Se särskilt Christina Allard, a.a. s. 297 ff. Sedan Renmarkskommittén måst avbryta sitt arbete lade ordföranden och sekretariatet fram ett utkast till ny renskötsellagstiftning, avsett att utgöra ett underlag för en sådan lagstiftning. Här ska inte detta utkast diskuteras; det är ovisst om statsmakterna alls inriktar sig på en reform av denna räckvidd, och till stor del skulle den sannolikt bygga på andra principer och värderingar än vad som legat bakom utkastet. I den mån några lagregler föreslås i det följande är det huvudsakligen bara fråga om försök att förtydliga nuvarande rättsläge eller att anpassa reglerna till JB:s eller FBL:s system. 8 Jfr Bengtsson i Festskrift till Göran Millqvist s. 147. 9 Jfr prop. 1971:51 s. 128 och 267, JoU 1971:37 s. 43 och 44. 1 0 Se härom Sten Hillert, Servitut – förmån och last, en studie över servitutsfigurens funktion och avgränsning, särskilt dess förhållande till nyttjanderätt (1960) s. 115 ff. och Bertil Bengtsson, Richard Hager och Anders Victorin, Hyra och annan nyttjanderätt till fast egendom, (uppl. 10, 2022) avsnitt 1.1. 11 Se härom Malin Brännström och Christina Allard, Samebyars avtalsrätt — en replik, i SvJT 2019 s. 165. Se däremot Eivind Torp, Samebyars avtalsrätt, i SvJT 2018 s. 749. 12 Jfr Bertil Bengtsson i Festskrift till Göran Millqvist s. 147 med hänvisningar. 13 Jfr prop. 2005/06:86 s. 35 ff. 14 Se prop. 1992/93:32 s. 95 f. 15 Jfr Zack Norén, Avtalsbundenhet och oskälighet, i SvJT 2025 s. 253. 1 6 Ett beslut av Sametinget om fastställande av gränser mellan Grans, Malå, Marskaure, Ran och Svaipa samebyars vinterbetesmarker har till stor del grundats på lämplighetsöverväganden — man har velat tillgodose de olika byarnas behov av bete — men bedömningen utgår från byarnas sedvanerättsliga bruk. 17 Se Christina Allard, a.a. s. 305 ff. Se vidare 11 nedan. 18 Se det s.k. Sörkaitumfallet (Christina Allard, a.a. s. 303), där kammarrätten åberopat som stöd för regeln att RNL förklarar renskötselrätten som en rätt för hela den samiska befolkningen, en ståndpunkt som Christina Allard på goda grunder kritiserar. Se även Bertil Bengtsson, 21 uppsatser – skadestånd och försäkring, grundlag, fastighetsrätt och miljö, ur domarens synvinkel (2003) s. 280 och 282. 1 9 Jfr Bertil Bengtsson, Miljöskadestånd och grannansvar (2023) s. 112 ff. med hänvisningar. 20 Enligt ett förslag i departementspromemorian Ds 2009:40 skulle regler införas om att den som utövar renskötselrätt å ena sidan samt markägare och innehavare av särskild rätt å andra sidan ska visa skälig hänsyn till varandra (13 och 14 §§ i lagförslaget). Sannolikt var meningen att också överträdelse av hänsynsregeln skulle medföra skadeståndsansvar mot motparten. En liknande regel förekom för övrigt i SOU 2001:101 (3 kap. 2 § lagen om renskötselrätt). — Förslagen kritiserades skarpt från markägarhåll och från näringslivets sida — de ansågs leda till en rättighetsförskjutning som var oförenlig med grundlagens egendomsskydd. Ingetdera förslaget ledde till lagstiftning. — Att en ömsesidig hänsynsregel mötte sådant motstånd kan ha berott på att äganderätten ansetts utgöra mera skyddsvärd egendom än renskötselrätten, något som dock saknar stöd i 2 kap. 15 § RF; när HD i skattefjällsmålet uttalade att renskötselrätten var skyddad enligt regeringsformen byggde det på att den var likställd med äganderätten. 21 Se NJA 1981 s. 1 om samebyns grundlagsskydd. 2 2 Se härom avsnitt 7 nedan. 2 3 Detsamma torde gälla om Girjas (eller likställda samebyar) upplåtit flera likvärdiga rättigheter. 2 4 Se om det sagda Lantmäteriets Handbok Fastighetsregistrering (FR 2025-07-31) bilaga 4. 2 5 Se prop. 1971:51 s. 156. 26 Se närmare resonemanget i prop. 1992/93:32 s. 96 ff. och 106 ff. 27 Se härom Bertil Bengtsson, Miljöskadestånd och grannansvar s. 129 ff., där även vissa senare, icke genomförda förslag diskuteras. 2 8 I förarbetena till 1886 års renbeteslag förekommer dock uttalanden om att samernas rätt krävde samma skydd som äganderätten; jfr NJA 1981 s. 221 f. med hänvisningar, men i senare lagmotiv tycks ett sådant grundlagsskydd inte ha konstaterats. 29 SOU 1968:16 s. 73 ff. 30 Här kan hänvisas till optokabelmålet, NJA 2007 s. 695. Dessa frågor har behandlats utförligt av doktoranden vid Luleå tekniska universitet Berit Söderfalk i en ännu så länge opublicerad uppsats. 31 Se bl.a. prop. 2009/10:162 s. 73. 32 Se Bertil Bengtsson, Grundlagsskydd för egendom och näringsverksamhet s. 67. 3 3 Se 47 § lagen (1933:169) om ägofred. 34 Se härom närmare Bertil Bengtsson i Festskrift till Göran Millqvist s. 139 ff. 35 Se härom Bertil Bengtsson i 14 uppsatser 1983–1991 – ersättningsrätt, kontraktsrätt, fastighetsrätt, offentlig rätt och processrätt (1992) s. 187 ff. 3 6 Jfr Bertil Bengtsson, Skattefjällsdomens återverkningar på dagens rättsläge i SvJT 2025 s. 1003. 37 Se NJA 1981 s. 247. 3 8 Inte heller den motsvarande regeln i artikel 14 Europakonventionen synes ge utrymme för att man på grund av en sådan allmän värdering av en parts rättsställning ska acceptera en diskriminerande lagstiftning. 39 Än mindre vikt kan fästas vid statens invändning att miljöskäl talade för förbudet; den ömtåliga fjällnaturen skulle skyddas. Det är svårt att förstå att en tillströmning av jägare och sportfiskare i fjällmarken skulle innebära några fördelar för miljön i jämförelse med samernas markanvändning. 40 I domen betonas på åtskilliga ställen att förhållandena i Jämtland varit annorlunda än norrut. Se t.ex. NJA 1981 s. 190 f., 196, 201 och 227. — Se även Bertil Bengtsson i SvJT 2025 s. 1002. 41 Se om detta jaktlagen (1987:259), övergångsreglerna p. 4 (jfr 10 § 3 st.), och fiskelagen (1993:787), övergångsreglerna p. 2 (jfr 3 § 5 st.). 4 2 MB:s tillämpning på renskötseln behandlas utförligt av Christina Allard, a.a. avsnitt 8 och 9. 4 3 Jfr prop. 2009/10:162 s. 74 f. 44 Jfr 5 kap. 2 § FBL; möjligheten att vederlag utgår i andel i gemensamt byområde, jfr 6 § 3 st. RNL, torde omfattas av begreppet ”mark”. 4 5 Något hinder lär däremot inte möta att tillämpa JB:s regler analogt t.ex. på samebyns avtal om negativ bruksrätt eller om utvidgning av renskötselrätten, jfr avsnitt 3 ovan). Jfr prop. 1992/93:32 s. 95 f. 4 7 Direktiv för en utredning lär dock vara under arbete. 48 Även om det särskilda skyddet för samernas ensamrätt till rennäring är bristfälligt lär samebyns näringsverksamhet skyddas av den allmänna regeln i 2 kap. 17 § 1 st. Jfr Bengtsson, Grundlagsskydd för egendom och näringsverksamhet kap. 5. 49 Se också målsättningsregeln i 1 kap. 2 § 6 st. RF.
Hänvisas från p. 9 (s. 505)
9.När det gäller RNL:s bestämmelser om renskötselrätt kan redan 1 § sättas i fråga. I andra meningen sägs att renskötselrätten ”tillkommer den samiska befolkningen”. Uttrycket har väckt åtskillig diskussion. Det kunde tyda på att renskötsel skulle vara en rätt för hela det samiska folket; det skulle rätteligen vara detta folk som är part vid tvister om renskötselrätten och eventuella avtal om sådan rätt. Det torde emellertid stå klart att lagstiftaren inte haft några sådana avsikter. Det är fråga om ett — tämligen misslyckat — försök att formulera den rätt till renskötsel som HD diskuterat i NJA 1981 s. 1. HD godtog aldrig samesidans alternativa försök att konstruera renskötselrätten som en kollektiv rättighet för alla samer. Av RNL:s bestämmelser framgår vidare att det är samebyarna som är part på samesidan när fråga uppkommer om förhållandet till exempelvis fastighetsägaren, verksamhetsutövare eller innehavare av särskild rätt till den brukade fastigheten. Någon renskötsel tillkommer inte de samer som inte är medlemmar i en sameby. Den rätt som den samiska befolkningen har enligt RNL är snarare en monopolrätt till rennäring (jfr 2 kap. 17 § 2 st. RF). Det finns inga skäl att här utveckla de komplikationer som skulle uppstå om ordalagen i 1 § RNL skulle bli avgörande. Här bör en lagändring ske vid första tillfälle (jfr avsnitt 11 nedan).s. 505