1.Nu behöver det nödvändigtvis i och för sig inte vara någon konflikt mellan höjda straffnivåer och nyanseringsmöjligheter. Men just i mordfallen har man begränsat de senare möjligheterna genom att förklara spannet fängelse i 16–18 år som inte användbart. Det spannet ska alltså hoppas över. Om inte fängelse i 16 år bedöms som tillräckligt ska nästa station vara livstids fängelse. Jag har inga problem med att acceptera att intervallet 16–18 år görs smalt i tillämpningen, men har svårt att acceptera att det görs helt oanvändbart. Det rimmar illa med de generella och upprepade uttalandena om att flexibilitet och anpassning till det enskilda fallet ska vara en ledstjärna och om att hela straffskalan ska kunna användas.s. 615
2.Det finns därför i allra högsta grad goda skäl för att befria intervallet 16–18 år från sin ofrivilliga isolering. Men man vill kanske slippa blanda in lagstiftaren — för då blir det knöligt! Kan ett sådant befriande då åstadkommas i praxis? Högsta domstolen kan i ovan nämnda rättsfall från 2021 och i de båda fallen i NJA 2023 s. 29 (I och II) sägas inte lika bestämt som tidigare ha ansträngt sig för att upprätthålla kravet på en nyanserad tillämpning i mordfallen.s. 615
3.Det ska dock konstateras att straffet i NJA 2021 s. 32, trots förekomsten av flera försvårande omständigheter, faktiskt blev fängelse i 18 år (när hovrätten utdömt ett livstidsstraff.). I NJA 2021 s. 377 bestämdes fängelsestraffet till 13 år (när hovrätten utdömt 16 år). I det fallet övervägde de förmildrande omständigheterna de försvårande. I NJA 2021 s. 583 fastställde Högsta domstolen hovrättens dom på livstids fängelse. De avgörande försvårande omständigheterna var att gärningen var särskilt hänsynslös, den riktade sig mot hustrun i anledning av att hon ville skiljas, den förövades i det gemensamma hemmet och det förelåg en överhängande risk att de tre minderåriga barnen skulle uppfatta vad som skedde. Men i alla dessa fall går det trots allt att tydligt spåra nyanserade bedömningar. I NJA 2023 s. 29 (I och II) har emellertid livstidsstraff dömts ut utan några mer uttalade nyanserade bedömningar (dessa fall är dock inte refererade i straffmätningsfrågorna).s. 615
4.Det mycket tydliga utrymme som enligt förarbetena finns för att använda även intervallet 16–18 år är förvisso krympt, men med stöd av praxis kan det konstateras att det trots allt inte är utraderat. Men det — och mycket mer än så — kanske Straffreformutredningens nyligen framlagda förslag kommer att ändra på — det är inte utan att den farhågan finns.s. 616