Närliggande

2.Även om barnets bästa ska avgöras i varje enskilt fall, ska domstolen inte agera som att den inte känner till något om barn. Barnets bästa ska enligt förarbeten och prejudicerande praxis fastställas med ledning av kunskap och beprövad erfarenhet. Ett exempel på en sådan kunskap är att barn inte mår bra av att utsättas för våld. Domstolen behöver inte förhålla sig öppen till frågan om fysisk bestraffning är till ett enskilt barns bästa. Vi har i svensk rätt övergett tanken om att barn ibland mår bra av att utsättas för fysisk bestraffning i uppfostringssyfte. Domstolen behöver därför inte återbesöka frågan om ett visst barn i det enskilda fallet mår bra av fysisk bestraffning. Om en förälder vid domstolen uttrycker att hen ska misshandla barnet nästa tillfälle hen får chansen, är det något som bör utesluta att domstolen ger barnet rätt till umgänge med föräldern. Det angivna exemplet är extremt, men visar en sak tydligt: barnets bästa avgörs inte endast med de kända omständigheterna i det enskilda fallet, utan även med ledning av vilken typ av kunskap vi anser oss ha om barn på gruppnivå. Kunskaps- och erfarenhetsbaserade perspektiv som domstolar ska beakta när de fastställer barnets bästa benämner jag i den här artikeln som ”objektiva perspektiv”. När barnets bästa fastställs ska även barnets åsikter tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad enligt 6 kap. 2 b § FB. Barnets åsikter om sin relation med föräldrarna och livssituation i övrigt kan beskrivas som det subjektiva perspektivet som ska beaktas när domstolar fastställer barnets bästa i enskilda mål om vårdnad, boende och umgänge.s. 108