Så benämns principen i Den strukna aktieägaren NJA 2017 s. 981 p. 18.
Hänvisas från p. 2 (s. 2)
2.Arnesdotter och Heidbrink riktar hård kritik mot detta uttalande. Huvudpoängen i denna kritik går förenklat ut på att majoriteten felaktigt har utgått från att 4 kap. 37 § aktiebolagslagen uttrycker ett materiellt villkor för aktierätten och inte endast en legitimationsregel, och att majoriteten låtit denna feltolkning ligga till grund för sin slutsats i målet. Men kritiken framstår som omotiverad. Dels bör det vara både okontroversiellt och ganska harmlöst att hävda att 4 kap. 37 § vilar på en bakomliggande princip — låt vara av legitimationsrättslig art — enligt vilken en aktieägares utövande av aktierätten gentemot bolaget är beroende av att ägaren också finns med i aktieboken: principen om aktierättigheternas anknytning till införing i aktieboken. En sådan princip kan inte fungera som en ovillkorlig regel. Den är ett riktmärke som måste underkastas undantag. Dels tror jag att Arnesdotter och Heidbrink överskattar vilken betydelse principen om aktierättigheternas anknytning till införing i aktieboken hade för majoritetens lösning. Majoriteten poängterade att principen inte var ensamt utslagsgivande utan att bedömningen skulle göras också med beaktande av det rättsliga sammanhanget i övrigt. Principen var alltså endast ett delargument bland flera. Ytterligare tre argument lades fram.s. 2