Rättsfall

NJA 2021 s. 661

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2021 s. 661

BibTeX

@misc{nja-2021-s-661,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2021 s. 661}},
  year         = {2021},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

4 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter

Kontraheringsplikt och skadeförsäkringsbolagens samhällsansvar2 hänvisningar

Stina Bratt · SvJT 2025 s. 980–1001 · 2 ställen

För en analys av domen, se van der Sluijs, Jessika, Försäkringsbolagens möjlighet att avtala bort konsumentens rätt till försäkring – Thailandsförsäkringen, JT 2022–23, s. 389 ff. 1 3 Se NJA 2021 s. 661 ”Thailandsförsäkringen”, p. 15. Domen diskuteras även i Radetzki, Marcus, Svensk rättspraxis i försäkringsrätt 2016–2022, SvJT 2023 s. 239, som uttalar följande: ”Vid en närmare analys framträder emellertid att rätten till förnyelse enligt 3 kap 3 § FAL förutsätter att försäkringsgivaren sagt upp försäkringen till försäkringstidens utgång. I det aktuella fallet har försäkringen, enligt parternas avtal, upphört att gälla utan att någon sådan uppsägning skett. I denna situation föreskriver vare sig 3 kap 3 § eller någon annan regel i FAL någon rätt till förnyelse. I rättstekniskt hänseende är Högsta domstolens dom således väl förankrad i FAL. Huruvida det varit lagstiftarens avsikt att den avtalsfrihet som 3 kap 4 § FAL erbjuder skulle kunna leda till att försäkringstagaren förlorar varje rätt till förnyelse är inte lika säkert.” 14 Jfr prop. 1979/80:9, s. 46, där det uttalas att reglerna om automatisk förnyelse ”[…] tar sikte enbart på sådana försäkringar som är av det slag att de brukar förnyas” och att undantag gäller framför allt för reseförsäkringar. 15 Se prop. 1979/80:9, s. 119, som HD hänvisar till i domskälen, p. 14. 16 Det finns också särskilda regler om uppsägning på grund av premiedröjsmål i 5 kap. 2 § FAL. 17 Se t.ex. Bengtsson, Bertil, Försäkringsavtalsrätt, 5 u., Norstedts Juridik, Stockholm 2022, s. 296 ff. 1 8 Prop. 1979/80:9, s. 120. 19 Prop. 1979/80:9, s. 120. 20 Prop. 1979/80:9, s. 120. 21 Se t.ex. NJA 2020 s. 115 ”De försvunna korna”. 22 Jfr NJA 2020 s. 115 ”De försvunna korna”, p. 40–41. Jfr även Munukka, Jori, Försäkringsbolags skadeståndsansvar vid obefogad uppsägning. De försvunna korna, JT 2020–21, s. 487. 23 Diskussioner förekom i samband med införandet av en ny lag om försäkringsrörelse i norsk rätt, se vidare Wilhelmsen, Trine-Lise, Forsikringsselskapenes kontraheringsplikt — nye regler eller keiserens nye klær. Tidsskrift for erstatningsrett, forsikringsrett og trygderett, 2018, s. 10 f. 24 Se Wilhelmsen, Trine-Lise, Forsikringsselskapenes kontraheringsplikt – nye regler eller keiserens nye klær, Tidsskrift for erstatningsrett, forsikringsrett og trygderett, årgang 15, nr 1, 2018, s. 7–36, s. 10 f. Se även Wilhelmsen, Trine-Lise, The Insurer’s Duty to Contract – The Norwegian model, Scandinavian studies in law, No. 64, 2018, s. 255–274. 25 Lov om forsikringsavtaler av 16. juni 1989 nr 69. 2 6 Se Wilhelmsen, Trine-Lise, Forsikringsselskapenes kontraheringsplikt – nye regler eller keiserens nye klær, Tidsskrift for erstatningsrett, forsikringsrett og trygderett, årgang 15, nr 1, 2018, 11 f. med vidare hänvisningar och särskilt Wilhelmsens artikel Forsikringsselskapenes kontraheringsplikt, Norsk Forsikringsjuridisk Forenings Publikasjoner, nr 69 1995, s. 57, där hon drog slutsatsen att det redan då förelåg en kontraheringsplikt genom ett icke lagstadgat krav på att det måste föreligga saklig grund för att ett försäkringsbolag ska kunna vägra att ingå ett försäkringsavtal även vid nyteckning av försäkring. Kravet på saklig grund innebar att en vägran måste vara motiverad av godtagbara riskrelaterade överväganden och även innefattade ett krav på likabehandling. 27 Se förarbetena Ot.prp. nr 41 (2007–2008) och NOU 2000:23. 28 Se Wilhelmsen, Trine-Lise, Forsikringsselskapenes kontraheringsplikt – nye regler eller keiserens nye klær, Tidsskrift for erstatningsrett, forsikringsrett og trygderett, årgang 15, nr 1, 2018, s. 7–36, s. 13. 2 9 Det nämns också av førstvoterende att Kripos (f.d. Kriminalpolitisentralen, numer Den nasjonale enhet for bekjempelse av organisert og annen alvorlig kriminalitet, vilket är den norska motsvarighete till NOA, Nationella Operativa avdelningen) beskrivit den kriminella kopplingen som följande i NOU 2020:4: ”1% MC-klubb er en betegnelse på en motorsykkelklubb som selv definerer seg som lovløs og utenfor det norske samfunnet, med sine egne lover og regler. De anser seg som et brorskap, og en stor andel av medlemmene er straffedømt.” 30 Lov om virksomheters åpenhet og arbeid med grunnleggende menneskerettigheter og anstendige arbeidsforhold (åpenhetsloven) (LOV-2021-06-18-99). Lagen trädde i kraft den 1 juli 2022 och ålägger större företag att utföra och redovisa aktsamhetsbedömningar (due diligence) i enlighet med OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Lagen syftar till att främja företagets respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och anständiga arbetsvillkor i leverantörsled och vissa affärsrelationer. Företag som omfattas av lagen har en informationsplikt gentemot allmänheten och ska årligen offentliggöra en rapport om sitt ansvarstagande. Tillsyn utövas av Forbrukertilsynet, som även kan besluta om påföljder vid regelöverträdelser i form av föreläggande, vite och sanktionsavgift. 3 1 Se domskälen, p. 38. 32 Domskälen, p. 40. 33 Domskälen, p. 41. 3 4 Se domskälen, p. 42–46 för hänvisningar. I denna artikel återges domskälen i viss detalj i syfte att ge en mer fullständig bild av resonemangen. 35 Se domskälen, p. 42, med hänvisning till motiveringen i utredningen som låg till grund för kontraheringspliktens införande i 1989 års NFAL, NOU 1987:24, s. 64. 36 Se domskälen, p. 43, i den delen med hänvisningar till propositionen, Ot.prp. nr 49 (1988–1989) s. 49. 37 Domskälen, p. 44. 38 Se domskälen, p. 45. 39 Domskälen, p. 47. 4 0 Domskälen, p. 50. 41 Se närmare domskälen, p. 51–53. 42 Domskälen, p. 54. 43 Domskälen, p. 55. 44 Domskälen, p. 56. 4 5 Se Bengtsson, Bertil, Lagreformer vid företagsförsäkring?, i Bengtsson, Bertil m.fl. (red.), Uppsatser om försäkringsavtalslagen, Jure, Stockholm 2009, s. 9 ff. 46 Se allmänt om identifikation i försäkringsrätten Hellner, Jan, Försäkringsrätt, 2 u., Stockholm 1965, s. 288 ff. 47 Se om FAL:s regler om identifikation Nydrén, Birger, Identifikation samt förhållandet mellan biförpliktelser i företagsförsäkring, i Bengtsson, Bertil m.fl. (red.), Uppsatser om försäkringsavtalslagen, Jure, Stockholm 2009, s. 102 ff. 48 Härmed avses lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Straffansvar för penningtvätt enligt lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott behandlas inte i det följande. 4 9 Jfr Bengtsson, Bertil, Försäkringsrätt – några huvudlinjer, 11 u., Norstedts Juridik, Stockholm 2023, s. 21. 50 Se vidare t.ex. Falkman, Henric, Försäkringsrörelse – tillståndsplikt och skyddade intressen, Jure, Stockholm 2010 och densamme i Tillståndspliktig försäkringsrörelse. Några anmärkningar ur ett ändamålsperspektiv, JT 2010–11, s. 600. 51 Att så är fallet har framför allt uppmärksammats på senare tid med avseende på klimatrisker och eventuella svårigheter att erhålla försäkring för viss egendom, t.ex. en hemförsäkring i ett översvämningsdrabbat område. Om man inte kan försäkra sin bostad så kan det t.ex. medföra att man får svårt att få bolån, se t.ex. https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/8J0l7w/skyfall-kan-gora-det-svarareatt-fa-bolan (publicerad 2023-10-21). Frågor om konsekvenserna av ökade klimatrisker för försäkringsavtal och försäkringsbolagens roll i klimatomställningen föranleder andra typer av överväganden och ska inte utvecklas närmare i denna artikel. 5 2 Se allmänt om den försäkringsnäringsrättsliga regleringen, Falkman, Henric, Introduktion till försäkringsnäringsrätten – försäkringsrörelselagen efter Solvens II, Jure, Stockholm 2019. 53 Se även 8 kap. 18 § FAL om företagsförsäkring som hänvisar dit. 54 Motsvarande gällde även enligt 35 § GFAL, där termen ”intresse” också användes, men som i stället talade om ”lagliga intressen”, se vidare om intressebegreppet, van der Sluijs, Jessika, i Uppsatser om försäkringsrättsliga regler och principer, s. 228 ff., samt Johansson, Svante O., Varuförsäkringsrätt, s. 111 ff., och Radetzki, Marcus, JT 2007–08, Berikandeförbudet vid skadeförsäkring har upphävts: Innebörd – Motiv – Konsekvenser, s. 67 ff. om den s.k. intresseprincipen. 55 Se Bengtsson, Bertil, Försäkringsavtalsrätt, 5 u., Norstedts Juridik, Stockholm 2022, s. 372. Om lagligt intresse enligt äldre rätt, se Hellner, Jan, Försäkringsrätt, 2 u., Stockholm 1965, s. 218 ff. och Om försäkringsbara intressen och några därmed sammanhängande frågor, Försäkringsjuridiska föreningens publikation nr 41, Stockholm 1957, särskilt inledningen om intresseprincipen på s. 7 ff. 56 Se Wilhelmsen, Trine-Lise, Forsikring av ulovlig interesse, Tidsskrift for erstatningsrett, forsikringsrett og trygderett, årgang 13, nr 3-2016, s. 183–210, s. 185, som anför att rättskällestödet för denna princip i norsk rätt är Norske Lov 5-1-2, om avtal som strider mot ”lov og ærbarhet”. Se även om undantag från försäkringen vid brott och liknande, Wilhelmsen, Trine-Lise, Unntak i forsikringsavtaler for straffbare handlinger o.l., Tidsskrift for forretningsjus, årgang 27, nr 1-2021, s. 104–116. 5 7 Se Radetzki, Marcus, JT 2007–08, s. 68, Berikandeförbudet vid skadeförsäkring har upphävts: Innebörd – Motiv – Konsekvenser. 58 Se prop. 2003/04:150, s. 438, där följande uttalas: ”Regeln är tvingande på det sättet att avtal om försäkring av ett olagligt intresse över huvud taget inte är bindande, något som ligger i linje med allmänna civilrättsliga principer.” 59 Se Bengtsson, Bertil, Försäkringsavtalsrätt, 5 u., Norstedts Juridik, 2022, s. 373, som anför att en fastighet som används för olaglig verksamhet kan brandförsäkras, men att en brandavbrottsförsäkring inte täcker utebliven vinst på grund av den olagliga verksamheten. 60 Jfr Bengtsson, Bertil, Försäkringsavtalsrätt, 5 u., Norstedts Juridik, 2022, s. 373. 61 Jfr NJA 1997 s. 93 om avtal som ingicks med en företrädare som hade näringsförbud. I det rättsfallet uttalar sig HD om den allmänna principen om pactum turpe, och anger att ogiltighetsföljden enbart blir aktuell om den lagregel som överträtts bygger på sådana hänsyn som gör att en ogiltighetspåföljd är påkallad. Bedömningen av eventuell ogiltighet ska enligt HD baseras på syftet med lagregeln, behovet av en ogiltighetspåföljd för att sanktionera den och de olika konsekvenser som en sådan påföljd kan medföra för t.ex. godtroende medkontrahenter. 62 Se NJA 2007 s. 86 och Bratt, Stina, Alternativa anspråksvägar i skadeståndsrätten, Jure, Stockholm 2023, s. 280. 6 3 Se om försäkring vid vadslagning och andra osedliga avtal, Ingvarsson, Torbjörn, Spel och osedliga avtal, SvJT 2004 s. 739, Ingvarsson, Torbjörn, Pengar luktar inte — eller gör de det? SvJT 2011 s. 1019, och om den allmänna principen om pactum turpe och avtal i strid mot goda seder, t.ex. i Westberg, Peter, Ett fall om kärlek och ett om pengar — om pactum turpe och alldeles för långa och krokiga vägar till beslut om att vägra rättskipning, i Eliason, Marianne m.fl. (red.) Festskrift till Rune Lavin, Juristförlaget i Lund, Lund 2006, s. 271–283, Lindskog, Stefan, Om goda seder och sedesvidriga avtal, i Göthlin, Lars m.fl. (red.), Vänbok till Bertil Södermark, Norstedts Juridik, Stockholm 2009, s. 195–212 och Agnafors, Marcus, Pactum turpe — en rekonstruktion och ett försvar, SvJT 2019 s. 956. 64 Frågan aktualiserades även i rättsfallet NJA 2020 s. 115, där dock frågan specifikt avsåg skadeståndsrättsliga aspekter. 65 Finansinspektionen har i ett rättsligt ställningstagande från den 28 juni 2023 uttalat att försäkringar av böter och administrativa sanktionsavgifter är i strid med god försäkringsstandard enligt 4 kap. 3 § FRL, se FI:s rättsliga ställningstagande 2023:1 Försäkring mot böter och administrativa sanktionsavgifter. Motiveringen till detta ställningstagande är att försäkringar mot böter och administrativa sanktionsavgifter bidrar till en minskad motivation att följa lagar och andra regler, eftersom de undanröjer de rättsliga konsekvenserna av överträdelserna, dvs. motverkar syftet med böter och administrativa sanktionsavgifter. Ställningstagandet omfattar dock inte sjöförsäkring. Det anges inte uttryckligen om ställningstagandet enbart avser administrativa sanktionsavgifter som döms ut vid uppsåtlig eller grovt vårdslös regelöverträdelse, även om andemeningen tycks vara att allvarligheten spelar en avgörande roll, exempelvis ersättning till verksamheter som har varit kriminella eller lagstridiga. Det finns en rik flora av sanktionsavgifter och dessa förutsätter inte nödvändigtvis att en regelöverträdelse har skett uppsåtligen eller av grov vårdslöshet, se vidare Warnling Conradsson, Wiweka & Nilsson, Annika, Sanktionsavgifter. Särskilt i näringsverksamhet, 2 u., Norstedts Juridik, Stockholm 2020, s. 278 ff. Försäkringsbarheten av administrativa sanktionsavgifter ska inte utvecklas närmare i detta sammanhang, men det kan noteras att frågan har varit och alltjämt är föremål för diskussion, inte minst mot bakgrund av den ökade regelmängden där sanktioner kan bli aktuella. Ett exempel är administrativa sanktionsavgifter enligt GDPR där själva regelöverträdelsen är det centrala, men uppsåt eller grov oaktsamhet har betydelse för att bedöma storleken på sanktionsavgiften, se t.ex. Chamberlain, Johanna, Effektiva, proportionerliga, avskräckande? Sanktionsavgifter enligt dataskyddsförordningen i svensk praxis, Europarättslig Tidskrift, 2021, s. 597–612 och, till frågan om försäkringsbarheten av sådana sanktionsavgifter, Hemmings, Catharina, Försäkringsbarheten för administrativa sanktionsavgifter enligt GDPR, examensarbete vid Stockholms universitet 2019, https://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1435206&dswid=3673 senast granskad 2025-06-07). Skillnader förekommer även i synen på möjligheterna för tillsynsmyndigheten, Finansinspektionen, att ingripa mot försäkringsgivaren i dessa fall. Se Bengtsson, Bertil, Försäkringsavtalsrätt, 5 u., Norstedts Juridik, Stockholm 2022, s. 373 ff. och vidare diskussionen om försäkringsbarheten av administrativa sanktionsavgifter i van der Sluijs, Jessika, Går det att försäkra administrativa sanktionsavgifter? – Avtals- och näringsrättsliga aspekter, JT 2014–15, s. 238 ff., Ingvarsson, Torbjörn, Försäkring av sanktionsavgifter – en replik, JT 2014–15, s. 703 ff., och Sjöberg, Gustaf, Försäkring av sanktionsavgifter – en kommentar, JT 2014–15, s. 712 ff. och även Ingvarsson, Torbjörn, Försäkring av miljösanktionsavgifter, i Forsberg, Maria m.fl. (red.), Festskrift till Charlotta Zetterberg, Iustus, Uppsala 2025, s. 105–129. 66 Om moraliska risker i bred bemärkelse, särskilt vid ansvarsförsäkring, se van der Sluijs, Jessika, i Studier i försäkringsrätt, Jure, Stockholm 2011, s. 201 ff. Begreppet är liktydigt med det engelska ”moral hazard”, se not 68 nedan. 67 Se van der Sluijs, Jessika, i Studier i försäkringsrätt, Jure, Stockholm 2011, s. 204. 68 Se t.ex. Zweifel, Peter; Eisen, Roland & Eckles, David L., Insurance Economics, 2 u., Springer, Cham 2021, s. 22 och även Cooter, Robert & Ulen, Thomas, Law and Economics, 6 u., Berkley Law Books, 2016, s. 48, som definierar moral hazard som den risk som uppstår när den försäkrades beteende förändras efter att försäkringen tecknats, så att sannolikheten för förlust eller förlustens storlek ökar. 69 Se vidare t.ex. Zweifel, Peter; Eisen, Roland & Eckles, David L., Insurance Economics, 2 u., Springer, Cham 2021, s. 218 ff. 70 Under 2000-talet har det skett en successiv utbyggnad av både administrativa och straffrättsliga regelverk om penningtvätt. Regleringen har skärpts i takt med att nya risker identifierats, både nationellt och inom EU. I litteraturen har denna utveckling behandlats ur både näringsrättsligt och straffrättsligt perspektiv, se t.ex. Kleineman, Jan & Gorton, Lars (red.), Money Laundering, Stockholm Centre for Commercial Law nr 16, Jure, Stockholm 2012, där olika aspekter av regelverken belyses, och Wallin Marie, Penningtvätt och straffrätten – en handbok, Studentlitteratur, Lund 2022, som fokuserar på den straffrättsliga dimensionen. Det finns ett antal studentuppsatser som framför allt är inriktade mot kontraheringsplikten för banker, se t.ex. Berglund, Simon & Gustafsson, Johanna-Louise, Banker verksamma i Sverige och deras roll i att förhindra penningtvätt – Incitament, möjligheter och utmaningar i ett alltmer digitaliserat samhälle, Examensarbete i nationalekonomi, Linköpings universitet, vårterminen 2022 https://www.diva-portal.org/smash/get/ diva2:1677749/FULLTEXT02 senast granskad 2025-10-05) och Johansson, Maja, Bankernas kontraheringsplikt. En rättslig analys av regleringens gränser och utmaningar, Examensarbete i civilrätt, Juridiska institutionen, Uppsala universitet, höstterminen 2024 (https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1928573/FULLTEXT01.pdf senast granskad 2025-10-05). Även balansen mellan finansiella rättigheter och riskhantering på finansmarknaden har diskuterats, se Söderström, Rebecca, De-risking Cases in Sweden: Balancing the Right to Bank Accounts and Payment Services with Money Laundering Risks, s. 157–174 och Seyad, Sideek M, A Critical Evaluation of the Reform Package to Combat Money Laundering and Terrorist Financing in the EU Financial Market, s. 217–250, i Ahlinder, Elisabeth m.fl. (red.), Scandinavian Studies in Law, Volume 71, Financial Law, Jure, Stockholm 2025. 71 Se 1 kap. 2 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Försäkringsförmedlare som har tillstånd att bedriva försäkringsdistribution omfattas av penningtvättslagen enbart till den del verksamheten avser livförsäkringar, se prop. 2016/17:173 s. 390. 72 Det kan också nämnas att kontraheringsplikten vid livförsäkring har varit föremål för utvärdering, se SOU 2016:37. I utredningen föreslogs vissa förtydliganden avseende kontraheringspliktens innebörd, men föreslagen har inte lett till några ändringar i lagstiftningen. 73 Se https://www.fi.se/sv/publicerat/nyheter/2023/fi-granskar-hur-livforsakringsforetag-hanterar-risker-for-penningtvatt/ (publicerad 2023-05-15). 74 Se prop. 2008/09:70 s. 81. 75 Se a. prop., s. 81. 7 6 Lindell-Frantz, Eva, Personförsäkring och kontraheringsplikt, i Andersson, Håkan m.fl. (red.), Uppsatser om försäkringsavtalslagen, Jure, Stockholm 2009, s. 76. 77 Någon fullständig genomgång av praxis från samtliga underinstanser har inte gjorts, men en översiktlig sökning i JUNO har vissa avgöranden av intresse identifierats. I Svea hovrätts dom 2024-06-19, mål T 15183-22, konstaterades att banken hade gjort en godtagbar riskbedömning enligt penningtvättslagen och att detta vägde tyngre än kontraheringsplikten enligt insättningsgarantilagen. Uppsägningen av en tobaksbutiks konton ansågs därför legitim. Motsatsen gällde i Stockholms tingsrätts dom 2023-10-05, mål T 1768-22 m.fl., där en privatperson bedömdes ha rätt till konto då banken inte visat tillräckliga skäl enligt penningtvättslagen, även om detta senare upphävdes genom en förlikning i hovrätten (Svea hovrätts dom 2024-02-20, mål T 13995-23). I Stockholms tingsrätts dom 2023-12-27, mål T 887923, ansågs banken däremot ha haft fog att avsluta en affärsförbindelse på grund av bristande kundkännedom. I Linköpings tingsrätts dom 2024-05-06, mål T 1607-23, utvecklas rättsläget kring betalkonton och där framhålls att rätten till konto inte är ovillkorlig. Se även angående frågan om bankens eventuella skadeståndsansvar vid brott mot kontraheringsplikten i Millqvist, Göran, Kontraheringsplikt för banker – Några synpunkter på en svårhanterlig fråga, i Maunsbach, Lotta & Hardenberger, Alexander (red.), Festskrift till Peter Westberg, Juristförlaget i Lund, 2024, s. 499– 512. Se även om rättighetsperspektivet i Härkönen, Elif, Ryska oligarker, iranska statligt ägda företag och amerikanska sanktioner – är rätten till ett betalkonto med grundläggande funktioner en mänsklig rättighet?, i Adestam, Johan m.fl. (red.), Festskrift till Per Samuelsson, Juristförlaget i Lund, Lund 2024, s. 257–280. 78 Av intresse i sammanhanget är också att ett annat norskt rättsfall från samma år, HR-2024-761-A, klargjorde vilka villkor som gäller för att ett försäkringsbolag ska ha en plikt att avveckla kundförhållandet enligt norska penningtvättslagstiftningen. Se även allmänt om uppsägningsmöjligheter enligt det norska regelverket i Rui, Jon Petter, Om bankers rett til avslag/oppsigelse og plikt til avvisning og avvikling av kundeforhold grunnet i hvitvaskingsloven, Tidsskrift for forretningsjus, Vol. 29, nr 1, 2023, s. 2–49. 79 Under senare tid har flera EU-rättsliga regelverk, såsom Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) tillkommit för att ytterligare förstärka kraven på hållbarhetsrapportering för vissa större företag. I sammanhanget kan också nämnas att Corporate Sustainability Due Diligence Directive (CSDDD), ålägger bolag, dock inte skadeförsäkringsbolag, vissa förpliktelser som också kan föranleda böter eller skadestånd. Båda dessa direktiv har delvis ändrats och implementeringen har skjutits upp som en följd av EU:s nya Omnibuspaket i syfte att minska den administrativa bördan för företag. 8 0 Premiesättningen får då en handlingsdirigerande effekt, genom att den skapar incitament för försäkringstagaren att vara försiktig i trafiken. Försäkringsmöjligheternas eventuella preventiva inverkan på ett kriminellt leverne torde dock vara om inte obefintlig så i vart fall mycket svår att beräkna. 8 1 Sådana villkor börjar dyka upp hos olika svenska försäkringsbolag och kan komma att bli mer vanliga framöver.fotnot 12 · s. 982
I rättsfallet NJA 2021 s. 661 (Thailandsförsäkringen) konstaterade HD att om parterna har avtalat bort automatisk förnyelse av försäkringen så medför det att parterna också avtalat bort försäkringstagarens rätt till förnyelse. Enligt HD sätts gränserna för avtalsfriheten av 36 § avtalslagen och andra avtalsrättsliga principer. Mot bakgrund av lagstiftningens ändamål, skulle det dock enligt min mening vara mer ändamålsenligt att tolka de aktuella bestämmelserna som att rätten till förnyelse enbart kan avtalas bort då en sådan möjlighet framstår som rimlig med hänsyn till försäkringens karaktär eller om det i övrigt är i försäkringstagarens intresse. Det måste med andra ord röra sig om en viss typ av försäkring för att det ska vara möjligt att avtala bort rätten att begära förnyelse av försäkringen. Rutinmässiga undantag från förnyelse av exempelvis en hemförsäkring borde därmed kunna underkännas om det saknas skäl till avtalsvillkoret redan mot bakgrund av försäkringsavtalets karaktär. Om sådana skäl saknas, gäller alltjämt en rätt till förnyelse av försäkringen på försäkringstagarens begäran. Med en sådan tolkning av FAL är det inte nödvändigt att angripa villkoret med stöd av 36 § avtalslagen eller allmänna avtalsrättsliga principer.Svensk rätt · p. 5 · s. 982

Svensk rättspraxis i försäkringsrätt 2016–20222 hänvisningar

Marcus Radetzki · SvJT 2023 s. 225–261 · 2 ställen