Kontaktprincipen enligt gällande rätt21 hänvisningar
- Se exempelvis NJA 2023 s. 1018, p. 7 och prop. 2020/21:150 s. 129.
- Prop. 1990/91:8 s. 32, prop.1997/98:7 s. 36 och prop. 2005/06:99 s. 50. Denna utgångspunkt har kritiserats av vid ett flertal tillfällen, se exempelvis Ryrstedt, E., Gemensam vårdnad inte alltid det bästa för barn i JT 2000–01 s. 423–429 särskilt på s. 428; Ryrstedt, E., Kravet på konsensus — till barnets bästa? i SvJT 2003 s. 340 särskilt på s. 342. 1 2 Ett gemensamt vårdnadsansvar har även förutsatts minska antalet tvister mellan föräldrar samt öka jämlikheten mellan dem. Se Singer, A., Gemensam vårdnad för alla föräldrar – Barnets bästa eller social ingenjörskonst? i SvJT 2014 s. 348–356 särskilt på s. 351. 13 Prop. 1997/98:7 s. 51. 14 Se prop. 2024/25:10 s. 75. 15 Denna pendelrörelse har även uppmärksammats i förhållande till den så kallade ”återföreningsprincipen” som gäller på socialrättens område. Även återföreningsprincipen syftar till att tillgodose barnets nära och goda och kontakt med båda föräldrarna. Se Gustafsson, H., Wejedal, S. och Östlund A., ”Lex lilla hjärtat” – Om rättsprocesserna och den politiska pendeln, i Förvaltningsrättslig tidskrift 2020, s. 671–709 särskilt på s. 688 ff. 16 Se prop. 2024/25:10 s. 12. Regeringen omnämner inte Lilla hjärtat eller Tintin uttryckligen i propositionen, utan anger endast att: ”Under de senaste åren har flera uppmärksammade fall inträffat där barn blivit utsatta för dödligt våld av en förälder. Dessa tragiska händelser belyser behovet av att agera för att stärka skyddet för barn från att utsättas för våld och andra kränkningar.” Att uttalandet rör Lilla Hjärtat och Tintin är min tolkning av det skrivna. 17 Prop. 2024/25:10 s. 16. 1 8 Prop. 2024/25:10 s. 16. 19 Prop. 2024/25:10 s. 18. 20 NJA 2023 s. 1018, p. 6. 2 1 NJA 2023 s. 1018, p. 11. 22 NJA 2023 s. 1018, p. 12. 23 NJA 2023 s. 1018, p. 13–27. 24 SÖ 1989:7. Konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn Haag den 25 oktober 1980. 25 NJA 2023 s. 1018, p. 29–31. 2 6 Prop. 2024/25:10 s. 10. 27 Prop. 1990/91:8 s. 32. 28 Ds 1989:52 s. 48. 29 Ds 1989:52 s. 36. 3 0 Prop. 1990/91:8 s. 25. 31 Ds 1989:52, bilaga 1, s. 15. 32 Prop. 1997/98:7 s. 36. 33 Prop. 1997/98:7 s. 51 f. Detta trots att portalparagrafen vid införandet endast gav uttryck för att barnets bästa skulle komma i ”främsta rummet”. 3 4 Ryrstedt, E., Gemensam vårdnad inte alltid det bästa för barn i JT 2000–01 s. 423–429 på s. 427 ff. 35 Inför ändringen konstaterade Ryrstedt att gemensam vårdnad var en norm i Sverige också när föräldrarna inte bor med varandra, se Ryrstedt, E., Barnets rätt att komma till tals i frågor om vårdnad, boende eller umgänge, i JT 2005–06 s. 303–348 särskilt på s. 303. 36 Prop. 2005/06:99 s. 50 f. 37 Prop. 2005/06:99 s. 50. 38 Jfr prop. 2020/21:150 s. 74 ff. 39 Prop. 2024/25:10 s. 16. 4 0 Prop. 2024/25:10 s. 75. 41 NJA 2024 s. 480, p. 27–37. 4 2 Prop. 2024/25:10 s. 16. 43 Kaldal, A., Standardiserade metoder för att bedöma risk i ärenden om vårdnad, boende och umgänge, i JT 2012–13 s. 540–562, särskilt på s. 542. 44 NJA 2023 s. 1018, p. 12. 45 NJA 2023 s. 1018, p. 27. 46 Det går att diskutera om domstolar kan beakta alla grader av risk när de fastställer barnets bästa. Detta eftersom barnets bästa ska fastställas genom en helhetsbedömning med ledning av alla kända omständigheter i fallet. Denna diskussion behandlas inte vidare i den här artikeln av utrymmesskäl. 4 7 Kaldal, A., Standardiserade metoder för att bedöma risk i ärenden om vårdnad, boende och umgänge, i JT 2012–13 s. 540–562, särskilt på s. 546; Se även Kaldal A., Parallella processer – En rättsvetenskaplig studie av riskbedömningar i vårdnads och LVU-mål, Jure Förlag, 2010, s. 341 f. 48 Kaldal, A., Standardiserade metoder för att bedöma risk i ärenden om vårdnad, boende och umgänge, i JT 2012–13 s. 540–562, särskilt på s. 545. 4 9 NJA 2023 s. 1018, p. 14. 50 NJA 2023 s. 1018, p. 15. 51 Prop. 2024/25:10 s. 16 52 NJA 2023 s. 1018, p. 11. 5 3 NJA 2023 s. 1018, p. 15 och 29. 54 NJA 2023 s. 1018, p. 27–29. 5 5 Se Ryrstedt, E., Gemensam vårdnad inte alltid det bästa för barn i JT 2000–01 s. 423– 429 särskilt på s. 427 ff. 5 6 Prop. 2005/06:99 s. 49 f. 57 Ryrstedt, E., Gemensam vårdnad inte alltid det bästa för barn i JT 2000–01 s. 423–429 särskilt på s. 428 f.
- I den här artikeln granskar jag tre påståenden i propositionen till 2025 års ändring som ledde till att kontaktprincipen inte längre nämns som en omständighet att fästa särskilt avseende vid i 6 kap. 2 a § FB. I propositionen uttalade regeringen följande om kontaktprincipens förhållande till risken för att barnet far illa. Barnets behov av en nära kontakt med båda föräldrarna är inte, som risken för att barnet far illa, en omständighet som ska prövas i det enskilda fallet. Det är mer en utgångspunkt inför en individuell bedömning av barnets bästa. Att dessa två aspekter är likställda i portalparagrafen och synbart konkurrerande är olyckligt. De ska nämligen inte vägas mot varandra. Risken för att barnet far illa ska vara överordnad. Regeringen uttalade även att: Kontakt med en förälder som barnet inte bor tillsammans med får inte riskera (min kursivering) att skada barnet, varken fysiskt eller på något annat sätt. Den utgångspunkten måste få fullt genomslag även i praktiken. Regeringen anser därför att portalparagrafen bör utformas så att betydelsen av risken för att barnet far illa lyfts fram ännu tydligare. När regeringen föreslog att kontaktprincipen inte längre skulle omnämnas i 6 kap. 2 a § FB avsåg regeringen inte att göra någon ändring när det gäller hur domstolen ska genomföra riskbedömningar i vårdnadstvister. Jag ska i den här artikeln utveckla tre argument mot de förhållningssätt till kontaktprincipen som citerats ur propositionen ovan. Argument 1 Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna och risken att barnet far illa är båda objektiva perspektiv som ska prövas i det enskilda fallet. Regeringens påstående om att så inte är fallet är en felaktig återgivelse av gällande rätt. De båda perspektiven är även utgångspunkter inför individuella bedömningar av barnets bästa. Argument 2 Påståendet i propositionen om att kontakt med en förälder som barnet inte bor tillsammans med inte får riskera att på något sätt skada barnet, är ett felaktigt bruk av ordet riskera i såväl språklig som rättslig mening. Det är därutöver en förenkling av riskbedömningar som förminskar den svåra uppgift som domstolarna har när de utför sådana bedömningar i enskilda fall. Argument 3 Påståendet i propositionen om att risken för barnet att fara illa inte ska vägas mot barnets intresse av en nära och god kontakt med båda föräldrarna står inte i överensstämmelse med hur Högsta domstolen uttalat att riskbedömningar ska göras. Min tolkning av Högsta domstolens avgörande NJA 2023 s. 1018 är att risken för att barnet far illa i vissa fall ska vägas mot barnets intresse av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Efter detta inledande avsnitt redogör jag i avsnitt 2 för Högsta domstolens resonemang i NJA 2023 s. 1018 om riskbedömningar. I avsnitt 3–5 behandlar jag sedan argument 1–3. Artikeln avslutas med en analys och avslutande ord i avsnitt 6.