Se 2 § AL. 1 0 Se punkten 20 i domen. 11 Se 2 kap. 1 § andra stycket jordabalken (JB). 12 Se 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. 13 Se prop. 2009/10:215 s. 180 ff. 14 Jfr Julstad & Vesterlin, Anläggningslagen (2022, JUNO), kommentaren till 12 §, Lantmäteriet, Handbok AL, 2025-07-08, s. 78, Berg, SvJT 2024 s. 809–816, Warnquist (2023), Gemensamhetsanläggningar och lös egendom: MÖD F 4847-21, Samhällsbyggaren 2023(4), s. 30 och Blomdahl, HD: Samägd lös brygga blir fastighetstillbehör i gemensamhetsanläggning (2025-11-17, JUNO). 1 5 Det vill säga en situation då inte samtliga ägare till fastigheterna också äger föremålet, se NJA 2021 s. 277, ”Estrids hus”, punkterna 14 och 15 i domen. 16 Jfr prop. 1966:24 s. 129. 17 Se 2 kap. 4 § JB. 18 Se prop. 1966:24 s. 129. 1 9 Se punkten 24 i domen. 20 Om det förekommer ett fastighetsanknutet behov av bryggan eller inte beror ju inte på om anläggningen är fast eller lös egendom. 21 Jfr Berg, SvJT 2024 s. 812 samt prop. 1966:24 s. 121 och 131. 22 Sker det under förrättningen torde ägaren behöva behandlas som sakägare och avtal biläggas akten eller återges i protokollet. 23 Jfr NJA 2021 s. 277, ”Estrids hus”. 2 4 Se punkten 15 i domen och Berg, SvJT 2024 s. 810. 25 Se prop. 1966:24 s. 117. 26 Se prop. 2000/01:138 s. 19: ”Osäkerhet kan uppstå om vem som ansvarar för underhåll av anläggningen och vem som skall stå för försäkringar. Osäkerhet kan också uppstå om nyttjarens rätt att i sin tur upplåta nyttjanderätt till anläggningen. Äganderättsliga oklarheter kan uppkomma om nyttjaren ges rätt att bygga om och bygga ut anläggningen. I vilken utsträckning förändrar ombyggnaden, helt eller delvis, äganderätten till föremålet och i vilken utsträckning kan nyttjaren utnyttja värdet av sina investeringar för pantsättning?” 2 7 Se prop. 1966:24 s. 117 och NJA 2014 s. 35, ”Torkanläggningen i Maglaby”, särskilt punkten 20 i domen. 28 Se 6 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. 29 Se not 26. 30 Se prop. 2000/01:138 s. 58. 3 1 Jfr andra stycket i avsnitt 3. 32 Det finns inget som hindrar ett sådant förfarande och att ett avtalsservitut sedermera ersätts av en samfälld servitutsrätt genom ett anläggningsbeslut, men det framstår som en onödig omväg. Normalt torde dessutom flera avtal ingås i stället för ett trepartsavtal. 33 Se punkterna 19–21 i NJA 2014 s. 35, ”Torkanläggningen i Maglaby”. 3 4 Se 24 § andra stycket 7 AL. 35 Detta alternativ redovisas i Lantmäteriets handbok som alternativ två när en anläggning i form av lös egendom behöver tas i anspråk för en gemensamhetsanläggning, medan alternativ ett motsvaras av den situation som jag beskriver i andra meningen i avsnitt 3.4 (se Lantmäteriet, Handbok AL, 2025-07-08, s. 78). 36 Se 12 § andra stycket AL. 37 Se prop. 1973:160 s. 208 f. och notera dessutom att AL inte innehåller någon hänvisning till 1 kap. 2 § andra stycket eller 5 § expropriationslagen (1972:719) (ExprL). 38 Se 5 kap. 7 § fastighetsbildningslagen (1970:988). 39 Se Berg, SvJT 2024 s. 814 f. 4 0 Givetvis under förutsättning att villkoren enligt AL är uppfyllda och att ianspråktagandet kan betraktas som proportionerligt vid den från AL fristående bedömning som 2 kap. 15 § regeringsformen påbjuder. 41 Se 12 § tredje stycket AL och 1 kap. 3 och 4 §§ ExprL.
Hänvisas från p. 5 (s. 454)
5.HD inleder med en kortfattad redogörelse för de grundläggande bestämmelserna om AL:s tillämpningsområde och de centrala kraven för att en anläggning ska få inrättas som en gemensamhetsanläggning. HD gör därefter några viktiga påpekanden om att en upplåtelse av mark eller annat utrymme är en begränsad rätt av servitutskaraktär som är att hänföra till förrättningsservitut samt att äganderätten till ett utrymme eller en inom detta befintlig fysisk anläggning inte ändras genom upplåtelsen. HD förklarar vidare att det så kallade utvidgade fastighetsbegreppet inte förenats med någon inskränkning som får till följd att lös egendom inte kan tas i anspråk för en gemensamhetsanläggning. Men eftersom grundförutsättningen för inrättande av en gemensamhetsanläggning innefattar krav på ett långsiktigt säkerställande av rätten att använda den fysiska anläggningen kan det, enligt HD, sällan bli aktuellt att låta ett beslut om en gemensamhetsanläggning avse lös egendom; om det ändå blir fallet måste det kunna långsiktigt säkerställas en rätt att använda anläggningen. HD lämnar två exempel på hur det kan åstadkommas: Så kan ske exempelvis genom ett avtal där äganderätten till anläggningen överförs till en eller flera av de fastigheter som behöver den. Rätten att använda anläggningen kan också sägas bli långsiktigt tryggad om den lösa egendomen, genom inrättandet av gemensamhetsanläggningen, blir fastighetstillbehör till en eller flera av de deltagande fastigheterna. HD redogör därefter i korta ordalag om vad som kan vara fastighetstillbehör och påminner om att dit hör även en sådan byggnad eller annan anläggning som är uppförd utanför fastigheten, om den är avsedd för stadigvarande bruk vid utövandet av ett servitut till förmån för fastigheten och inte hör till den fastighet där den finns. Avslutningsvis gör HD bedömningen att den i målet aktuella bryggan blir fastighetstillbehör till Guttvik 3:30 och Guttvik 3:31 genom inrättandet av gemensamhetsanläggningen samt att fastigheternas behov av bryggan därmed säkerställs långsiktigt. Domslutet blir följdriktigt att ”en gemensamhetsanläggning i ett fall som detta kan inrättas i lös egendom.”s. 454