Rättsfall
NJA 2023 s. 29
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2023 s. 29
BibTeX
@misc{nja-2023-s-29,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2023 s. 29}},
year = {2023},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 2 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Utrymmesbrist — om straffet för mord4 hänvisningar
- Se prop. 2018/19:138. 1 0 NJA 2023 s. 29 (I) punkten 83. Uttalandet kan knappast förstås på annat sätt än 1) att 18 år kan komma i fråga som tidsbestämt straff och 2) även att strafftiden kan bestämmas någonstans i intervallet 16–18 år. Såsom varande ett obiter dictum kan man emellertid inte tillmäta detta isolerade uttalande något tyngre prejudikatvärde. 1 1 Prop. 2018/19:138 s. 17. 12 Se ang. 1989 års omfattande påföljdsreform SOU 1980:1, 1981:92, 1986:13–15 och 1988:7 samt prop. 1987/88:120. Se vidare Thomas Pettersson, Rationella reformer? i SvJT 2025 s. 1 som ytterst förtjänstfullt övergripande beskriver och kommenterar utvecklingen på området de senaste 35 åren. Jag ser hans genomgång och slutsatser som en varning för riskerna med förenklingar och bristande balans mellan de komponenter som tillsammans bygger ett sofistikerat och hållfast system. Jfr också Gustaf Almkvist och Erik Svensson, Nedslag i straffet moderna idéhistoria i SvJT 2025 s. 34 samt Stefan Johansson, Tankar om straffrätt och politik i SvJT 2025 s. 49 som kan sägas vara med på samma ”varningståg”. Axel Holmgren uttalar i Perspektivskifte i straffrättspolitiken — plus ca change? i SvJT 2025 s. 62 att det verkar som att när det gäller brott och straff finns en egen uppsättning regler som gäller och som grundas på ett slags magiskt tänkande där det empiriska stödet för framgång är i bästa fall undermåligt och i värsta fall obefintligt och avslutar med att förnuft och vetenskap är satta på undantag. Varningarna i de tidigare nämnda uppsatserna spetsas här onekligen till. 13 Prop. 2018/19:138 s. 34. 1 4 Se prop. 2018/19:138 s. 5 f., prop. 2013/14:194 s. 5 f. och prop. 2008/09:118 s. 18 f. 15 I denna artikel utgår jag från att den tilltalade är gärningsman och att det är frågan om ett fullbordat brott. Något som inte alls berörs i denna artikel är behovet av nyansering när någon ska dömas för medhjälp, förberedelse, stämpling eller försök till mord. Inte heller berörs frågan om omständigheter utanför gärningen, t.ex. betydelsen av gärningsmannens person (29 kap. 5 § brottsbalken). 16 Prop. 2018/19:138 s. 20 f. och jfr s. 32 f. 1 7 Prop. 2018/19:138 s. 28. 1 8 Jfr NJA 2003 s. 486 där det har ansetts godtagbart att en försvårande omständighet förts in på annat sätt i processen (än som ett moment i gärningsbeskrivningen). Det måste ses som ett undantag från en huvudregel. 19 Det kommer inte minst till uttryck i direktiven till Straffreformutredningen (dir. 2023:115). 20 De citerade formuleringarna är hämtade från Straffreformutredningens direktiv dir. 2023:115 s. 7, men uttrycken eller liknande uttryck förekommer även i förarbeten och i andra sammanhang. 21 Se Erik Svensson, Straffvärdebegreppet och lagstiftarens överjag i SvJT 2025 s. 81. 2 2 Detsamma gör Linnea Wegerstad, Premisser för en höjd repressionsnivå och nyanserad straffmätning i SvJT 2025 s. 130. Det hon — delvis med hänvisning till Cyrus Tata — säger om att påföljdsbestämning i verkligheten är en social process som innebär tolkning och meningsskapande och att det betyder att rättsregler inte tillämpas i ett vakuum och att relevanta omständigheter konstrueras genom processen och i relation till de yrkeskulturer som är involverade i påföljdsbestämningen, är av största intresse. Och det handlar — enligt henne — om att ”ta betydelsen av kontexten och det vi brukar benämna omständigheterna i det enskilda fallet på allvar”. Det är bra sagt!
- Efter den senaste reformen har det publicerats inte mindre än tre prejudikatavgöranden från Högsta domstolen, nämligen NJA 2021 s. 33, 2021 s. 377 och 2021 s. 583. Vid en närläsning av avgörandena är samstämmigheten överlag mycket god, men det finns nyansskillnader. Men det som framför allt saknas är en mer hållfast vägledning om hur olika konkreta omständigheter på ett principiellt plan ska graderas. Det är i någon mån förståeligt och naturligt med hänsyn till upprepade anvisningar i förarbeten och praxis om att helhetsbedömningar måste göras och att det då måste tas hänsyn till de unika omständigheterna i det enskilda fallet. Men en schabloniserad analys — med jämförelse med ovan angivna ”tabell” — ger vid handen att avgörandena i NJA 2021 s. 32 och 2021 s. 377 innebär att utgångspunkten är att straffvärdet för mord, till följd av den senaste lagändringen, är fängelse i 16 år (i stället för 14 år). En annan slutsats som kan dras av dessa båda avgöranden är att utrymmet för att döma till ett tidsbestämt straff i intervallet 16–18 är (jfr ”tabellen” ovan) är kraftigt inskränkt; dessa fall ska helt enkelt förpassas till området för livstidsstraff. Samtidigt — aningen motstridigt — ger båda fallen uttryck för behovet av nyanserade och flexibla bedömningar med hänsyn till inte minst en proportionell rättstillämpning. Det förhållandet att man nästan helt ”avskaffar” tillämpningen i intervallet 16–18 år begränsar ju möjligheter för mer nyanserade bedömningar. I det sammanhanget är det intressant att notera att Högsta domstolen i NJA 2023 s. 29 (I) uttalar att ”om det finns försvårande omständigheter kan det motivera ett längre tidsbestämt fängelsestraff än sexton år, i första hand arton år, eller livstids fängelse” (min kursivering).
- Det finns därför i allra högsta grad goda skäl för att befria intervallet 16–18 år från sin ofrivilliga isolering. Men man vill kanske slippa blanda in lagstiftaren — för då blir det knöligt! Kan ett sådant befriande då åstadkommas i praxis? Högsta domstolen kan i ovan nämnda rättsfall från 2021 och i de båda fallen i NJA 2023 s. 29 (I och II) sägas inte lika bestämt som tidigare ha ansträngt sig för att upprätthålla kravet på en nyanserad tillämpning i mordfallen.