierats där det finns ett särskilt behov av prejudikat. Framför allt har frågan om gränsdragningen mellan domstolens rätt och skyldighet att bedriva materiell processledning lyfts fram.s. 572
13.HD har väglett vid tillämpningen av reglerna om materiell processledning genom att meddela prejudikat. Det kanske mest betydelsefulla är HD 2022:14, som lyfter upp preklusion och materiell processledning. Frågan i målet var om påstådd brist på materiell processledning i tingsrätten (FRB 5:21.1) utgjorde ett giltigt skäl (FRB 25:17.1) för att åberopa nya rättsfakta i hovrätten. HD har formulerat rubriken för prejudikatet på följande sätt: Tingsrätten hade ålagt ett bolag att betala övertidsersättningar till en tidigare arbetstagare. Bolaget överklagade till hovrätten och ansåg att arbetstagarens fordringar gällande övertidsersättningarna var preskriberade med beaktande av den nya rättsregel som framgick av ett avgörande av Högsta domstolen angående preskription av arbetstidsrelaterade fordringar, vilket hade getts medan målet behandlades i tingsrätten. Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att bolaget inte hade visat att det hade i 25 kap. 17 § 1 mom. rättegångsbalken avsedda giltiga skäl att åberopa preskriptionen först i hovrätten. Klaganden ansåg alltså att tingsrätten borde ha fäst klagandens uppmärksamhet (informativ processledning) på det prejudikat HD 2018:10 som meddelats under förberedelsen av målet, så att klaganden redan i tingsrätten skulle ha kunnat åberopa det relevanta rättsfaktumet (preskription av fordringar). Å andra sidan måste det vid bedömningen av tingsrättens förfarande beaktas att klaganden borde ha varit medveten om förändringen i rättsläget utifrån HD 2018:10, eftersom det tog 10 månader mellan offentliggörandet av prejudikatet och avslutandet av förberedelsen i tingsrätten.s. 573
14.I fråga om den materiella processledningen kan motiveringen till HD 2022:14 sammanfattas i följande huvudpunkter:s. 574
15.– domstolens allmänna skyldighet att bedriva materiell processledning befriar inte parten från skyldigheten att genomföra en omsorgsfull process (här, att övervaka förändringar i rättsläget under förfarandet) och de möjliga negativa konsekvenserna (här, preklusion) av att underlåta att göra detta (kap. 16);s. 574
16.– oklara eller ofullständiga uttalanden från en part medför en skyldighet till klargörande och, i vissa fall, berikande processledning (kap. 17);s. 574
17.– det är inte nödvändigt för domstolen att uppmärksamma en part på rättsfakta som inte har åberopats om parten inte på något sätt tar upp den i sina framställningar eller om de inte är av uppenbar betydelse för målet (kap. 17);s. 574
18.– vid bedömningen av behovet (eller skyldigheten) att tillhandahålla en berikande processledning kan faktorer såsom en parts starkare ställning i förhållande till den andra samt förekomsten av juridiskt biträde beaktas som omständigheter som höjer tröskeln för processledning (kap. 17).s. 574
19.Vid tolkningen av det ovan nämnda prejudikatet är det emellertid viktigt att komma ihåg att det inte handlar om huruvida domstolen har utövat materiell processledning ”på bästa sätt”, utan endast om det förekommit sådana brister i processledningen som skulle utgöra ett giltigt skäl för att frångå preklusion.s. 574
20.Prejudikaten HD 2018:15 och HD 2012:18 om materiell processledning är intressanta därför att de innehåller uttalanden om den normativa grunden för materiell processledning. I bägge prejudikaten konstaterar HD att bestämmelserna i rättegångsbalken återspeglar en allmän princip att domstolen har en skyldighet att se till att parternas yrkanden och grunderna för dessa utreds och att målet behandlas grundligt. Vidare framhåller HD, att i ett sådant läge där en parts framställning är oklar eller ofullständig, har domstolen en skyldighet att ställa frågor (HD 2018:15, kap. 25; HD 2012:18, kap. 7).s. 574
21.HD har även meddelat några prejudikat som rör konsekvenserna av bristande materiell processledning. Om domstolen underlåter att fullgöra sin skyldighet att utöva materiell processledning, blir rättegångsmaterialet i allmänhet ofullständigt till följd av domstolens försummelse. Detta kan i sin tur leda till att målet återförvisas till en lägre instans. I HD 2011:90 och HD 1993:89 rörde det sig om en underlåtenhet att precisera yrkandet, medan det i HD 1998:117 var fråga om att domstolen underlåtit att utreda grunderna för talan.s. 574
22.Vad gäller att berika eller på annat sätt komplettera rättegångsmaterialet är HD 2022:5 av särskilt intresse. När materiell processledning leder till att nytt material från en part förs in i processen förutsätts att domstolen säkerställer motpartens processuella rättigheter. I praktiken innebär detta att motparten ska ges tillfälle att yttra sig över det nya materialet (kontradiktoriskt förfarande). 3.4 Sammanfattning Ovan har den materiella processledningen i Finland behandlats. Sammanfattningsvis kan det konstateras att den särskilt syftar till att uppnå materiellt riktiga avgöranden samt att säkerställa effektivitet och snabbhet i förfarandet. Processledningen omfattar hela rättegångsmaterialet. Av rättspraxis framgår särskilt vikten av att klargöra parternas yrkanden och grunderna för dessa.s. 575
23.Baserat på den ovan använda juridiska litteraturen riktas ingen särskild kritik mot den materiella processledningen. Domstolarnas processledning skulle emellertid vara mer aktiv, eftersom de lägre domstolarnas processledning i prejudikat konsekvent har kritiserats för passivitet, men aldrig för överdriven aktivitet. Den kanske mest centrala oklarheten i rättsläget, som behöver klargöras i framtiden, är gränsdragningen mellan domstolens rätt och skyldighet att leda processen i olika sammanhang.s. 575