1.En vidareutveckling av den unionsrättsliga förståelsen av rätten till domstolsprövning i klimattvister är starkt beroende av att de nationella domstolarna i EU:s medlemsstater använder sig av förfarandet för förhandsavgörande. Det är endast genom detta förfarande som en konstruktiv dialog av konstitutionell karaktär kan föras mellan de nationella domstolarna i EU:s medlemsstater och EU-domstolen. Medlemsstaternas högsta instanser, som Högsta domstolen Sverige, är bl.a. av denna anledning skyldiga att skicka frågor till EU-domstolen när det i nationella mål råder tveksamhet om tolkningen av EU-rätten.s. 833
2.De svenska domstolarna har historiskt varit ovilliga att skicka begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen. I december 2022 meddelade dock Högsta domstolen ett vägledande avgörande, NJA 2022 s. 1051 (AstraZenecas tilläggsskydd), vilket ser ut att ha förändrat landskapet för förhandsavgöranden i Sverige. Domstolens slutsats är att bestämmelsen i artikel 267.3 FEUF, i en svensk kontext, ska betraktas som en normerande regel för svenska domstolsförfaranden. Detta innebär följaktligen att när regeln åsidosätts eller tillämpas felaktigt, måste detta ses som ett rättegångsfel, som kan vara grovt. I det specifika fallet fann domstolen att Patent- och marknadsöverdomstolen borde ha skickat en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen (även om parterna inte uttryckligen hade begärt det) och att underlåtenheten att göra det utgjorde ett grovt rättegångsfel.s. 833
3.Sedan 2022 års fall har vi sett en kraftig ökning av antalet begäran om förhandsavgörande från svenska domstolar. Vi kan givetvis inte med säkerhet uttala oss över om detta är en direkt effekt av 2022 års avgörande, men det är svårt att förneka att Högsta domstolens klargörande av EU-rättens betydelse förändrat ”267-landskapet” i Sverige. Det ska också noteras att i närtid till Högsta domstolen dom i AstraZenecas tilläggsskydd, meddelade Europadomstolen en likartad dom, åtminstone i processuellt hänseende, i målet Rutar mot Slovenien. I domen uttalar Europadomstolen att den nationella domstolens underlåtenhet att ange skäl för sin vägran att tillmötesgå sökandens begäran om förhandsavgörande stred mot artikel 6 EKMR.s. 833
4.De båda avgörandena kan på ett mer teoretiskt plan förankras i Jeremy Waldrons teori om förfarandets betydelse för rättsstatsprincipen; förfarandets betydelse är underskattad. Waldrons menar att den processuella sidan av rättsstatsprincipen kräver att offentliga institutioner stödjer och underlättar resonerande argument i mänskliga angelägenheter. Waldrons vision omfattar processuella värden som går utöver de elementära kraven som följer av rätten till en rättvis rättegång, exempelvis rätten till en opartisk och oavhängig domstol och möjligheten att lägga fram och konfrontera bevis. Enligt Waldron bör förfarandet även ges den betydelsen att den enskilde har en rätt att i domstol argumentera för vad lagen är och vad den bör ha för betydelse för ens situation. För Waldron är motiverade argument och rätten att argumentera för vad lagen är eller bör vara (och därmed rätten att argumentera för en lagändring) centrala delar av denna processuella rättsprincip. För att sådana argument ska ges utrymme i en unionsrättslig kontext och för att EU-domstolen ska ges möjlighet att vidareutveckla rätten till domstolsprövning av klimatanspråk i en unions rättslig kontext, behöver medlemsländernas domstolar nyttja förfarandet för förhandsavgöranden vid framtida klimatanspråk på unionsrättslig grund.s. 834