1.Någon kontraheringsplikt fanns inte i 1927 års försäkringsavtalslag. I samband med införandet av 1980 års konsumentförsäkringslag (1980:38, KFAL) infördes kontraheringsplikt i svensk rätt. Den omfattade dock inte alla typer av konsumentförsäkringar. Numera regleras kontraheringsplikten i försäkringsavtalslagen (2005:104, FAL). Den omfattar dock alltjämt bara konsumentförsäkring. För skadeförsäkring regleras kontraheringsplikt vid nytecknande i 3 kap. 1 § FAL samt vid förnyelse i 3 kap. 3 § andra stycket sista meningen och 3 kap. 4 § FAL.s. 981
2.Enligt 3 kap. 1 § FAL innebär kontraheringsplikten vid nytecknande att försäkringsbolaget inte får vägra konsumenten att teckna en sådan försäkring som bolaget ”normalt tillhandahåller allmänheten”. Det gäller från det att bolaget har fått de uppgifter som behövs. Försäkringsbolaget kan vägra försäkring enbart om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl bedöms med hänsyn till ”risken för framtida försäkringsfall, den befarade skadans omfattning, den avsedda försäkringens art eller någon annan omständighet.” Ett avslag får inte grundas på att ett försäkringsfall har inträffat efter det att en ansökan har avsänts eller lämnats till försäkringsbolaget. Bestämmelsen motsvarar i stor utsträckning den kontraheringsplikt vid nytecknande som tidigare gällde i 9 § KFL.s. 981
3.Försäkringsbolagets kontraheringsplikt vid förnyelse (eller förlängning) är sammankopplad med reglerna om nyteckning, men också med det faktum att försäkringstiden enligt FAL som huvudregel är begränsad till ett år, se 3 kap. 2 § FAL. Bestämmelsen syftar till att skydda konsumenten mot att vara bunden av försäkringsavtalet alltför länge. Tidsbegränsningen skapar därmed en flexibilitet till förmån för försäkringstagaren. Försäkringstagaren kan säga upp försäkringen till försäkringstidens utgång enligt 3 kap. 3 § första stycket FAL. Om försäkringsbolaget säger upp försäkringen till försäkringstidens utgång, så kan försäkringstagaren begära att försäkringen förnyas enligt 3 kap. 3 § andra stycket FAL. Försäkringsbolagets uppsägning gäller då bara om det finns särskilda skäl att vägra försäkring med hänsyn till de omständigheter som anges i 3 kap. 1 § FAL. Lagtekniskt innebär lösningen att en begäran om ”förnyelse” leder till att en ny försäkring tecknas. Av 3 kap. 4 § FAL framgår vad som händer vid en sådan förnyelse. Om en giltig uppsägning inte har skett, gäller att försäkringen förnyas ”för den vanligen tillämpade försäkringstid som närmast svarar mot den senast gällande försäkringstiden och på de villkor i övrigt som har gällt under denna tid”.s. 982
4.Försäkringen förnyas dock inte om annat har avtalats eller framgår av omständigheterna. Genom 3 kap. 4 § FAL görs alltså reglerna om kontraheringsplikt vid förnyelse dispositiva, varför det är möjligt att avtala bort kontraheringsplikten vid förnyelse. Avsikten med detta är framför allt att försäkringen inte ska förnyas om syftet med försäkringen är att denna endast skulle gälla för en begränsad tid, vilket exempelvis är fallet vid reseförsäkring. Genom att rätten till förnyelse är dispositiv kan avtalsvillkor om att en rätt till förnyelse saknas därmed komma i konflikt med kontraheringsplikten. En möjlighet att avtala bort kontraheringsplikten vid förnyelse förekom även i 14 § andra stycket KFAL. I den bestämmelsen angavs att en försäkring inte förnyades om det framgick av avtalet att försäkringen inte skulle förnyas. En risk med den dispositiva regleringen, som också uppmärksammades av lagstiftaren, var att försäkringsbolagen därmed kunde föreskriva att avtalet inte skulle förnyas för att på så vis undkomma kontraheringsplikten. Sådana förfaranden skulle enligt propositionen hanteras inom ramen för den dåvarande försäkringsrörelselagen.s. 982
5.I rättsfallet NJA 2021 s. 661 (Thailandsförsäkringen) konstaterade HD att om parterna har avtalat bort automatisk förnyelse av försäkringen så medför det att parterna också avtalat bort försäkringstagarens rätt till förnyelse. Enligt HD sätts gränserna för avtalsfriheten av 36 § avtalslagen och andra avtalsrättsliga principer. Mot bakgrund av lagstiftningens ändamål, skulle det dock enligt min mening vara mer ändamålsenligt att tolka de aktuella bestämmelserna som att rätten till förnyelse enbart kan avtalas bort då en sådan möjlighet framstår som rimlig med hänsyn till försäkringens karaktär eller om det i övrigt är i försäkringstagarens intresse. Det måste med andra ord röra sig om en viss typ av försäkring för att det ska vara möjligt att avtala bort rätten att begära förnyelse av försäkringen. Rutinmässiga undantag från förnyelse av exempelvis en hemförsäkring borde därmed kunna underkännas om det saknas skäl till avtalsvillkoret redan mot bakgrund av försäkringsavtalets karaktär. Om sådana skäl saknas, gäller alltjämt en rätt till förnyelse av försäkringen på försäkringstagarens begäran. Med en sådan tolkning av FAL är det inte nödvändigt att angripa villkoret med stöd av 36 § avtalslagen eller allmänna avtalsrättsliga principer.s. 982
6.Härutöver har försäkringsbolaget en starkt begränsad möjlighet att säga upp avtalet i förtid. Uppsägning av försäkringsavtalet i förtid kan liknas vid hävning på grund av avtalspartens kontraktsbrott och förutsätter att det föreligger omständigheter av väsentlig betydelse för försäkringsbolaget. Detta regleras för konsumentförsäkringar i 3 kap. 7 § FAL. Bestämmelsen stadgar att försäkringsbolaget får säga upp försäkringen att upphöra före försäkringstidens utgång, bara om försäkringstagaren eller den försäkrade grovt åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller om det annars finns synnerliga skäl.s. 983
7.Undantag från kontraheringsplikten vid både nytecknande och förlängning förutsätter att det föreligger särskilda skäl. Vad som utgör särskilda skäl för vägran ska enligt 3 kap. 1 § FAL bedömas med hänsyn till ”risken för framtida försäkringsfall, den befarade skadans omfattning, den avsedda försäkringens art eller någon annan omständighet”. Tilllämpningen av dessa skäl är utförligt beskriven i litteraturen och ska inte närmare redogöras för i det följande.s. 983
8.Kontraheringspliktens utformning i lagtexten är språkligt sett identisk vid nyteckning och förnyelse, men det finns vissa skillnader i dess tillämpning. Bland skillnaderna kan nämnas möjligheten att ta hänsyn till allmänna omständigheter och omständigheter specifika för ”den förflutna försäkringstiden”. I propositionen till KFAL diskuteras detta, bland annat ansågs det möjligt att ta hänsyn till hög skadefrekvens hos den enskilde försäkringstagaren. Detta ska enligt förarbetena avgöras efter en intresseavvägning, dvs. negativa erfarenheter ska ställas mot försäkringstagarens intresse av att få behålla sitt försäkringsskydd. Försäkringstagarens eget handlande kan då få betydelse, t.ex. vägran att följa säkerhetsföreskrifter eller andra anvisningar som denne är skyldig att rätta sig efter. Försäkringsbolaget har även en rätt enligt 3 kap. 5 § FAL att ändra försäkringen i samband med förnyelse.s. 983
9.För företagsförsäkring saknas kontraheringsplikt vid såväl nytecknande som förnyelse. Försäkringsbolagets möjlighet att säga upp försäkringen i förtid är dock begränsad i 8 kap. 6 § FAL. Enligt den bestämmelsen får försäkringsbolaget säga upp försäkringen att upphöra före försäkringstidens utgång, bara om försäkringstagaren eller den försäkrade har väsentligt åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget, eller ett i villkoren angivet förhållande av väsentlig betydelse för risken har ändrats på ett sätt som bolaget inte kan antas ha tagit i beräkning. Om försäkringsbolagets uppsägning är obefogad, kan försäkringsbolaget bli skadeståndsansvarigt gentemot försäkringstagaren. Skadeståndsansvar förutsätter att försäkringsbolaget handlat oaktsamt vid uppsägningen, men oaktsamhetströskeln är låg.s. 984