Stycket

6.I den här artikeln granskar jag tre påståenden i propositionen till 2025 års ändring som ledde till att kontaktprincipen inte längre nämns som en omständighet att fästa särskilt avseende vid i 6 kap. 2 a § FB. I propositionen uttalade regeringen följande om kontaktprincipens förhållande till risken för att barnet far illa. Barnets behov av en nära kontakt med båda föräldrarna är inte, som risken för att barnet far illa, en omständighet som ska prövas i det enskilda fallet. Det är mer en utgångspunkt inför en individuell bedömning av barnets bästa. Att dessa två aspekter är likställda i portalparagrafen och synbart konkurrerande är olyckligt. De ska nämligen inte vägas mot varandra. Risken för att barnet far illa ska vara överordnad. Regeringen uttalade även att: Kontakt med en förälder som barnet inte bor tillsammans med får inte riskera (min kursivering) att skada barnet, varken fysiskt eller på något annat sätt. Den utgångspunkten måste få fullt genomslag även i praktiken. Regeringen anser därför att portalparagrafen bör utformas så att betydelsen av risken för att barnet far illa lyfts fram ännu tydligare. När regeringen föreslog att kontaktprincipen inte längre skulle omnämnas i 6 kap. 2 a § FB avsåg regeringen inte att göra någon ändring när det gäller hur domstolen ska genomföra riskbedömningar i vårdnadstvister. Jag ska i den här artikeln utveckla tre argument mot de förhållningssätt till kontaktprincipen som citerats ur propositionen ovan. Argument 1 Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna och risken att barnet far illa är båda objektiva perspektiv som ska prövas i det enskilda fallet. Regeringens påstående om att så inte är fallet är en felaktig återgivelse av gällande rätt. De båda perspektiven är även utgångspunkter inför individuella bedömningar av barnets bästa. Argument 2 Påståendet i propositionen om att kontakt med en förälder som barnet inte bor tillsammans med inte får riskera att på något sätt skada barnet, är ett felaktigt bruk av ordet riskera i såväl språklig som rättslig mening. Det är därutöver en förenkling av riskbedömningar som förminskar den svåra uppgift som domstolarna har när de utför sådana bedömningar i enskilda fall. Argument 3 Påståendet i propositionen om att risken för barnet att fara illa inte ska vägas mot barnets intresse av en nära och god kontakt med båda föräldrarna står inte i överensstämmelse med hur Högsta domstolen uttalat att riskbedömningar ska göras. Min tolkning av Högsta domstolens avgörande NJA 2023 s. 1018 är att risken för att barnet far illa i vissa fall ska vägas mot barnets intresse av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Efter detta inledande avsnitt redogör jag i avsnitt 2 för Högsta domstolens resonemang i NJA 2023 s. 1018 om riskbedömningar. I avsnitt 3–5 behandlar jag sedan argument 1–3. Artikeln avslutas med en analys och avslutande ord i avsnitt 6.s. 110