Närliggande

Se a.a. s. 84–86; Mattila, Heikki E. S: Tanskan oikeus Suomessa. Lakimies 3–4/2024 s. 461–471. 1 0 Se till exempel det danska avgörandet från Højesteret U 2019.3878, som hänvisar till svensk och norsk lagstiftning; det norska avgörandet från Høyesterett HR-20191954-A, som hänvisar till svensk lagstiftning; det svenska avgörandet NJA 2008 s. 733, som hänvisar till dansk lagstiftning; och det finska avgörandet HD 2005:34, som hänvisar till svensk lagstiftning. Se Hjort Sources of inspirations of Nordic Procedural Law 2021 s. 86 fotnot 92, där också andra exempel nämns. Se även finska HD 2019:42, där det hänvisas till Ekelöf, Per Olof — Edelstam, Henrik — Pauli, Mikael: Rättegång. Andra häftet. 9:e uppl. Norstedts Juridik 2015. 11 Domstolen kan emellertid inte presumeras använda utländsk rätt som tolkningsstöd annat än i undantagsfall, och sådana rättskällor omfattas inte heller av principen jura novit curia. 12 Framställningen i detta avsnitt syftar till att ge en allmän analytisk utgångspunkt för den komparativa analysen. Syftet är att formulera en funktionell referensram som möjliggör jämförelse mellan de undersökta rättssystemen. 13 Virolainen, Jyrki — Launiala, Mika: Tuomarin prosessinjohto riita-asiassa. Alma Talent 2024 s. 17–19. 14 Ekelöf, Per Olof — Edelstam, Henrik — Pauli, Mikael: Rättegång. Femte häftet. JUNO Version 9 (i det följande Ekelöf m.fl. Rättegång V), s. 57. 1 5 Se t.ex. prop. 1986/87:89 Om ett reformerat förlikningsförfarande. I de jämförda rättssystemen varierar prioriteringarna i viss mån mellan viljan att uppnå ett materiellt riktigt slut och förfarandets effektivitet, vilket framgår av denna artikel i kapitel 3–6. 16 I Finland var Jyrki Virolainen den förste att introducera den femfaldiga uppdelningen i sin bok Materiaalinen prosessinjohto från 1988. För ytterligare information om den materiella processledningens funktioner se Virolainen — Launiala Tuomarin prosessinjohto riita-asiassa 2024 s. 185–216. 17 Om instrument i processledningen, se a.a. s. 217 ff. 18 Se a.a. s. 218. 1 9 Om domarens fråge- och informationsverksamhet, se a.a. s. 283 ff. 20 Om t.ex. avisningen av bevis, se a.a. s. 293. 21 Se Lindell, Bengt: Civilprocessen. Femte upplagan Iustus Förlag 2021 s. 363. 22 Virolainen — Launiala Tuomarin prosessinjohto riita-asiassa 2024 s. 375–377. 23 Om domarens opartiskhet i processledningen, se a.a. s. 159–180. 24 Om dispositionsprincipen och förhandlingsprincipen, Jokela, Antti: Oikeudenkäynnin perusteet, periaatteet ja instituutiot. Oikeudenkäynti I. 3., uudistettu painos. Alma Talent 2016 s. 166–170. 2 5 För en framställning av rättegångsförfarandet i Finland, se Helenius, Dan — Linna, Tuula: Siviili- ja rikosprosessioikeus. 3. uud. p. Alma Insights 2024. 26 Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagstiftning om revision av rättegångsförfarandet i tvistemål i underrätterna. 27 Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagar om ändring av bestämmelserna om förberedelse och huvudförhandling i tvistemål samt behandling av ansökningsärenden i rättegångsbalken och i vissa andra lagar. 2 8 Inom finskt rättsspråk avser termen ”moment” en underindelning av en paragraf, medan inom svenskt rättsspråk används termen ”stycke” för samma ändamål. 29 RP 32/2001 s. 50. Se även Jokela, Antti: Oikeudenkäynnin asianosaiset ja valmistelu. Oikeudenkäynti II. 4., uudistettu painos. Alma Talent 2024 s. 499 f. 30 RP 32/2001 s. 50. Se även Jokela Oikeudenkäynti II 2024 s. 500 f. 31 Virolainen — Launiala Tuomarin prosessinjohto riita-asiassa 2024 s. 290 f. 32 RP 32/2001 s. 50 f. Se även Jokela Oikeudenkäynti II 2024 s. 501 f. 33 RP 32/2001 s. 51. 34 Processledningen ska vara rättidig, och när det är fråga om begränsande processledning bör den utövas så tidigt som möjligt, så länge det kan ske på ett tillförlitligt sätt. Se Virolainen — Launiala Tuomarin prosessinjohto riita-asiassa 2024 s. 155. 3 5 RP 15/1990 s. 27. Se även Jokela, Antti: Pääkäsittely, todistelu ja tuomio. Oikeudenkäynti III. 3., uudistettu painos. Alma Insights 2025 s. 78. 36 RP 15/1990 s. 27. Se även Jokela Oikeudenkäynti III s. 83 f. 37 RP 15/1990 s. 27. 3 8 RP 15/1990 s. 27. 39 Se Virolainen — Launiala Tuomarin prosessinjohto riita-asiassa 2024 s. 537 ff. 40 Möten har hållits åren 2018, 2019, 2022 och 2024. Informationen om mötena baseras på författarens deltagande i mötena samt minnesanteckningar. Om prejudikatmötena och deras betydelse, se Launiala, Mika: Korkeimman oikeuden ennakkopäätösjärjestelmä. Alma Insights 2026 s. 47. 4 1 Se även Risto Koulus kommentar till avgörandet, där prejudikatets generaliserbarhet ifrågasätts, i verkserien KKO:n ratkaisut kommentein (toim. Pekka Timonen) Alma Talent s. 122–124. 4 2 Om förhandlingsprincipen och dispositionsprincipen, Lindell Civilprocessen 2021 s. 135–137. 43 En tydlig översikt över förfarandet i tvistemål, se Mellqvist, Mikael — Lindh, AnnaKarin: Processrätt: grunderna för domstolsprocessen. Upplaga 4 Iustus 2020. 4 4 Prop. 1986/87:89; SOU 1982:26 Processen i tingsrätt. 45 Prop. 1986/87:89 s. 105. 46 Se SOU 1982:26 s. 110 f.; Ekelöf m.fl. Rättegång V s. 57 f. 47 Se även Ekelöf m.fl. Rättegång V s. 57. 48 Prop. 1986/87:89 s. 106. 4 9 Om de omständigheter som påverkar behovet av processledning, Ekelöf m.fl. Rättegång V s. 58; Lindell Civilprocessen 2021 s. 363. 50 Prop. 1986/87:89 s. 106. 51 Otydlighet uppstår till exempel när det inte framgår vilka omständigheter som åberopas i målet. En part kan till exempel nämna ett faktum, men det är inte klart om han eller hon avser att åberopa detta som ett rättsfaktum. Se Lindell Civilprocessen 2021 s. 362. 52 Ofullständig kan t.ex. betyda att ett juridiskt argument är ofullständigt. Till exempel har ett rättsligt argument korrekt åberopats, men ett element (moment) i det rättsliga argumentet förblir oklart. Ett exempel på detta är ett avtal vars innehåll har åberopats korrekt men identifieringen av avtalet är ofullständig. Lindell Civilprocessen 2021 s. 362. 53 Prop. 1986/87:89 s. 106. Se även Fitger, Peter — Sörbom, Monika — Eriksson, Tobias — Hall, Per — Palmkvist, Ragnar — Renfors, Cecilia: Rättegångsbalken JUNO (Version 94) 42 kap. 8 §. 54 Prop. 1986/87:89 s. 106. Se även Fitger m.fl. Rättegångsbalken JUNO (Version 94) 42 kap. 8 §. 5 5 Lindell Civilprocessen 2021 s. 362. Se även NJA 2014 s. 212, där det anges att parternas framställningar bör bli föremål för klargörande processledning även vid huvudförhandlingen i hovrätten, om omständigheterna så kräver. 56 Om den begränsande processledningen, Lindell Civilprocessen 2021 s. 361. 57 Prop. 1986/87:89 s. 106 f. 58 Lindell Civilprocessen 2021 s. 363; Fitger m.fl. Rättegångsbalken JUNO (Version 94) 42 kap. 8 §. Se även målet ”Marginalen” NJA 2018 s. 1062 p. 15, som behandlas närmare senare. 5 9 Om förhandlingsprincipen och dispositionsprincipen, se Gomard, Bernhard — Kistrup, Michael: Civilprocessen. 8. udgave 2020. Civilprocessen Karnov Group s. 500–504. 60 För en grundlig översikt över rättegången i tvistemål, se Rammeskow Bang-Pedersen, Ulrik — Salung Petersen, Clement — Højlund Christensen, Lasse: Den civile retspleje. 6. udgave Hans Reitzels Forlag 2024 s. 107 ff. 61 Lov nr. 260 af 8. juni 1979; Betænkning om behandling af borgerlige sager nr. 698 1973 s. 121 ff. 6 2 Om materiell processledning och materiellt riktig dom, se Betænkning 2001:1407 Reform af den civile retspleje I s. 311; Dahlager, Christian: Civile retssager. 2. udgave. Jurist- og Økonomforbundets Forlag 2015 s. 120; Gomard — Kistrup Civilprocessen 2020 s. 506. Se även Finn Taksøe-Jensens djupgående avhandling på ca 700 sidor Materiel procesledelse, utgiven 1976 (Juristforbundets forlag), som fortfarande är ett viktigt verk om den materiella processledningen. 63 Se även Betænkning om behandling af borgerlige sager nr. 698 1973 s. 124; Gomard — Kistrup Civilprocessen 2020 s. 507 f. Se därtill Rammeskow Bang-Pedersen m.fl. Den civile retspleje 2024 s. 123; Dahlager Civile retssager 2015 s. 120. 64 Se Betænkning om behandling af borgerlige sager nr. 698, 1973 s. 124. Se även Rammeskow Bang-Pedersen m.fl. Den civile retspleje 2024 s. 123 f.; Gomard — Kistrup Civilprocessen 2020 s. 506 f.; Dahlager Civile retssager 2015 s. 120–123. 6 5 Se Gomard — Kistrup Civilprocessen 2020 s. 506. 66 Se Betænkning om behandling af borgerlige sager nr. 698. 1973 s. 124; Rammeskow Bang-Pedersen m.fl. Den civile retspleje 2024 s. 123 f.; Dahlager Civile retssager 2015 s. 120. 67 Se även Lindencrone, Lars — Werlauff, Erik: Dansk Retspleje. 5 udgave Karnov 2011 s. 290; Gomard — Kistrup Civilprocessen 2020 s. 507; Rammeskow BangPedersen m.fl. Den civile retspleje 2024 s. 123. 6 8 Se Betænkning 2001:1407 Reform af den civile retspleje I s. 320. 69 Se a.a. s. 315. 70 https://www.domstol.dk/hoejesteret/afgoerelsesdatabase/ (besökt 1.12.2025) innehåller prejudikat från och med september 2009. De använda sökorden var ”procesledelse” och ”vejledningspligt”. 71 Exempelvis fanns i eLov-databasen (https://www.elov.dk/) cirka 30 domstolsavgöranden kopplade till Rpl § 339, av vilka inget hade meddelats av Højesteret (besökt 13.12.2024). 72 Se Rammeskow Bang-Pedersen m.fl. Den civile retspleje 2024 s. 123–125; Gomard — Kistrup Civilprocessen 2020 s. 504–508; Dahlager Civile retssager 2015 s. 120– 123; Lindencrone — Werlauff Dansk Retspleje 2011 s. 290. 7 3 Om förhandlingsprincipen och dispositionsprincipen, se Skoghøy, Jens Edvin A.: Tvisteløsning. 4. utgave. Universitetsforlaget 2022 s. 570–573. 74 En tydlig översikt över rättegångsförfarandet i tvistemål, se Hjort, Maria Astrup: Sivilprosess: kort forklart. Universitetsforlaget 2024. 75 De viktigaste förslagen till lagändringar är Norges offentlige utredninger 2001:32 (NOU 2001:32) Rett på sak och Ot. prp. nr. 51 (2004–2005) Om lov om mekling og rettergang i sivile tvister (tvisteloven). 76 Skoghøy Tvisteløsning 2022 s. 967. 7 7 Ot. prp. nr. 51 (2004–2005) s. 169–170. Skoghøy håller dock inte med, eftersom han ser bestämmelserna om processledning huvudsakligen som befogenhetsbestämmelser som, med vissa undantag, inte skapar en skyldighet för domstolen att bedriva materiell processledning. Skoghøy Tvisteløsning 2022 s. 967–968. 78 För mer om begreppen, se Backer Norsk sivilprosess 2024 s. 317–318. Se även Robberstad Sivilprosess 2021 s. 211. 79 För mer information om begreppen, se Ot.prp. nr. 51 (2004–2005) s. 406; Eldjarn, Erik: Materiell prosessledelse. UiT Norges arktiske universitet 2015 s. 3–4; Backer, Inge Lorange: Norsk sivilprosess. 3. utgave. Universitetsforlaget 2024 s. 317–318. 80 Robberstad, Anne: Sivilprosess. Fagbokforlaget 2021 s. 210. Se även Hjort, Maria Astrup: Hvilket ansvar har dommeren for å legge til rette for et godt avgjørelsesgrunnlag i en sivil sak? Jussens Venner 2018 s. 393–394. 81 Se Ot.prp. nr. 51 (2004–2005) s. 407 och den kritik som riktats mot den Schei, Tore — Bårdsen, Arnfinn — Bugge Nordén, Dag — Reusch, Christian — Øie, Toril M.: Tvisteloven I. 2. utgave. Universitetsforlaget 2013 s. 418. 8 2 Ot.prp. nr 51 (2004–2005) s. 407. 83 Robberstad Sivilprosess 2021 s. 211. 84 Backer Norsk sivilprosess 2024 s. 318. Se även Eldjarn Materiell prosessledelse 2015 s. 65–69. 85 Se Robberstad Sivilprosess 2021 s. 212. Se även HR-2019-741-A. 86 Se Backer Norsk sivilprosess 2024 s. 318. 87 Ot.prp. nr. 51 (2004–2005) s. 406. 88 Se Ot.prp. nr. 51 (2004–2005) s. 406; Robberstad Sivilprosess 2021 s. 214. 8 9 Ot.prp. nr. 51 (2004–2005) s. 406. 90 Robberstad Sivilprosess 2021 s. 214; Backer Norsk sivilprosess 2024 s. 320. 91 Ot.prp. nr. 51 (2004–2005) s. 407. 92 Ot.prp. nr. 51 (2004–2005) s. 172. 93 Ot.prp. nr. 51 (2004–2005) s. 172. 9 4 Backer Norsk sivilprosess 2024 s. 322. 95 Ot.prp. nr. 51 (2004–2005) s. 407. 96 Vid sökningen (8.3.2026) framkom följande avgöranden: HR-2019-741-A; HR2015-00697-U; HR-2010-00808-U; HR-2015-00666-A; HR-2008-02161-A. 9 7 Skoghøy, Jens Edvin A.: Tvisteløsning. 3. utgave. Universitetsforlaget 2017 s. 966.

Hänvisas från p. 5 (s. 566)