Stycket

1.på utdelning är villkorad av den underliggande aktiens existens? 4.1 Majoritetens uppfattning Majoriteten tar avstamp i 4 kap. 37 § aktiebolagslagen. Bestämmelsen lyder i relevanta delar: En aktieägare får inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon är införd i aktieboken. […]. Enligt majoriteten: utgår bestämmelsen ifrån en mera allmän princip om att den som vill göra gällande en aktierättighet måste stå med i aktieboken [och att detta även] kommer till uttryck i legitimationsreglerna i 39 och 41 §§, enligt vilka bolaget med befriande verkan i princip kan utbetala en aktieutdelning till den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i avstämningsregistret. Enligt Högsta domstolens majoritet är innebörden av 4 kap. 37 § aktiebolagslagen att alla ur aktierätten härflytande ekonomiska rättigheter är villkorade rättigheter och därför inte behöver infrias med mindre än att villkoret (att mottagaren är införd i aktieboken) är uppfyllt vid den tidpunkt rättigheten ”förfaller till infriande”. Det centrala argumentet för majoritetens syn är det förhållandet att lagstiftaren i 4 kap. 37 § aktiebolagslagen nära knutit rätten att göra aktierättigheter gällande mot bolaget till att den som gör gällande sådan rätt är införd i aktieboken. I rättspraxis har detta krav på registrering i aktieboken i många avseenden fått karaktär av en kvasi-materiell regel, så att den som inte är införd i aktieboken över huvud taget inte kan göra gällande rättigheter som härflyter ur aktien, alldeles oavsett hur materiellt berättigad som aktieägare vederbörande må vara. Att regeln i många avseenden fått en sådan karaktär är dock inte detsamma som att regeln i alla avseenden fått sådan karaktär. Enligt NJA 2017 s. 981 kan bland annat hänsyn till missbruksrisker medföra att den regel för praktisk hantering som en aktivlegitimationsregel i grunden utgör inte heller i aktiebolagsrätten får materiell verkan, utan förblir just en hanteringsregel.s. 847