Se särskilt Christina Allard, a.a. s. 297 ff. Sedan Renmarkskommittén måst avbryta sitt arbete lade ordföranden och sekretariatet fram ett utkast till ny renskötsellagstiftning, avsett att utgöra ett underlag för en sådan lagstiftning. Här ska inte detta utkast diskuteras; det är ovisst om statsmakterna alls inriktar sig på en reform av denna räckvidd, och till stor del skulle den sannolikt bygga på andra principer och värderingar än vad som legat bakom utkastet. I den mån några lagregler föreslås i det följande är det huvudsakligen bara fråga om försök att förtydliga nuvarande rättsläge eller att anpassa reglerna till JB:s eller FBL:s system. 8 Jfr Bengtsson i Festskrift till Göran Millqvist s. 147. 9 Jfr prop. 1971:51 s. 128 och 267, JoU 1971:37 s. 43 och 44. 1 0 Se härom Sten Hillert, Servitut – förmån och last, en studie över servitutsfigurens funktion och avgränsning, särskilt dess förhållande till nyttjanderätt (1960) s. 115 ff. och Bertil Bengtsson, Richard Hager och Anders Victorin, Hyra och annan nyttjanderätt till fast egendom, (uppl. 10, 2022) avsnitt 1.1. 11 Se härom Malin Brännström och Christina Allard, Samebyars avtalsrätt — en replik, i SvJT 2019 s. 165. Se däremot Eivind Torp, Samebyars avtalsrätt, i SvJT 2018 s. 749. 12 Jfr Bertil Bengtsson i Festskrift till Göran Millqvist s. 147 med hänvisningar. 13 Jfr prop. 2005/06:86 s. 35 ff. 14 Se prop. 1992/93:32 s. 95 f. 15 Jfr Zack Norén, Avtalsbundenhet och oskälighet, i SvJT 2025 s. 253. 1 6 Ett beslut av Sametinget om fastställande av gränser mellan Grans, Malå, Marskaure, Ran och Svaipa samebyars vinterbetesmarker har till stor del grundats på lämplighetsöverväganden — man har velat tillgodose de olika byarnas behov av bete — men bedömningen utgår från byarnas sedvanerättsliga bruk. 17 Se Christina Allard, a.a. s. 305 ff. Se vidare 11 nedan. 18 Se det s.k. Sörkaitumfallet (Christina Allard, a.a. s. 303), där kammarrätten åberopat som stöd för regeln att RNL förklarar renskötselrätten som en rätt för hela den samiska befolkningen, en ståndpunkt som Christina Allard på goda grunder kritiserar. Se även Bertil Bengtsson, 21 uppsatser – skadestånd och försäkring, grundlag, fastighetsrätt och miljö, ur domarens synvinkel (2003) s. 280 och 282. 1 9 Jfr Bertil Bengtsson, Miljöskadestånd och grannansvar (2023) s. 112 ff. med hänvisningar. 20 Enligt ett förslag i departementspromemorian Ds 2009:40 skulle regler införas om att den som utövar renskötselrätt å ena sidan samt markägare och innehavare av särskild rätt å andra sidan ska visa skälig hänsyn till varandra (13 och 14 §§ i lagförslaget). Sannolikt var meningen att också överträdelse av hänsynsregeln skulle medföra skadeståndsansvar mot motparten. En liknande regel förekom för övrigt i SOU 2001:101 (3 kap. 2 § lagen om renskötselrätt). — Förslagen kritiserades skarpt från markägarhåll och från näringslivets sida — de ansågs leda till en rättighetsförskjutning som var oförenlig med grundlagens egendomsskydd. Ingetdera förslaget ledde till lagstiftning. — Att en ömsesidig hänsynsregel mötte sådant motstånd kan ha berott på att äganderätten ansetts utgöra mera skyddsvärd egendom än renskötselrätten, något som dock saknar stöd i 2 kap. 15 § RF; när HD i skattefjällsmålet uttalade att renskötselrätten var skyddad enligt regeringsformen byggde det på att den var likställd med äganderätten. 21 Se NJA 1981 s. 1 om samebyns grundlagsskydd. 2 2 Se härom avsnitt 7 nedan. 2 3 Detsamma torde gälla om Girjas (eller likställda samebyar) upplåtit flera likvärdiga rättigheter. 2 4 Se om det sagda Lantmäteriets Handbok Fastighetsregistrering (FR 2025-07-31) bilaga 4. 2 5 Se prop. 1971:51 s. 156. 26 Se närmare resonemanget i prop. 1992/93:32 s. 96 ff. och 106 ff. 27 Se härom Bertil Bengtsson, Miljöskadestånd och grannansvar s. 129 ff., där även vissa senare, icke genomförda förslag diskuteras. 2 8 I förarbetena till 1886 års renbeteslag förekommer dock uttalanden om att samernas rätt krävde samma skydd som äganderätten; jfr NJA 1981 s. 221 f. med hänvisningar, men i senare lagmotiv tycks ett sådant grundlagsskydd inte ha konstaterats. 29 SOU 1968:16 s. 73 ff. 30 Här kan hänvisas till optokabelmålet, NJA 2007 s. 695. Dessa frågor har behandlats utförligt av doktoranden vid Luleå tekniska universitet Berit Söderfalk i en ännu så länge opublicerad uppsats. 31 Se bl.a. prop. 2009/10:162 s. 73. 32 Se Bertil Bengtsson, Grundlagsskydd för egendom och näringsverksamhet s. 67. 3 3 Se 47 § lagen (1933:169) om ägofred. 34 Se härom närmare Bertil Bengtsson i Festskrift till Göran Millqvist s. 139 ff. 35 Se härom Bertil Bengtsson i 14 uppsatser 1983–1991 – ersättningsrätt, kontraktsrätt, fastighetsrätt, offentlig rätt och processrätt (1992) s. 187 ff. 3 6 Jfr Bertil Bengtsson, Skattefjällsdomens återverkningar på dagens rättsläge i SvJT 2025 s. 1003. 37 Se NJA 1981 s. 247. 3 8 Inte heller den motsvarande regeln i artikel 14 Europakonventionen synes ge utrymme för att man på grund av en sådan allmän värdering av en parts rättsställning ska acceptera en diskriminerande lagstiftning. 39 Än mindre vikt kan fästas vid statens invändning att miljöskäl talade för förbudet; den ömtåliga fjällnaturen skulle skyddas. Det är svårt att förstå att en tillströmning av jägare och sportfiskare i fjällmarken skulle innebära några fördelar för miljön i jämförelse med samernas markanvändning. 40 I domen betonas på åtskilliga ställen att förhållandena i Jämtland varit annorlunda än norrut. Se t.ex. NJA 1981 s. 190 f., 196, 201 och 227. — Se även Bertil Bengtsson i SvJT 2025 s. 1002. 41 Se om detta jaktlagen (1987:259), övergångsreglerna p. 4 (jfr 10 § 3 st.), och fiskelagen (1993:787), övergångsreglerna p. 2 (jfr 3 § 5 st.). 4 2 MB:s tillämpning på renskötseln behandlas utförligt av Christina Allard, a.a. avsnitt 8 och 9. 4 3 Jfr prop. 2009/10:162 s. 74 f. 44 Jfr 5 kap. 2 § FBL; möjligheten att vederlag utgår i andel i gemensamt byområde, jfr 6 § 3 st. RNL, torde omfattas av begreppet ”mark”. 4 5 Något hinder lär däremot inte möta att tillämpa JB:s regler analogt t.ex. på samebyns avtal om negativ bruksrätt eller om utvidgning av renskötselrätten, jfr avsnitt 3 ovan). Jfr prop. 1992/93:32 s. 95 f. 4 7 Direktiv för en utredning lär dock vara under arbete. 48 Även om det särskilda skyddet för samernas ensamrätt till rennäring är bristfälligt lär samebyns näringsverksamhet skyddas av den allmänna regeln i 2 kap. 17 § 1 st. Jfr Bengtsson, Grundlagsskydd för egendom och näringsverksamhet kap. 5. 49 Se också målsättningsregeln i 1 kap. 2 § 6 st. RF.
Hänvisas från p. 9 (s. 505)
1.Ett säreget och svårbehandlat inslag i svensk fastighetsrätt är samernas renskötselrätt. Den ligger utanför den ordinära fastighetsrättsliga lagstiftningen och regleras huvudsakligen i rennäringslagen; (RNL). Ingenting sägs om denna rättighet i jordabalken (JB) eller fastighetsbildningslagen (1970:988; FBL), och i expropriationslagen (1972:719; ExprL) finns ett uttryckligt undantag för renskötselrätten — den räknas inte som särskild rätt enligt lagen (1 kap. 2 st.). Inte heller RNL innehåller någon fullständig reglering av dessa frågor, och de bestämmelser som finns är delvis ganska svårtolkade. Litteraturen på området är begränsad. Ändå gäller det fastighetsrättsliga regler av betydelse för nästan halva Sverige. — Av intresse är emellertid en del uttalanden av HD i den s.k. skattefjällsdomen (NJA 1981 s. 1), där vissa samebyar förde talan mot staten om bättre rätt till fjällområden i nordligaste Jämtland.s. 503
2.På detta vis ligger den samiska fastighetsrätten helt vid sidan av den centrala fastighetsrättsliga lagstiftningen, och så har det varit från begynnelsen. Det är anmärkningsvärt att lagstiftaren inte gjort något försök att — åtminstone i någon mån — samordna de båda rättssystemen. Direktiven till den numera avvecklade Renmarkskommittén, som sysslat bl.a. med dessa frågor, innehåller inget om någon sådan samordning, och den hann under sin treåriga verksamhet aldrig ta itu med dem på allvar, eftersom man först måste behandla vissa särskilt kontroversiella förhållanden — framför allt frågan om rätten att upplåta jaktoch fiskerätt. Det lär dröja innan lagstiftning ånyo blir aktuell på området, även om det varit tal om ett tillsätta en ny utredning.s. 503
3.Det kan i alla händelser vara skäl att se närmare på det nuvarande rättsläget. Dessutom ska några synpunkter framföras angående tänkbar lagstiftning på området. Man får här räkna med en ändrad inställning på regeringshåll efter regeringsskiftet 2022: Tidigare har samernas ställning som urfolk och minoritet vägt tungt vid lagstiftning på området, men nu betonas framför allt de problem som renskötselrätten och hänsyn till samekulturen medför för näringslivet på renskötselområdet.s. 504
4.I vart fall lär det tidigare diskuterade tillträdet till den s.k. ILO-konventionen om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder, med dess starka skydd för samiska markrättigheter, inte komma i fråga. Den har visserligen införlivats med norsk rätt men framstår som oförenlig med den svenska regeringens nuvarande inställning. Det saknas därför anledning att gå in på konventionens innehåll. Som utvecklas i det följande måste dock hänsyn i varje fall tas till det egendomsskydd som renskötselrätten redan har enligt grundlagen.s. 504
5.Renskötselrätten är en särskild rätt till fastighet som rör nyttjandet av renskötselområdet i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och (delvis) Dalarnas län. Den avviker dock på åtskilliga sätt också från ordinär nyttjanderätt. Den som är av samisk härkomst har rätt att använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar enligt vad som närmare anges i RNL (1 § 1 st.) — framför allt till renbete, jakt, fiske och visst skogsfång. Renskötselrätten gäller på obegränsad tid, inte enligt avtal med fastighetsägaren utan på grund av urminnes hävd (1 § 2 st. RNL). Rätten är ouppsägbar och kan inte överlåtas (fast den kan upphävas genom regeringsbeslut; se 26 § RNL). Den utövas av samer, såsom medlemmar i samebyar, inom renskötselområdet. Samebyarna är en särskild form av juridiska personer, vilka företräder medlemmarna i frågor rörande renskötselrätt och deras gemensamma intressen inom rennäringen i övrigt. Reglerna om deras verksamhet liknar dem om ekonomiska föreningar, dock med vissa avvikelser. Rätten att upplåta rättighet som ingår i renskötselrätten är begränsad (31–34 §§).s. 504
6.Renskötselrätten kan på detta vis sägas inta en ställning mellan äganderätt och nyttjanderätt. I motsats till dessa rättigheter kan den inte inskrivas enligt reglerna i jordabalken. Den kan dock anmärkas i fastighetsregistret om marken har varit tidigare kronomark, detta för att den ska kunna bevakas (23 § förordningen 2000:308 om fastighetsregister). För att kunna lämna uppgift om vilka fastigheter som på grund av ändringar i RNL kan komma att bli berörda av den utvidgade renskötselrätten även efter försäljning från staten ska viss information redovisas i registret. I dess kartdel redovisas i vissa fall rengärden. Det är då fråga om åretruntmarker (3 § 1 p. RNL). Såvitt framgår av bestämmelserna får sådana anteckningar inga omedelbara rättsverkningar. Inga anteckningar synes ha föreskrivits om områden där bara vinterbete är tillåtet (3 § 2 p. RNL).s. 504
7.I övrigt ger JB eller FBL som sagt ingen ledning för hur renskötselrätten ska hanteras. Genom dess speciella grund — urminnes hävd, inget avtal — blir förhållandet till markägaren helt annorlunda än vad som gäller för andra särskilda rättigheter. Det blir inte tal om kontraktsbrott; skadestånd kan visserligen förekomma när skada vållas av någondera parten, men det blir aldrig fråga om hävning eller uppsägning. I vissa fall kunde man tänka sig en analogisk tillämpning av regler om nyttjanderätt, men detta saknar stöd i såväl lagmotiv som känd rättspraxis. Snarare kan renskötselrättens ställning påminna om fastighetsbildningsservitut, särskilt genom att den består oavsett inskrivning också vid överlåtelser av fastigheten.s. 505
8.Någon ledning kan grundlagen ge, närmast regeln om egendomsskydd. Den innebär att sameby eller dess medlemmar inte kan tvingas avstå från rättighet som ingår i renskötselrätten eller tåla inskränkning i den markanvändning som rätten innebär utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen (2 kap. 15 § 1 st. regeringsformen; RF). Ingrepp av detta slag lär i regel berättiga till ersättning enligt vad som sägs i 2 kap. 15 § 2 st. RF. Som framgår av fortsättningen får detta skydd betydelse i flera olika situationer, där det inte blir fråga om tillämpning av vanliga skadeståndsregler.s. 505
9.När det gäller RNL:s bestämmelser om renskötselrätt kan redan 1 § sättas i fråga. I andra meningen sägs att renskötselrätten ”tillkommer den samiska befolkningen”. Uttrycket har väckt åtskillig diskussion. Det kunde tyda på att renskötsel skulle vara en rätt för hela det samiska folket; det skulle rätteligen vara detta folk som är part vid tvister om renskötselrätten och eventuella avtal om sådan rätt. Det torde emellertid stå klart att lagstiftaren inte haft några sådana avsikter. Det är fråga om ett — tämligen misslyckat — försök att formulera den rätt till renskötsel som HD diskuterat i NJA 1981 s. 1. HD godtog aldrig samesidans alternativa försök att konstruera renskötselrätten som en kollektiv rättighet för alla samer. Av RNL:s bestämmelser framgår vidare att det är samebyarna som är part på samesidan när fråga uppkommer om förhållandet till exempelvis fastighetsägaren, verksamhetsutövare eller innehavare av särskild rätt till den brukade fastigheten. Någon renskötsel tillkommer inte de samer som inte är medlemmar i en sameby. Den rätt som den samiska befolkningen har enligt RNL är snarare en monopolrätt till rennäring (jfr 2 kap. 17 § 2 st. RF). Det finns inga skäl att här utveckla de komplikationer som skulle uppstå om ordalagen i 1 § RNL skulle bli avgörande. Här bör en lagändring ske vid första tillfälle (jfr avsnitt 11 nedan).s. 505
10.Även om JB inte reglerar renskötselrätten förekommer en rad kapitel som kunde tänkas ha betydelse för dess ställning, närmast genom analog tillämpning: 1 kap. om fastighet och dess gränser, 2 kap. om tillbehör till fastighet, 3 kap. om rättsförhållanden mellan grannar och 7 kap. med allmänna bestämmelser om bl.a. nyttjanderätt. Däremot är det klart att 4 kap. — om köp, byte och gåva — inte kan tillämpas på renskötselrätten, som inte kan överlåtas (vilket dock inte hindrar att reglerna om renskötselrätt ibland påverkar avtalsförhållandet). Av liknande skäl blir inte 5 kap., om verkan av klander m.m., tillämpligt; inte heller panträtt, eftersom rätten inte kan pantsättas. Också 8–12 kap. saknar tillämplighet, eftersom renskötselrätten inte liksom arrendeoch hyresrätt upplåtes genom avtal och mot vederlag. Reglerna om tomträtt (13 kap.), servitut (14 kap.) och rätt till elektrisk kraft (15 kap.) gäller speciella avtal av annan typ. Ibland brukar dock renskötselrätten betecknas som ett slags servitut; en likhet är att rättsförhållandet gäller på obegränsad tid, men rätten gäller inte till förmån för någon härskande fastighet, och analogier är inte särskilt närliggande. Inte heller 16–24 kap. har något intresse i sammanhanget, eftersom inskrivning av renskötselrätten inte är möjlig.s. 506
11.Vad beträffar fastighetsbildningslagen, blir inte heller den tillämplig på renskötselrätten, som ju inte är anknuten till det fastighetsrättsliga systemet. Expropriationslagen tillämpas inte direkt på renskötselrätten, frånsett sådan självständig rättighetsexpropriation som avses i 1 kap. 5 § ExprL (se 29 § RNL). RNL:s bestämmelser om rättens upphörande hänvisar dock till expropriationsregler.s. 506
12.Det kan på detta vis uppkomma en rad problem rörande renskötselrätten som inte är lagreglerade. Vissa av dem ska diskuteras i fortsättningen. Det kan visserligen sägas att också den nuvarande begränsade regleringen av renskötselrättens ställning fungerar, men man kan knappast påstå att den fungerar bra. Åtskilliga konflikter mellan samer och andra sammanhänger med att varje part har sin egen tolkning om vad renskötselrätten egentligen innebär.s. 506