Rättighetsöverträdelser i Högsta domstolen och i Stockholms tingsrätt
1.Högsta domstolen (HD) beskriver omständigheterna bakom rättsfallet ”Regionens medgivande” på följande sätt: I ett mål rörande skadestånd på grund av en överträdelse av grundläggande fri- och rättigheter har svaranden medgett betalning, men förklarat att medgivandet inte innebär ett erkännande av någon överträdelse (ett s.k. orent medgivande). Domstolen bör i en sådan situation tillämpa de processrättsliga bestämmelserna på så sätt att domstolen dömer i enlighet med medgivandet och samtidigt, inom ramen för en fastställelsetalan, tar ställning till om det har förekommit en rättighetsöverträdelse. Det här är ett av flera viktiga avgöranden om civilrättsliga implikationer av rättighetsöverträdelser som kommit under våren 2025. Genom dessa avgöranden har ett rättsområde som växt fram ur ett avgörande i HD för 20 år sedan och sedan följts av ett pärlband prejudikat och lagstiftningsarbete fått än tydligare konturer. Regionens medgivande är härvid särskilt välkommet eftersom den övergripande rättsfrågan varit uppe och vänt i högsta instans tidigare. Då utan att få ett klart svar.s. 585
2.Omständigheterna i Regionens medgivande var att en kvinna i samband med en förlossning ansåg att hon blivit utsatt för ett rättighetsövergrepp av en barnmorska. Rättighetsövergreppet bestod i att barnmorskan hade utfört ett vårdingrepp utan erforderligt samtycke. Detta utgjorde enligt kvinnan en kränkning av artikel 8 i Europakonventionen (lag 1994:1219 om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna; Europakonventionen) och av 2 kap. 6 § regeringsformen (1974:152; RF). Hon begärde skadestånd för kränkningen.s. 586
3.Rättighetsöverträdelser är — som redan framgått — ett tämligen nytt inslag i skadeståndsrätten. Uttrycket ”rättighetsöverträdelse” används i situationer där grundläggande fri- och rättigheter, som de kommit till uttryck i rättighetskataloger, har kränkts. Det finns i lag fyra allmänna rättighetskataloger: 2 kap. RF, Europakonventionen, Barnkonventionen och EU:s rättighetsstadga. (Yttrandefrihetsgrundlagarna kan i och för sig också ge upphov till skadeståndsfrågor men inte så ofta för yttrandefrihetskränkningar — det är framför allt när någon som har skydd av yttrandefriheten begår övertramp som ansvarsfrågor enligt dessa grundlagar aktualiseras.) Av dessa är det ännu bara RF och Europakonventionen som faktiskt har medfört ansvar.s. 586
En bakgrund: Flygbolagets medgivande, NJA 2021 s. 1093
1.Den övergripande frågan i Regionens medgivande återfinns i samspelet mellan regelverken om grundläggande fri- och rättigheter, skadeståndsrätten och processrätten. Temat har varit föremål för HD:s granskning även tidigare.s. 586
2.I Flygbolagets medgivande, NJA 2021 s. 1093, var bakgrunden ett mål om diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen (DO) hade väckt talan mot ett flygbolag under påstående att en person, P, hade utsatts för diskriminering. DO hade yrkat att bolaget skulle förpliktas utge 10 000 kr i diskrimineringsersättning. Bolaget medgav anspråket men förnekade att någon diskriminering inträffat och ansåg att målet borde avgöras i enlighet med medgivandet utan prövning sak. DO motsatte sig detta och framhöll att P. hade ett av rättsordningen erkänt ”upprättelseintresse” som inte kunde tillgodoses med en ersättning som inte grundades i en konstaterad kränkning. Om en diskrimineringsersättning utdöms utan att ersättningen kopplas till en konstaterad kränkning/överträdelse förloras ersättningens funktion ”deklarativa, upprättelse- och preventionsfunktioner” i strid med EU-rättens och Europakonventionens krav och den svenska lagstiftarens intentioner att tillgodose dessa krav.s. 587
3.Tingsrätten ansåg sig bunden av det medgivande som flygbolaget gjort och meddelade dom utan sakprövning. Målet överklagades av DO till hovrätten som avvisade överklagandet i de delar som avsåg betalning och avslog det i fråga om fastställelse. Målet togs upp av HD som begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Frågan som ställdes till EU-domstolen var om en svensk domstol var skyldig att pröva om diskriminering skett — och att domstolen konstaterade att så skett, om det blev utfallet av prövningen — om det begärs av den som menar sig ha blivit diskriminerad även när anspråket vitsordats.s. 587
4.EU-domstolens utslag sammanfattades av HD på följande sätt: Enligt EU-domstolen utgör artiklarna [två artiklar i det s.k. likabehandlingsdirektivet] hinder för en nationell lagstiftning som innebär att en domstol — som ska pröva en talan om ersättning på grund av en påstådd diskriminering som är förbjuden enligt direktivet — inte kan pröva ett yrkande om fastställelse av att sådan diskriminering har skett, när svaranden medger att betala den begärda ersättningen utan att för den skull vitsorda att det skett någon diskriminering. (Se dom av den 15 april 2021, Braathens Regional Aviation, C 30/19, EU:C:2021:269.) Efter EU-domstolens utslag ändrade flygbolaget sin talan på så sätt att det, av processekonomiska skäl och eftersom beloppet redan betalats, gjorde ”ett sådant vitsordande som avses i EU-domstolens domslut och vars frånvaro enligt domen utgör en förutsättning för passagerarens rätt till en sakprövning”. Efter detta fann HD att bolaget gjort ett sådant kategoriskt och reservationslöst vitsordande som EU-domstolen ansåg behövdes för att uppfylla unionsrättens krav.s. 587
5.HD:s ledamöter skrev ett gemensamt tillägg. Justitieråden radade där upp ett antal frågor som EU-domstolens avgörande gav upphov till, t.ex. vad rör relationen mellan rättegångsbalkens regelverk och EUrättens krav på att den som anser sig diskriminerad ska kunna få diskrimineringen prövad men även hur man ska se på en situation där parterna ingått en förlikning där den påstått diskriminerade tilldelats ett visst belopp men därefter begär att få diskrimineringen fastställd. Tillägget avslutades med konstaterandet att dessa frågor lämpligen borde besvaras av lagstiftaren och inte av domstolar i enskilda mål.s. 588
6.I efterhand framstår denna passning till lagstiftaren som optimistisk. Några klarlägganden från lagstiftaren har inte kommit. Dessutom framstår flygbolagets vitsordande mer som läpparnas bekännelse än ett uppriktigt försök att be om ursäkt eller att söka någon form av genuin upprättelse. Utgången i målet ser därmed mer ut som ett kringgående av EU-domstolens avgörande än som ett lojalt försök att efterkomma det.s. 588
Regionens medgivande
1.Det nya avgörandet, Regionens medgivande, handlar om en liknande fråga som den i Flygbolagets medgivande. Omständigheterna har beskrivits redan i inledningen. En kvinna, O, hade begärt skadestånd för att hon i samband med ett vårdingrepp utsatts för ett rättighetsövergrepp av en barnmorska som var anställd av regionen. Regionen medgav yrkandet men förklarade att det inte skulle ses som ett erkännande av att en rättighetsöverträdelse skett. Regionen begärde att tingsrätten skulle meddela dom i enlighet med medgivandet. O motsatte sig att tingsrätten skulle meddela dom enligt medgivandet och yrkade i andra hand att domstolen skulle fastställa att hennes rättigheter enligt Europakonventionen och regeringsformen överträtts. Regionen ansåg att fastställelseyrkandet skulle avvisas. Tingsrätten beslutade dels att regionens begäran om en dom på medgivandet skulle avslås, dels att O kunde föra sin talan som en fullgörelsetalan. Därmed skulle inte hennes fastställelsetalan prövas. Efter vissa vändningar konstaterades att beslutet kunde överklagas särskilt. Hovrätten prövade saken och kom till samma slut som tingsrätten.s. 588
2.Högsta domstolen inledde med att konstatera att O grundat sitt anspråk på både regeringsformen och Europakonventionen. Det finns en artikel i Europakonventionen som saknar motsvarighet i RF:s rättighetskatalog (och som inte heller återspeglas i Barnkonventionen). Art. 13, rätten till effektiva rättsmedel. Ett effektivt rättsmedel måste, konstaterade HD, innefatta såväl en godtagbar gottgörelse som en möjlighet att få ansvaret för en överträdelse fastställt. HD skriver (p. 11): Ett erkännande av rättighetsöverträdelsen är alltså en nödvändig del av den gottgörelse som enskilda har rätt till vid konventionsöverträdelser. (Min kursivering.) Detsamma gäller för rättighetsöverträdelser av RF (p. 12 i domen). Av det anförda följer att rättegångsbalkens bestämmelser bör tillämpas på ett sådant sätt att en kärande, som på rimliga grunder påstår att hans eller hennes grundläggande fri- och rättigheter enligt Europakonventionen har överträtts, ges möjlighet att få den påstådda rättighetsöverträdelsen prövad. Detsamma bör gälla om käranden påstår att hans eller hennes grundläggande fri- och rättigheter enligt 2 kap. regeringsformen har överträtts. Därför ska en kärande i ett fall av s.k. orent medgivande alltid kunna få prövat om det har förekommit en rättighetsöverträdelse, samtidigt som principen om att ett medgivande i dispositiva tvistemål är bindande inte frångås.s. 589
3.Efter detta konstaterande förde HD ett resonemang om den processrättsliga dispositionsfriheten som mynnade ut i slutsatsen att det finns ett utrymme för en domstol att avstå från att omedelbart meddela en dom på grundval av ett s.k. orent medgivande när käranden ”på rimliga grunder” påstår att det har förekommit en rättighetsöverträdelse. Det kan ske, fann HD, genom att domstolen vid ett orent medgivande dömer i enlighet med medgivandet och samtidigt, inom ramen för en fastställelsetalan, tar ställning till om det har förekommit en rättighetsöverträdelse. Slutsatsen i det enskilda fallet blev att målet lämnades åter till tingsrätten för prövning av O:s fullgörelsetalan (anspråket i pengar) och hennes fastställelsetalan (kravet på ett erkännande av att en rättighetsöverträdelse inträffat).s. 589
Reflektioner
1.Regionens medgivande aktualiserar ett tema som återkommande ger upphov till diskussion när det gäller rättighetsöverträdelser. Ett vanligt sätt att se på situationer som den bakom rättsfallet är att enskilda har vissa rättigheter, som rätten till integritet, som andra — primärt det allmänna — har en skyldighet att respektera. När en sådan rättighet överträtts har den som drabbats en sekundär rätt att i möjligaste mån försättas i den situation hon hade varit i om det inte varit för överträdelsen av den primära rättigheten.s. 589
2.På ett teoretiskt plan kan innehållet i den sekundära rättigheten formuleras på olika sätt. Ett sätt att se på det är att den drabbade har rätt att försättas i den faktiska situation som hon hade varit i om det inte varit för rättighetsöverträdelsen. Ett sådant synsätt skulle konkret innebära inte bara att hon har rätt till ekonomisk ersättning, utan även faktiska åtgärder. I svensk skadeståndsrätt kommer emellertid den sekundära rättigheten till uttryck i en rätt till skadestånd som beräknas utifrån en bestämning av vad skadan är. Ett annat sätt att se på det är att den sekundära rättigheten består i en rätt till rättsmedel — inte en rätt till faktisk eller ekonomisk korrigering.s. 590
3.Oavsett hur man ser på den teoretiska ramen så är det verktyg skadeståndsrätten har att tillgå enbart skadeståndet. Det innebär att rättighetsöverträdelsens normativa ”värde” översätts till pengar. Denna översättning sker genom en metod som använder vissa begrepp. Det finns dock ingen enhetlighet kring vilka begrepp som används. Olika domstolar och författare använder olika formuleringar och vissa (inklusive jag själv) varierar beroende på sammanhanget och emellanåt kanske även av stilistiska skäl. Några av de formuleringar som används uppfattas nog ofta som synonyma.s. 590
4.Några av de begrepp som används är följande. Skadeståndet ska ge kompensation för rättighetsöverträdelsen. Skadestånd ska ge reparation för överträdelsen. Skadeståndet ska ge upprättelse för överträdelsen. Alla dessa uttryck har innebörden att ersättningen på något vis ska försätta den skadelidande i den situation hon hade varit i om det inte var för den ansvarsgrundande händelsen. Det finns flera problem med denna återställandetanke. Ett ofta omdiskuterat ämne kallas för inkommensurabilitetsproblemet.s. 590
5.Med inkommensurabilitetsproblemet förstås tanken att det inte går att översätta en skada, t.ex. en kränkning orsakad genom en rättighetsöverträdelse, till ett ekonomiskt värde eftersom det inte finns en gemensam värdeskala för skadan och ersättningen. Det finns inget gemensamt språk för kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter. Det blir tydligast för de rent ideella skador som uppkommer vid en rättighetsöverträdelse. Rent ideella skador är definierade av att de inte är ekonomiska — det ligger i själva skadebegreppet. En rent ideell skada kan redan som en följd av sin egen definition inte ersättas med pengar. Frågan har tilldragit sig en del rättsvetenskapligt intresse de senaste 15 åren. Jag ska inte ta upp detta allmänna tema mer här. Istället ska jag ta upp en annan aspekt av svårigheten med att översätta en rättighetsöverträdelse till ett ekonomiskt värde som är mindre diskuterad, nämligen att skadeståndsrätten inte kan uppfylla sin mest centrala funktion i dessa fall. Pengar räcker inte till.s. 590
6.Skadeståndet vilar, som sagts, på en tanke att den skadelidande genom skadeståndet ska göras hel igen. Skadeståndets huvudsakliga funktion är kompensation eller reparation. Därutöver används ibland ordet upprättelse, som numer alltså fått en särskild innebörd i kränkningssammanhang men som annars ligger nära kompensationsfunktionen.s. 591
7.En premiss för detta resonemang är att kompensationen kan göra den skadelidande hel igen. Det är välkänt att detta är en fiktion, särskilt när det gäller rent ideell skada. Pengar gör inte brottsoffret, den diskriminerade, eller den som felaktigt blivit underkastad ett förvaltarskap, eller den som utan samtycke utsatts för ett medicinskt ingrepp, hel igen. Men i många sammanhang finns det inget annat instrument för rättsordningen att ta till när någon utsatts för en oförrätt. Omfördelning av pengar är det medel som finns att tillgå.s. 591
8.När det särskilt gäller rent ideella skador så görs värderingen av skadan utifrån internjuridiska överväganden. Det ekonomiska värdet på en rent ideell skada sätts genom rättsliga ställningstaganden som utvecklas i rättsbildande institutioner (framför allt HD och Nämnden för brottsskadeersättning). Detta står i kontrast med det ekonomiska värdet på ekonomiska skador som sätts genom jämförelser med ekonomiska iakttagelser i verkligheten — kostnader och marknadsvärdesuppskattningar. Om man vill hålla fast vid grundantagandet om att skadeståndet vid rent ideell skada ska försätta den skadelidande i den situation hon hade varit i om det inte var för den ansvarsgrundande händelsen — vare sig detta uttrycks som kompensation, reparation eller upprättelse — måste ersättningen relateras till vad rättsordningen bestämmer är skadans värde.s. 591
9.Om en skadeståndsnivå inte är tillräcklig för att kompensera för en rent ideell skada, så som den värderas av rättsordningen, är den naturliga åtgärden att domstolarna anpassar ersättningens storlek i förhållande till skadans värde. Min poäng framgår tydligast vid en jämförelse med ekonomiska skador. Om en viss sak, som är ny och i nyskick, har ett marknadsvärde på 1 000 kr totalförstörs så är det skadeståndsrättsliga värdet (som utgångspunkt) 1 000 kr. Om marknadsvärdet plötsligt ändras och saken blivit värd 2 000 kr så är det skadeståndsrättsliga värdet 2 000 kr.s. 591
10.På samma sätt förhåller det sig, teoretiskt, med rent ideella skador. Om värdet på en rent ideell skada förändras från 100 000 kr till 200 000 kr så tillgodoses kompensations-/reparationsintresset genom att domstolarna ersätter sådana skador med 200 000 kr. Det finns förstås en skillnad i att värdet inte sätts av marknaden utan av domstolarna (och Nämnden för brottsskadeersättning). Men ersättningsbestämningsmetoden är i grund och botten likadan.s. 592
11.Problemet med Regionens medgivande, vilket också visas av Flygbolagets medgivande, är att det signalerar att ett skadestånd inte kan göra den skadelidande hel igen — oavsett belopp. Domstolen är förstås bunden av yrkandena, men budskapet är icke desto mindre att skadeståndet inte är ett tillräckligt rättsmedel — i vart fall inte om den som begär skadestånd också vill få rättsordningens kvitto på att hon fått sina rättigheter överträdda. I Regionens medgivande fanns det inget skadeståndsbelopp för HD att ta ställning till. Käranden hade yrkat 75 000 kr. Det finns inte någon anledning att anta att utgången hade blivit annorlunda om yrkandet hade omfattat ett högre eller ens betydligt högre belopp och HD hade prövat målet i sak.s. 592
12.Min läsning av HD:s avgörande är alltså att i dessa fall — åtminstone när det gäller rättighetsöverträdelser enligt Europakonventionen och RF men troligen även när det gäller rättighetsansvar enligt speciallagstiftning, kanske framför allt speciallagstiftning som vilar på EU-rätt som diskrimineringsrätten eller persondataskyddet — så räcker det inte att rättsordningen tillerkänner den drabbade ett skadestånd för att hon ska göras hel. Det krävs något mer än ett skadestånd för att åstadkomma målet att försätta den skadelidande i den situation hon borde ha varit i, hade det inte varit för rättighetsöverträdelsen. För den (vi) som varit positiva till utvecklingen av ett skadeståndsrättsligt skydd för mänskliga fri- och rättigheter är detta en aning demoraliserande.s. 592
13.Sedan Lundgrendomen 2005 (NJA 2005 s. 462) har skadeståndsrätten varit det verktyg som rättsordningen tillhandahållit för den som velat ta strid efter en rättighetsöverträdelse skyddad i de allmänna rättighetskatalogerna. Skadeståndet har varit det rättsmedel som en enskild kunnat förlita sig på.s. 592
14.Det har i och för sig förekommit att ett krav på skadestånd inte fått gehör eftersom domstolarna inte tyckt att en ersättning behövts — ett erkännande av rättighetsöverträdelsen har ansetts tillräckligt för att ge gottgörelse för en rättighetsöverträdelse. (Se NJA 2013 s. 842, p. 68.) Ibland behövs inte pengarna (skadeståndet) för att ge kompensation/reparation/upprättelse/gottgörelse. Men det nu diskuterade prejudikatet säger något annat. Det säger att även om den vars rättigheter överträtts får vad hon begär så räcker det inte för att gottgöra henne om inte staten tar ställning till om en rättighetsöverträdelse skett.s. 593
15.Ur en skadeståndsrättslig synvinkel är utgången i Regionens medgivande ett underminerande av tanken om att skadeståndets kompenserande, reparerande eller upprättande funktion är ett tillräckligt rättsmedel för att tillgodose rättsordningens krav på adekvata verktyg för att bemöta rättighetsöverträdelser. Det är en påminnelse, särskilt nyttig i dessa tider där brottsofferersättningssystemet steg för steg expanderas, att även om skadestånd kan spela en viktig roll för att hantera effekterna av rättighetsöverträdelser så finns det begränsningar i vad som kan åstadkommas med ekonomiska omfördelningar.s. 593
16.Pengar är inte (alltid) allt.s. 593