1.Det kan vara lämpligt att vid en fortsatt diskussion om lagstiftning på området utgå från JB:s reglering av äganderätt och vanlig nyttjanderätt. Härvid är att märka att renskötselrätten som nämnt inte kan överlåtas och inte heller bli föremål för inskrivning; regler som gäller verkan av överlåtelse av fastighet och av inskrivning saknar därför tillämpning, fast analogier från JB och annan fastighetsrättslig lagstiftning kan diskuteras.s. 509
2.I 1 kap. JB finns vissa allmänna regler om fastighet och dess gränser. Bland annat sägs att jorden är indelad i fastigheter (1 §). Denna indelning har inget att göra med indelningen i samebyområden, vilka inte avgränsas på samma sätt som de fastigheter som områdena omfattar. Vidare anges hur fastighetsgränserna bestäms i olika fall. Motsvarande bestämmelser saknas beträffande byområden, vilka inte bestäms genom en lantmäteriförrättning utan av Sametinget, som här uppträder som myndighet; indelningen ska göras så att områdena blir lämpade för sitt ändamål med hänsyn till betestillgång och övriga omständigheter (7 § RNL), en synpunkt som saknar motsvarighet när det gäller fastighetsgränser. Det är i varje fall fråga om en form av fastighetsreglering där inte fastighetsbildningslagen blir tillämplig.s. 509
3.Det är tveksamt om RNL:s regler om indelning av byområden är förenliga med grundlagens egendomsskydd; ett beslut enligt 7 § kan innebära att en sameby tvingas avstå mark utan kompensation, vilket inte stämmer med 2 kap. 15 § 2 st. RF. Frågan tycks inte ha bekymrat lagstiftaren, som sannolikt ansett renskötselrätten så speciell att den inte behövde följa vanliga fastighetsrättsliga principer; vid tiden för RNL:s tillkomst gällde ju 1809 års RF. Över huvud taget är förhållandet till grundlagsregeln oklart; bl.a. den olyckliga bestämmelsen i 1 § att renskötselrätten tillkommer den samiska befolkningen ställer till problem. Är det fråga om en kollektiv rätt kan en överföring av ett byområde till en annan sameby i varje fall inte anses stridande mot egendomsskyddet. RegR synes ha godtagit regeln i ett fall (RÅ 2001 not. 183), där dock frågan knappast ställdes på sin spets. Tar man RF och Europakonventionens egendomsskydd på allvar utgör överföringen en kränkning av samebyns egendom som kan grunda ersättning, närmast enligt principerna i 10 § FBL, att betalas av den som övertagit marken.s. 509
4.I 2 kap. JB behandlas tillbehör till fastighet. Här kan nämnas att RNL innehåller regler om vissa byggnader och anläggningar som får anses som tillbehör till renskötselrätten — arbetshage, stängsel, renslakteri och annan anläggning samt renvaktarstuga, kåta, förvaringsbod eller annan mindre byggnad, allt under förutsättning att anläggningen eller byggnaden behövs för renskötseln. Sameby eller medlem i sameby får anses som ägare till sådana anläggningar eller byggnader. Det är alltså inte fråga om tillbehör till fastighet utan till särskild rätt. Rätten till anläggningen eller byggnaden består även när fastigheten överlåts. Om något godtrosförvärv för den nye ägaren blir inte fråga. JB:s bestämmelser är inte tillämpliga på situationen. Inskrivning av renskötselrätten är ju över huvud taget inte möjlig, och överlåtarens eventuella lagfart saknar betydelse i sammanhanget.s. 510
5.Reglerna om rättsförhållanden mellan grannar i 3 kap. JB kan enligt sin lydelse tillämpas också på förhållandet mellan sameby och andra som brukar samma eller angränsande mark: Envar ska vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom ta skälig hänsyn till omgivningen. Framför allt får de betydelse för skadeståndsansvaret mellan sådana brukare. Förutsättningarna för ansvar är emellertid oklara; sannolikt omfattar skadeståndet i grannförhållanden ren förmögenhetsskada, och sannolikt innebär det inte något strikt ansvar, men varken motiv eller rättspraxis ger något säkert besked. I varje fall finns goda skäl att betrakta samebyn som granne i förhållande till fastighetsägaren, och då är den naturliga regeln ett ansvar för bristande hänsyn enligt JB. Något stöd för ett strikt ansvar är svårt att finna (frånsett i vissa oklara utläggningar i motiven till ändringar i RNL år 1994, se avsnitt 11 nedan). Å andra sidan kan man inte — som invänts från näringslivets sida — anse ett hänsynsansvar för andra brukare av fastigheten som ett avsteg från gällande rätt; ägaren och samebyn är jämställda när det gäller egendomsskydd, och det saknas skäl — även bortsett från urfolksrätten — att på detta sätt diskriminera samebyn när det gäller skadestånd. (Se vidare avsnitt 6 nedan.)s. 510
6.Någon direkt tillämpning av reglerna i 4 kap. JB blir inte aktuell, eftersom renskötselrätten som sagt inte får överlåtas. Renskötselrätten kan emellertid få betydelse vid fastighetsköp om den innebär ett hinder för fastighetens bruk i något särskilt avseende — inte att fastigheten hör till renskötselområdet, något som en köpare får antas ha räknat med vid dessa transaktioner, utan snarare att renskötseln tar viss mark i anspråk mera intensivt, t.ex. som flyttväg. Det kan hindra den användning av marken som köparen räknat med. I sådana fall lär 4 kap. 17 § JB bli tillämplig. Köparen har alltså rätt till avdrag på köpeskillingen, i vissa fall hävning samt skadestånd. Situationen påminner om när en särskild rätt enligt JB besvärar den överlåtna fastigheten (jfr nedan om 7 kap. JB). Den kräver knappast någon lagändring.s. 511
7.Som nämnt lär det inte heller uppkomma några klandersituationer eller några panträttsfrågor för renskötselrättens del. 5 och 6 kap. JB kan därför förbigås.s. 511
8.Större intresse har 7 kap. JB. Som framgår av 1 § reglerar det inte renskötselrätt, bara särskilda rättigheter som uppkommer genom avtal (inbegripet skogsavverkningsrätt, täktupplåtelser och naturvårdsavtal; se 7 kap. 3 §). Man kan tänka sig att dessa regler skulle bli analogiskt tillämpliga på renskötselrätten.s. 511
9.I kapitlet behandlas vissa situationer där nyttjanderätter av annat slag kommer i konflikt med äganderätt eller annan särskild rätt. Enligt RNL kan visserligen inte rättigheter upplåtas som ingår i renskötselrätten, men som nämnt bör avtal om negativ bruksrätt kunna träffas med ägaren eller andra rättighetshavare.s. 511
10.Upplåtelser — även av jakt- och fiskerätt — kan vidare ske av Girjas sameby (och sannolikt andra samebyar med motsvarande förhållanden) enligt NJA 2020 s. 3. Vad som gäller här är dock omstritt (se avsnitt 9 nedan).s. 511
11.I varje fall lär inget hindra att en sameby, eller kanske en medlem i sameby, träffar avtal om att utvidga renbetesområdet. Sådana upplåtelser torde falla under JB:s regler, analogt tillämpade; i vart fall blir inte RNL tillämplig. Detsamma gäller om en sameby eller medlem avtalar med fastighetsägaren om uppförande av en anläggning för renskötseln eller en renvaktarstuga. Det blir då närmast fråga om ett anläggningsarrende eller någon gång bostadsarrende (förutsatt att ett vederlag utgår).s. 511