1.Sammanfattningsvis har sannolikt varken lagstiftaren eller Högsta domstolen reflekterat över frågan om en aktieägare har interventionsrätt i en annan aktieägares klandertalan mot bolaget rörande styrelseval då denna ska slitas genom skiljeförfarande enligt bolagsordningen. Frågan har berörts i doktrin men inte renderat något tydligt svar annat än att det över huvud taget är tveksamt om någon interventionsrätt alls finns i skiljeförfaranden, särskilt inte någon självständig sådan utan stöd i skiljeavtalet och/eller parternas samtycke. Ställs detta mot hur en föreskrift om skiljeförfaranden i en bolagsordning regleras i aktiebolagslagen så framstår det som mindre troligt att det ens är möjligt att i bolagsordningen skriva in någon interventionsrätt för andra aktieägare i denna typ av skiljeförfarande. Även om det skulle vara tillåtet att skriva in en sådan interventionsrätt i en bolagsordnings skiljeklausul är det likväl inte särskilt troligt att aktieägare skulle vara så pass förutseende att en sådan skrivning skulle förekomma i någon större utsträckning. Men då ingen interventionsrätt tycks finnas i nämnda situation uppstår frågan hur Högsta domstolens dom i mål NJA 2015 s. 566 — om vilken styrelse som företräder bolaget vid klander av styrelseval — gör sig gällande när klandertalan sker inom ramen för ett skiljeförfarande enligt bolagsordningen. Av domskälen att döma var möjligheten till ett kontradiktoriskt förfarande avgörande och om detta inte går att säkerställa genom intervention (som det gick i 2015 års mål) så bör vare sig kostnadsfrågor eller andra skäl kunna utesluta att bolaget kan företrädas av den nya styrelsen. Såvida det inte är aktieägaren bakom den nya styrelsen som väcker talan varpå saken skulle vara den omvända. Den gamla styrelsen vore i det läget mest lämpad att företräda bolaget för att förmå förfarandet att vara kontradiktoriskt. Detta dynamiska förhållningssätt skulle även motverka att aktieägare tävlar om att väcka en klandertalan först för att därigenom tillförsäkra sig rätt att delta eller för att därigenom låsa någon annan aktieägare ute från förfarandet. Eftersom varken frågor om lis pendens eller res judicata ska beaktas ex officio av en skiljenämnd riskerar även dessa principer att sättas ur spel till följd av bristande kontradiktion, med risken för motsägande skiljedomar till följd.s. 703
2.Att den nya styrelsen skulle kunna vara behörig att företräda bolaget vid ett skiljeförfarande rörande klander av valet av densamma må vara i linje med utgångspunkten NJA 2015 s. 466 — vikten av kontradiktion — men knappast något som kan utläsas direkt som ett prejudikat. Till dess frågan prövas slutligt förblir den därför öppen. Med hänsyn till den sekretess som allt som oftast omfattar skiljeförfaranden är det dessvärre inte troligt att ett avgörande heller kommer publiceras (även om det för all del inte vore prejudicerande). Följaktligen kommer det vara upp till skiljenämnder att återkommande avgöra frågan utan någon vägledande praxis. Frågan bör även kunna uppstå med viss frekvens i affärslivet. Min förhoppning är därför att denna artikel erbjudit något av ett sykit för de skiljemän och processförare som återkommande kommer ha att sy ihop denna reva i aktiebolagsrätten.s. 704